Det har varit en sådan märklig dag idag. Kanske en lite omärklig dag egentligen, men ändå en sådan märkligt bra dag. Kände en slags, liksom kvardröjande, julstämning när jag stod som en lilleputt under de gröntäta, yviga armarna på jättegranen mitt på torget. Hittade sedan en illrosa! slips till mannen inne på Röda Korsets second hand. Och en rutig. Och en randig. Fem kronor styck! Inte för att han använder slips så där jätteofta, men ändå.
Tog mig ett extra varv runt Eva Hild's oändligt vackra: "Wholly", den är så himla snyggt upplyst nu. Nu när vintermörkret fortfarande är här på sitt evighetslånga besök.
Sedan snurrade jag runt en kvällspromenadspiruett i några av de finare kvarteren på vägen hem. Gick förbi många väldigt upplysta fönster, men en del gapande glasrutor såg allt lite ensamma ut, nakna på något sätt. Som om de frös - fönstren. Tyckte nästan att jag kunde höra ett av dem viska ut i mörkret; - Var är min lysande stjärna? - Var är allt mitt skimrande, glimmande glitter? Men det var kanske bara inbillning.
- O, Sole Mio, presenterade sig sedan pizzan som, innan den på något märkligt vis försvann ur sin vinröda hämtkartong. Finns det något mer sofistikerat sätt att äta sin middag på - än direkt ur kartongen? Nä, det tycker inte vi heller.
:)
/helena
ps Och sedan fick jag en överraskning som gjorde mig glad. Väldigt glad. Nyfikna? Då får ni väl vara det ett tag till då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar