En-nära-slutet-upplevelse

Nä, jag har inte flytt till något varmt och exotiskt ställe.

Och jag har inte tagit på mig mitt blåaste hår och börjat kalla mig för Siv, Sonya, Nana, Bente, Lyccy eller Jane eller så.

Och jag har inte varit på maskerad - hemma hos någon som har en massa läckra kläder och en lampskärm som heter duga och en slips alldeles sådär nonchalant slängd mellan soffkuddarna. Absolut inte tillsammans med en helt främmande man. Vad tror ni om mig egentligen!?

Och jag har verkligen inte vänt er ryggen. Om nu någon skulle fått för sig det. Så vad har jag då gjort dessa dagar?

Jag har varit trött. Förfärligt trött. Fått tvinga mig till att göra både det ena och det andra. (Läs tvätta och diska och sånt). Sedan krånglande bildinläggsprogrammet här på bloggen och gjorde så att jag inte kunde komma in här och umgås med er som jag ville. Suck. Då blev jag tvungen att ladda upp ett nytt operativsystem, som visserligen verkar tröga ner datorn en aning men ändå verkar fungera - så nu ska här bloggas! - hoppas jag. Idag, mellan diverse mat- och andra livsnödvändiga inköp, smög jag in på ett par trevliga ställen. Second handiga sådana förstås. Tidigare ikväll läste jag högt för mannen ur det ena "fyndet". Fyra kapitel hann vi med, för vi höll nämligen på att titta på en alldeles magiskt underbar film också, liksom nästan samtidigt.


Och dessutom har vi ju - häromdagen - varit på en alldeles fantastiskt färgstark och uttrycksfull utställning också! (datorn varnar just nu för superlativ-overload...:) Så på sätt och vis har jag ändå gjort allt det som jag har nekat till här ovan. Fast ändå inte. Ja, jag tror att ni förstår hur jag menar. Nä, jag vet att ni gör det.
:)
/helena



ps Om ni har den minsta möjlighet att komma till Borås de närmaste dagarna, så tycker jag att ni skall göra det! Helene Billgrens utställning: The End pågår här på vårt Konstmuseum  fram till och med den 13:e januari. Om ni inte skulle ha möjlighet till det, så kan ni trösta er med att jag tog över 100! foton på utställningen. Några av dem blev bra. Ganska många blev bra. Några av dem kommer ni säkert att få ta del av. Och då ska jag också tala om varför jag tyckte ännu mer om Helene Billgrens konst än vad jag redan visste att jag gjorde.