söndag 15 maj 2022

Sjung ut! Och in.

- Det vet man ju inte förrän efteråt, att man inte skulle tittat. Och lyssnat. Sa mannen. Hans analys av årets song contest Europa-style är förstås klockren. Det var ju inte alls lika många bra låtar i år som förra året. Fast då följde vi i och för sig semifinalerna också, det ger lite mer tyngd åt lyssningen på något sätt. Minns att vi blev riktigt förvånade över att så många bra låtar gick vidare till finalen då. I år röstade vi på Armenien och Portugal, helt enkelt för att vi tyckte det var de bästa låtarna, förutom Cornelias underbart själfulla och hårresande ärligt framförda bidrag då förstås. Att Ukraina vann var ingen kioskvältare direkt. Vi är många många många som unnar dem den segern.

Annars? Jo. Fick min revansch i scrabble, men vann inte lika storstilat som mannen igår. Jaja. Dagsform och allt det där. Men vi la några riktigt fina ord i alla fall, verkliga favoriter, som solur, syrsa och lärare. Å andra sidan la vi ligist också. Och harm. Jämvikt la vi inte, men det är bara så det blir när bokstäverna blandas och bildar saker tillsammans. Och pärlhyacinterna blommar. Några få små stjälkar i den rufsiga täppan minsann. Så fina.

Det blommar lite inomhus också. Här är det Ilon Wiklands eviga vitsippa på Astrids baksida. Vår i Bullerbyn. Och valår - det är det ju varje år, vetja!

Ut och in flyttar grejerna här hemma. Den här gången är det trälådan, som förut fungerade som fotpall/förvaring för DVD-skivor, som fått flytta ut. Och in kom något annat. Visar er säkert en annan dag. 

På tal om ljuvliga ljud, syrsor i alla ära, och koltrasten, men en liten liten kiddo som kiknar av skratt när den gungar - det ljudet borde gå att köpa på burk, tänker jag. Mina mungipor har inte lämnat sina översta våningar ännu, fast kvällssolen har lämnat dagens allra sista strålar på hustaken.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Och så fick jag nog allt till ett par riktigt bra foton med vår och sommar i blick. Några av resterna ser ni här. Och några såg ni igår.

1 kommentar:

  1. Det är inte något fel att man är många
    men dagligdags, dessvärre: kan vi se
    att många för sin mångfald blir så vrånga
    att lagrarna blir billiga att ge.

    Brått sträcker de mot segern sina händer,
    men segern vet man aldrig var man har,
    ty segern är en gycklare som vänder
    sin avigsida till för lite var.
    (Ur "En gammal cylinderhatt" 1962 av Nils Ferlin)

    SvaraRadera