Så spenderar vi åter igen kvalitetstid tillsammans -
mörkret och jag.
Utanför lyser den starka artificiella, elektriska månen upp.
Någon tror - tydligen - att lekplatsen skall invaderas nattetid.
Av vem? Lekande barn?
Medan jag leker med den tanken så läser jag någonstans om Vandalerna.
Att de tågade över Rhen på självaste nyårsafton år 406.
Vandalerna, de som kanske inte var så mycket större vandaler än alla andra, trots allt?
Och jag funderar på den där påsken för några år sedan.
Då, när det inte bara var smällare som hördes bland gungorna.
Varför agerar vi alltid när något redan hänt?
Vad är sannolikheten för att samma sak ska hända igen när det redan hänt?
Det hör jag, ekot av Tage D's Monolog (d)undra i natten.
Inte vet jag.
Jag vet bara att den konstgjorda, konstruerade stjärnbilden där ute -
den hindrar mig från att se det som är ärligt och sant,
sedan urminnes tider.
Himlen, stjärnorna, mörkret och allt det andra obegripligt vackra.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar