Vad kan passa bättre, så här i årets sista skälvande timmar, än att bläddra lite i Per-Erik Lindorms sammansatta skrattsalva -"Svensk humor under 100 år"? (Lars Hökerbergs Bokförlag 1948)
Ett tips, en innovativ uppfinning anno ett helt annat sekel, inför
Snart ska vi äta lite gott och höja våra C-fulla glas mot den molniga och blöta januariskyn. Och vifta lite grann med våra gnistrande tomtebloss. Men först måste vi ha lite eftertanke också. Nils Ferlin - favoritpoeten jag ärvde av min mormor. Via min mamma. En tregenerationersfavorit! Lite coolt, najs eller fett som de säger nuförtiden.
Så här kommer den, en liten eftertanke - Ferlin-style - ur "Barfotabarn" från1950:
Infall
Man dansar där uppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.
Önskar er alla ett riktigt Gott Slut och en alldeles alldeles underbar, nåja, Början!
:)
/helena
vilken fin poesi. Tack för ditt avtryck hos mig härligt att höra att du blir glad. Och ett riktigt gott nytt år till dig. Vi har invigt året med Lingons längsta sovmorgon ever (tio över elva) och trappstädning! Sara
SvaraRaderaSara: Bah - tio över elva - vad är det för en sovmorgon en nyårsdag?! ;) Det där får hon allt öva på, den lilla Lingontån. Till tonåren slår jag vad om att hon har blivit mycket bättre på det...
SvaraRadera:)
/helena
Här kommer ett till alster från "Barfotabarn" som Helena själv valt ut för publicering vid ett senare tillfälle som aldrig kom:
SvaraRaderaAV STÄNDIG ORO
Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.