Har gått och gnolat på samma i en vecka nu.
Lukas Graham som inte är en kille,
utan ett helt band.
Se där, vad man inte hade full koll.
Har ju hört den förut,
många gånger,
men aldrig lika bra framförd som i förra fredagens final
med Seinabo Sey.
gör ord och innehåll annorlunda.
Adderar.
Genljuder.
Klang.
Klang.
Klangbotten.
På ett sätt jag aldrig hört förut.
Allt känns...
...mer.
Ja, mer, helt enkelt.
Månaden när jag lägger ytterligare en årsring i mitt bagage är här,
och det känns som en lättnad.
Målar med frenesi och intensitet.
Inte in mig i ett hörn.
Bagaget blir inte tyngre, det blir djupare.
Stjälkarna mognar, ömsar
och gulnar.Det tänker jag på,
när jag lägger sparvhök och mannen doggybag.
Hör glassbilens glada trudelutt, som alla helger.
Kontrasten,
mot alla vassa larm som ljuder där ute.
Inte ens en fredlig bön fick de be.
Och kärnkraftsfrågan går på högvarv när det brinner i knutarna både här och var
och där.
Jaja.
Vad ska man säga?
Tillägga?
Inget.
Och allt.
Gnolar,
på annat.
Lyssnar vidare.
There is a way to be yourself, I assure you this - Younger.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar