Den vackraste färgen är ändå inget människan kan skapa, tänker jag. Solfärgat. Varmt gult och ombonat.
Annars tycker jag att brunt är en underskattad färg rent inredningsmässigt. Fast den har kanske fått en aning revansch nu, tillsammans med allt det beige i de moderna hemmens detaljer? Ja, så är det nog. Annars har jag lite svårt för det färglösa och enfärgade, som ni vet. Även om jag gillar mina monokroma hörn. De är lugnande.
Om ni tycker jag har varit lite fåordig här det senaste, så är det nog så. Det finns på ett sätt så mycket att säga, hela tiden, men samtidigt inget alls. Kriget har letat sig in under huden, på något sätt. Det känns påtagligt hur det påverkar både här och där i världen. Nära och långt bortanför. Som att de i skuggan av kriget i Jemen riskerar ändå mer svält på grund av att de inte kan importera som de brukar från Ukraina. Putin får bara mer och mer blod på sina händer, känns det som. Även i våra små klimatdebatt-alster söker sig det blå och gula in. Som besvärjelser? Som ett sätt att försöka sträcka ut en hand till alla som utsätts för onödigt lidande i världen?
Ju mer overklig omvärlden verkar därute, desto mer konkret vill man ha för händer. Som när mannen letade reda på en gammal bekant i förrådet. Den bruna blomhyllan. Funderar på att göra om den på något sätt. Vad säger ni? Tycker ni den är bra som den är, säger ni? Nähä. Då måste ni komma närmre. Den står ju faktiskt och lutar sig mot skåpet där bakom.
Den har nämligen brutet ett av sina fyra ben - så ni får skynda er att ta ett äpple innan de trillar av. ;)
Sköt om er.
<3
/helena
ps Annars har vi sett en hel del filmer det senaste. Några dåliga, de kanske jag varnar för så småningom, eller så vill jag bara försöka glömma dem så fort som möjligt. Några bra, de berättar jag säkert mer om en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar