Precis nu, när solen går ner över en av den tidiga vårens soliga dagar, lägger jag sista handen på det här. Och vad är då det här? Jo, det här är bilderna jag skapat med intentionen att någon av dem ska passa som omslag.
- Men hallå där, vad är du för en lustig prick som kommer och stör? Ja, hej hej, men kan du vara snäll att flytta på dig?
Anyway. Vi går vidare. Ett annat förslag. Kanske lika färgstarkt som själva CD:n? Jo, för det här är några olika varianter som skulle kunna fungera som framsidor till en av mannens hemmainspelningar, är det tänkt. Musik i kvadrat och kompakt format.
Åh nej, inte du igen. Och vad är det för löjlig liten hatt du fått på dig då? Snart börjar jag kalla dig för olustig prick. Hej då!!!!
Jo, alltså. Jag har utgått från några av titlarna på mannens musikaliska hobby-album. Den här ser ni säkert klart och tydligt, men såg ni vad den översta hette? Och den med alla färgerna? Nej, jag tänkte väl det.
He's back. Jahaja. Det måste väl vara en han, va? Verkar ju så ivrig på uppmärksamhet och så. Kejsare alltså. Över världens alla katter? Eller världens alla mattar? Och hattar? Ja, ni fattar? Eller saken är den att jag inte har full koll på vad alla låtarna handlar om, och det vill jag inte heller ha. Inte innan jag har skapat fritt och ohämmat runt några lösa rader, ett par ord, som låttitlarna innebär.
Det här är nog min favorit, åtminstone vad gäller själva titeln. Att ta en genväg genom ett träd, vem vill inte göra det? Särskilt när solen silar så där lagom lojt och gäspigt genom löven, en ljummen försommardag, ni vet.
Nå, vad tror ni? Vad tänker ni? Vad skulle passa som omslag? Vilken titel gillar ni bäst? New Month? Away from Comebacks? Stars in line? Pet Emeror? Eller Shortcut thru a tree?
Mannen har gett mig tillåtelse att dela detta med er. Till och med sagt att det vore kul om ni var med och bestämde åt honom. (Det roligaste är att han inte vet att jag gjort fem förslag, han tror fortfarande att jag bara gjort de två jag fixade ihop förra veckan. Fniss. Så han kommer bli lika överraskad som ni, när han ser tre av dem här. Kul, va?)
Lämna gärna en kommentar, eller mejla, om ni har någon tanke om vad som är kul, bra, läckert, småtrist eller något annat adjektiv som faller er in.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Här tänkte jag bara dela en tanke eller två, om hur jag tänkt när jag skapat bilderna. För er som är sugna på och intresserade av lite extramaterial, så att säga.
1. Den översta. En ny månad. En solig sådan. En ny och otäck världsordning. Varma strålar som äter upp oss. Makabert? Jovisst. Men så krasst är det, om vi inte skyndar oss att ställa om klimatmässigt nu. Eller helst igår.
2. Sedan. En jord. En jord som är gjord för många. Mångfald. Hållbarhet. Långsiktighet. Långt från karriärtänk och efterföljande kortsiktiga tankar på comebacks.
3. Den här förklarar nog sig själv. När stjärnorna står i linje. När himlen och rymden där ovanför håller tummarna för att vi och vår sköra, ömma planet inte ska uppslukas av ett svart, bolmande hål bara.
4. Kejsarens nya kläder? Snarare gamla kläder. Second hand, naturligtvis. Och så frågan som vi måste fortsätta ställa oss: Vad skulle hända om djuren bestämde över oss istället? Skulle de prova smink på oss? Skulle de äta upp oss? (Ja, jag ställer frågan trots att jag är allt annat än vegetarian själv. Frågan behöver alltid ställas, kanske särskilt av oss med mest dubbelmoral?)
5. Om vi bara förlitar oss på naturens egen läkekraft, efter allt vi har ställt till med, då kommer det inte att hända något. Inte så som vi har burit oss åt, i flera generationer. Smutsat ner. Grisat ner. Kladdat och klantat till det. Dessutom i presens, det är ju inte som att allt har blivit bättre direkt. Många fortsätter överkonsumtionen, exploateringen, skövlingen och utsläppen som om ingenting hänt. Kärnkraften är ett strålande (förlåt oavsiktlig vitsighet) exempel på hur mänskligheten försöker ta genvägar genom att gömma livsfarliga ämnen så långt bort - och länge - att vi hoppas att ingen någonsin ska komma på oss. Nere i djupet, där ska det ligga, tills kapslarna spricker - och någon annan får ta hand om problemet, när vi är döda. Om det nu finns någon annan då?
Förlåt för domedagsstämningen. Den är ju inte vad vi behöver just nu. Vi behöver hopp. Men det är också därför som vi aldrig får slappna av och glömma bort klimatfrågorna - för att det ska finnas hopp om en hållbar framtid och morgondag för de unga, barnen och deras barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar