Bäst på ett eller annat sätt. Det skulle alltså kunna handla om en film som var gjord långt innan 2000-talet, om det bara vore så att just vi råkade se den just i fjol. Det skulle t.o.m. kunna handla om en gammal klassiker, om det var så att vi såg den för första gången, och tyckte att den platsade bland våra allra främsta filmupplevelser detta fortfarande ganska närstående år.
Jag tänkte att ni kanske har haft oturen att missa någon av dem, i det ständigt pågående, rullande filmflödet. Eller att ni kanske inte har hunnit bara, en del påstår tydligen att det finns annat att göra än att titta på film. :)
De tio bästa filmerna 2012 alltså - utan inbördes ranking. Plus den allra bästa, den som vann både mannens och mitt hjärta allra mest. En del av dem har jag skrivit om tidigare - de länkar jag i så fall den texten till och där kan ni också hitta en del officiella siter, recensioner och så. En del av dem får ni bara en slentrianmässig IMDB-länk till. Men jag lovar att de alla är värda att vidare söka information om. Och framförallt att se!
Beginners - skrev jag ganska mycket och kärleksfullt om i en text som jag kallar Late bloomers. (Fotona till är också rätt fina, om jag får säga det själv...)
Linha de Passe
Das Boot - den nyare lååånga versionen. The director's cut.
Never let me go
Hereafter - den skrev jag om här!, tillsammans med en del andra filmtips. Rekommenderas särskilt för er som gillar Matt Damon lite extra.
Source Code
The Debt
Conan O'Brien Can't stop
Flickorna i Dagenham, eller Made in Dagenham som låter mycket bättre, tycker jag - det här är en historiskt feministiskt viktig berättelse som jag önskade att jag hade skrivit något om. Men det har jag inte - än.
Sarahs nyckel - en film som gjorde mig pinsamt medveten om att jag inte ens hört talas om Vel' d'Hive tidigare. Här i texten Nyckeln skrev jag om det och om den helt magiskt, självlysande lilla huvudkaraktärsskådisen; Mélusine Mayance.
Och så Poesi då. Eller Poetry. Här på förra årets toppfilmsplacering hamnar denna asiatiska filmpärla! (En asiatisk film i topp för andra året i rad! Sök på "japansk rulle" här på bloggen om ni vill läsa om förra årets, eller rättare sagt förrförra årets, vinnare)
Jag tror att jag ska vara förmäten nog att citera mig själv här:
"Kärleken till välvässade pennor. Kärleken till det vita, tomma arkets möjligheter. Det är bara två, av alla oförglömligheter, som stannar kvar - när man ser den här filmen. För de vackra (och även de mindre vackra) bildernas skull. Och alla orden.
Särskilt de som inte sägs."
Så skrev jag om filmen Poesi i texten Blomma i mörker. Har ni inte sett den? Det måste ni. För poesins skull. Och för er egen.
:)
/helena
ps Filmåret 2013 har börjat alldeles utmärkt här hemma, men det är ju egentligen en helt annan historia. Måste ändå få nämna Hugo - en barnfilm (baserad på en bok av Brian Selznick) av självaste mästerfilmskaparen Martin Scorsese, som egentligen inte känns som "bara" en barnfilm. I alla fall inte för oss lite större barn. Hm. Den är så fin och rar och lite lagom sorglig också. Och så beskriver den en viktig del av filmens barndom på ett så fantasieggande sätt. En-måste-se-film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar