Sitter och läser lite i tidningen. Om Jarl Borssén. De små gesternas mästare. Han som lät mimiken tala. Och jag kommer att tänka på att han känns lite som en föregångare till Mr Bean - med sin lite återhållsamma, stela stil. Fast mungiporna på oss som såg honom "in action" förblev ju sällan stela länge, förstås.
Själv minns jag inte honom från Partaj och sådant. Då var jag knappt född. Och programmet Vitsuellt kommer jag knappt heller ihåg. Men Gäster med Gester minns jag.
Och jag kommer ihåg att jag såg honom live en gång när jag var liten. Har för mig att vi - mina föräldrar & jag - var på någon marknad någonstans långt ut på "bonnalandet". Dit, till denna gudsförgätna håla, kom Jarl Borssén för att roa, men jag minns inte vad han gjorde eller sa. Minns bara att det var roligt.
De har lagt upp ett så fint litet bildspel där i tidningen. Jag tycker mycket om bilden där han ligger mitt på det stora torget här i vår lilla stad. Han ser så glad ut och vinkar. På ett av de andra fotona står han utanför en skoaffär. När jag ser det kan jag inte låta bli att skratta - fast att det känns lite knasigt samtidigt att göra det - nu när han precis har gått bort. Hoppas han hade finskorna på då, tänker jag i alla fall, och kan absolut inte låta bli att skratta när jag ser det här gamla klippet!
:)
/helena
ps Fråga mig inte varför jag valde just det här fotot till de här orden om Jarl Borssén. Sambandet är något oklart även för mig. Men en extra fredsduva så här i början på året kan väl aldrig vara fel? Vila i frid (och fred) käre Jarl! Sedan kan det kanske ha något att göra med att när jag sökte sätt att minnas denna oförglömliga komiker på, så stötte jag på den här klassiska Sven Melander-sketchen också. Igen. Sorry, men jag tycker faktiskt fortfarande att den är rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar