Jag måste erkänna att jag blev väldigt förtjust när jag fick syn på den prickiga brickan. Om nu fyrkantiga objekt kan betecknas som prickar? I alla fall, en träbricka med ransoneringskort/kuponger på. Hur läckert är inte det? Det här med att den skulle vara ifrån 1940-talet har jag ingen aning om egentligen. Själva brickan kan ju för all del vara tillverkad mycket senare. Men de här mycket dekorativa kupongerna och korten, som hjälpte människor under andra världskriget att åtminstone göra sitt bästa för att fördela förnödenheterna rättvist sinsemellan. Både i de länder som var direkt drabbade av kriget och andra, mera förskonade från de omedelbaraste fasorna, som i Sverige. De, små papperskupongerna, är i alla fall ifrån 40-talet.
Brickan har så rart, sirligt, utsågade hörn och någon har lagt ut de små kupongerna med en sådan kärleksfull slumpmässig? precision. Och sedan målat handtagen gröna. Och blanklackat hela ytan för ökad hållbarhet. Lackat in historien om en värld som satt i väntrum. I väntan på bättre tider. I en krigstid där man fick finna sig i att solidariskt dela upp de livsuppehållande livsmedel som nu tillverkades, odlades, i mycket mindre kvantiteter.
Allt möjligt ransonerades, som ni säkert redan vet. På min bricka står det bland annat; kött, matfett, socker, inköpskort kaffe och te, inköpskort mjöl och bröd. Och sko. Så det var alltså inte bara mat som inkluderades bland de ransonerade varorna, utan t. ex. även kläder och skor och rengörings- och tvättmedel. Statens livsmedelskommission var det som administrerade. Under krigsåren och ytterligare några återhämtande år där efter. (Se en lång lista av ransonerade varor - här på wikipedia!)
Snälla, ta er tid att lyssna på dessa historiska radiominuter från SR Minnen 1940, som handlar om brödransoneringstider här hemma i Sverige. - En mörk och en ljus? Eller får det kanske lov att vara en torr också, fröken? Så kunde det låta ungefär. I en tid när kupongklipparsaxen var nästan lika viktig som brödkniven - i matsalar och på restauranger runt om i landet. Klicka in er till radioklippet här!
Och så var det då fisken. Den fula. Eller fisken är nog rätt fin faktiskt - eller i alla fall var den nog det en gång i tiden. Det gamla Geflefatet skimrade säkert som av fiskfjäll då, då det begav sig och var nytt. Men nu är det brunt, krackelerat, nött, skitigt, välanvänt, stött och luktar faktiskt rätt ruttet. Om man håller det nära näsan, vill säga. Men jag tycker om det. Ändå. Och det kostade dessutom bara ett par kronor. På välgörenhetsloppis.
Så till stor nytta för någon, några, en gång i tiden, var de säkert - både kupongerna och fatet. Men här hemma hos oss ska de få vila sig lite på äldre dar. Jag vågar nog inte använda brickan alls faktiskt, vill gärna bevara dess minnen, ett tag till. För framtiden. Kanske tycker de att det kan bli riktigt skönt att få pensionera sig som avhållna historieberättande prydnader, här i evigakvinnor-hemmet. Hoppas det.
Nu hoppas jag på att få frukost på sängen. Snart. På en annan bricka förstås. Jag ska bara gå och lägga mig igen. Och låtsas sova.
:)
/helena
ps Om ni söker på ransoneringskort och ransoneringskuponger, så får ni upp en massa informativa sidor och bilder att vidare "nörda ner er i". Om ni vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar