En inte så neutral man

Haha. Jag bara älskar den här bilden! Och mannen på bilden - också - för den delen. :)

Det roliga är att här står han fullt uppsvidad, fullt 1930-40-talsklädd. Uppklädd (utklädd?) till gubbe! Ner till minsta detalj. Hatt, väst, halsduk, manchettknappar! Och håret! Vattenkammat under hatten och tidsenligt "stubbklippt" i nacken. Alltså allt detta. Och så står han i en sådan typisk pose, alltså i en sådan kroppsställning som känns så mycket som den private, ofta sprallige mannen som jag ibland tror mig känna så väl. Det är det som gör bilden så kul, att han inte ser så där förväntat strikt ut som det känns som att de här kläderna egentligen kräver. Hihi.

Varför ansiktet inte syns? undrar ni. To protect the innocent...  Men mest för att visa att det är så här en riktigt bra statist ska vara. Och se ut. Hen ska bara finnas där, utan att göra så mycket väsen av sig. I bakgrunden, i ögonvrån. Utan att synas, eller uppmärksammas. Oftast är det ju så i alla fall.

"Dom över död man" heter filmen, som bland annat spelades in kring den äldre bebyggelsen runt Göteborgs Hamngator. Filmen som handlar om den egensinnige och modige tidningsmannen Torgny Segerstedt. En man som verkligen vågade höja pennan till motstånd mot de mörka krafter som härjade ute i krigens och mellankrigstidens Europa, och för den delen även hos våra närmsta grannar, under de hemska ockupationsåren. Hos våra grannar var han en ofta uppskattad motståndspartner.

Dessutom vågade Segerstedt göra sin motståndkraftiga röst hörd i ett land som gjorde allt vad det kunde för att framstå som neutralt. Strongt gjort. Att det sedan verkar som att han, under stundom, betedde sig som ett svin privat - mot sin fru bland annat - det är väl också en viktig del av historien om denne - för sin tid så kontroversielle - man, om jag har förstått det hela rätt.

Här! hittade jag en mycket intressant artikel, skriven för ett par år sedan av frilansjournalisten Lars Edling, hämtad ur Populär Historia. Om ni blir nyfikna på att läsa mer om denne provokative man, som inte bara lyckades reta upp själve kungen...

För jag har inte sett den än, filmen, men hoppas få tillfälle till det snart. Annars får jag nöja mig med att läsa några mögelstinkande rader ur artikelsamlingen; "Ur spalterna", Albert Bonniers 1933. Ett urval artiklar av just Torgny Segerstedt, denne mycket aktive skriftställare. Jag hittade den på en loppis förra våren. För femman fick man mögeldoften på köpet.




Se där, så blev det lite skrivet om film i alla fall. Kul, kul. Även om Jan Troells film kanske inte i första hand ska ses som just det.
:)
/helena




ps Visste ni förresten att statisterna har en egen gala? Och ett eget pris. Guldtackegalan, heter den visst. Låter ju bra. Även om jag tycker att namnförslaget som Babben nämnde på Guldbaggen häromveckan lät ännu bättre. Silverfisken. Haha.