Värnlös var jag nog, i betydelsen oskyldig. Bortskämd var jag definitivt. Och Scooby-Doo var en favorit. Tydligen.
A day in the life liksom. Och jag tror att jag har kvar både ringen och "öronhengerna". En riktig prinsessring var det. Är det. Med en stOOr rosa, skimrande briljant i mitten! Numera ser jag att det är en vackert slipad glasbit. Det är lite tråkigt att vara vuxen ibland.
- Det märks faktiskt att det är du, sa mannen, när jag roade honom med ett par stofer ur mitt tidigare liv. - Att det är du som har tänkt, funderat och skrivit, fortsatte han. Men då menade han - förhoppningsvis - de där orden som skrevs när jag var femton år, inte de som jag dagsredovisade när jag bara var åtta. Och jag funderar på om det är bra eller dåligt - att man fortfarande är så nära sin inre femtonåring? Labil - tänk att jag kunde använda ett sådant ord redan då. Det gör mig lite stolt.
Verkar ha varit en lite stressigare dag, den 29:e, av den - så att säga - mera målande stilen att döma. Fniss, som jag säkert skulle uttryckt det. Men bra med kallt väder så att man fick vara inne och lyssna på stereo:n i lugn och ro. För det här var på den tiden, förstår ni kids, när man var tvungen att leka ute flera timmar varje dag. I ur och skur. Tänka sig va. :)
Och tänk att en liten ekorre kan gömma så stora ord.
Önskar er en fin start på denna helgiga helg! Och glöm inte att krama om er inre 8-åring då & då.
Kram.
:)
helena
ps Läs gärna om den historiska anledningen till varför det står Värnlösa- (Menlösa-) barns dag i almanackan idag. Och imorgon, på vissa ställen i världen. Här! på Wiki.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar