Låt hugsvavelsen zlatanera!

"... Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvavelse till sargad barm.
Ring hatet ut mellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten. ..."

Jag läste en så bra artikel, i vår lokala tidning, om Alfred Tennyson - han som skrev om klockorna som ringer ut och in en massa saker, ni vet. "Ring out, wild bells", som den heter i original eller "Nyårsklockan" som den översatts till.

Och här jag skulle kunna tråka ut er med en massa detaljer om Tennysons uppväxt i Somersby, men det ska jag inte. Bara berätta att jag tycker det är lite lustigt att denne sedemera adlade poet växte upp med pappa kyrkoherdens omfångsrika och ständigt växande bibliotek (2500 böcker i teologi, filosofi och vetenskap). En tjänarstab på tio personer. Samt ett stort antal husdjur!

"... däribland en uggla, en orm, apan Billy och en newfoundlandhund som drog mrs Tennysons åsnekärra. Alfred brukade ha sitt vindfönster öppet för ugglan - han hade tränat den att komma när han lockade. ..."
 

Han låter som my kind of guy - poet och djurvän! (Jag hade nog blivit lite kär...)

Och det var tydligen den lille Alfred själv som ringde. I klockorna. "... Gudskelov visste mamma Elizabeth inget om saken, för det var inte ofarligt. Vid en granskning 1879 skrev inspektorn: "Kyrkan restaurerades för 17 år sedan, men man åtgärdade varken klockorna eller klocktornet som är i bedrövligt skick. (...) Det var rent livsfarligt däruppe, min ena fot gled faktiskt igenom. ..."

"... Så skänk en tanke till viktorianernas egen Emil i Lönneberga när ni hör dikten på nyårsafton! ..."

Och jag tänker lite på nya och gamla ord. Ja, på allt som är nytt och gammalt och på hur det kan blandas och bli bra.

:)
/helena


* Citat och uppgifter är hämtade ur Borås Tidnings HelaHelgen-bilaga, lördag 29 december 2012. Texten är skriven av Catharina Miller.


ps Konstigt, men jag hittar tyska vykort överallt i second hand-världen just nu. Vet inte vem som har gjort just det här eller hur gammalt det är. Men visst är det gulligt?