måndag 31 december 2012

Nisse & Nils önskar Gott Nytt År!


Vad kan passa bättre, så här i årets sista skälvande timmar, än att bläddra lite i Per-Erik Lindorms sammansatta skrattsalva -"Svensk humor under 100 år"? (Lars Hökerbergs Bokförlag 1948)

Ett tips, en innovativ uppfinning anno ett helt annat sekel, inför den kommande balsäsongen det kommande året. Nisses uppfining. Hämtat ur den klassiska skämttidningen Söndags-Nisse. Tänk så praktiskt att slippa tvätta klänningssläpet efter varje fest man varit på. Eller hur?

Snart ska vi äta lite gott och höja våra C-fulla glas mot den molniga och blöta januariskyn. Och vifta lite grann med våra gnistrande tomtebloss. Men först måste vi ha lite eftertanke också. Nils Ferlin - favoritpoeten jag ärvde av min mormor. Via min mamma. En tregenerationersfavorit! Lite coolt, najs eller fett som de säger nuförtiden.

Så här kommer den, en liten eftertanke - Ferlin-style - ur "Barfotabarn" från1950:


Infall
 
Man dansar där uppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.
 



Önskar er alla ett riktigt Gott Slut och en alldeles alldeles underbar, nåja, Början!
:)
/helena 

3 kommentarer:

  1. vilken fin poesi. Tack för ditt avtryck hos mig härligt att höra att du blir glad. Och ett riktigt gott nytt år till dig. Vi har invigt året med Lingons längsta sovmorgon ever (tio över elva) och trappstädning! Sara

    SvaraRadera
  2. Sara: Bah - tio över elva - vad är det för en sovmorgon en nyårsdag?! ;) Det där får hon allt öva på, den lilla Lingontån. Till tonåren slår jag vad om att hon har blivit mycket bättre på det...

    :)
    /helena

    SvaraRadera
  3. Här kommer ett till alster från "Barfotabarn" som Helena själv valt ut för publicering vid ett senare tillfälle som aldrig kom:

    AV STÄNDIG ORO

    Av ständig oro för stort och smått
    jag blev alltmera en igelkott.

    Gott folk som klampar min väg förbi
    de viskar ofta om hysteri.

    Och några talar om stämning
    och de moderna om hämning.

    Gott folk må prata vad helst dom vill:
    mej kryper ingen för nära till.

    Jag har en fullgod repertoar
    av tricks och konster till självförsvar.

    Jag önskar inte bli biten
    fast jag är konstig och liten.

    Ja, konstig är jag till övermått
    och en besynnerlig igelkott.

    Ty dessa spjut som jag sträcker ut
    har genomborrat mej själv förut.

    - Så ber jag, vänligen, bara
    gott folk att låta mig vara.

    SvaraRadera