Filtfärgat & Plåtburkspåverkat

 

När jag var liten, jag kan ha varit en fem-sex år ungefär, och mina föräldrar gjorde en lite större renovering, så fick jag för första gången välja tapeter, alldeles själv!, till mitt rum. Trodde jag. Min hetaste dröm stavades M-Y-C-K-E-T stora gula blommor. Det var en 70-talsbadrumstapet med Van Gogh-känsla, om jag minns rätt. Men. Men M & P tyckte nog att det valet var lite väl djärvt så... de sa att den var slut. Eller också var den kanske slut. Tillfälligt, eller så. Hm.

 

 

Plåtburken har nästan alltid haft kommandot över vårat vardagsrum. Man kan kanske säga att den har tagit hela rummet i besittning. Eller åtminstone att den har fått sätta tonen. Ni vet säkert, vid det här laget, att grönt är min älsklingsfärg. Redan när jag flyttade hemifrån så hade den där Ikea-golvlampan en grön skärm. Lika grön och skön är den fortfarande, även om nyansen är en annan. Och skärmen är av lite nyare stuk.

Triett kallas de här plåtburkarna. Tre burkar i en. Våran är ingen äkta - för de äkta Triett-burkarna ska ha en märkning överst i det gröna locket. Att J H Fabrikerna i Sävsjö tillverkade dem, har jag lyckats läsa mig till. Och att de ibland kallas för trafikljusburkar. Eller stoppljusburk. Eller något sådant.

I alla fall, blommigt uppåt barnrumsväggarna blev det trots allt, gula - små - blommor med gröna slingor av blad där emellan. Och de små blommorna hade ännu mindre, men intensiva orange pistiller i mitten. Så ni ser, redan då diggade jag färgerna i den tredelade plåtburken skarpt. Väggarna är kanske inte så blommiga idag, men kulörerna runt omkring väggarna, de är ungefär desamma.

Lägg gärna märke till att vi har den gula burken överst. Vad kan det betyda. Att en typ Ö-personlighet som  jag själv tycker att det känns säkrare att börja med att vänta lite, än att få ett grönt Go! direkt? Amatörpsykologerna kan sammanträda hur mycket de vill, men det är nog trots allt slumpen som har varit framme här.

Och vi har förstås inga kakor i våra burkar. Utan lite annat gott och blandat, som en lite lagom förströdd anteckning här och en inspelningsbar skiva till datorn där. Och annat livsviktigt.

Sedan kom den lilla mormorsfilten in i våra vardagsrumsliv. Och sedan dess är inget sig riktigt likt!

Nja, riktigt så dramatiskt var det kanske inte när jag kom hemsläpandes med detta färgrika fynd från en av mina second hand-räder. Men den fick mig onekligen att tänka till. Att man kan blanda lite fler färger än man kanske tror. Med fördel.

Så nuförtiden händer det att det slinker in något rosa, lila eller kanske blått, bland allt det grön-orange-gula. Och vem vet? Mr. Nalle Blues himself kanske tar sitt pick och pack och flyttar ut från sin invända utkikspost i det blåtonade köket, ända in i vardagsrummet. Alla de fyra-fem stegen där emellan.


:)
/helena



ps Snart ska jag sjunka djupt ner i soffhörnet - nej inte det som syns på bilden, det är mannens hörn - utan djupt ner i det andra hörnet och njuta av torsdagens digra tv-utbud; Först, förstås, Antikrundan. Sedan direkt därefter Antikmagasinet, med Li Pamp, som sänds i kunskapskanalen. Och sist - som grädde på det amerikanska antikmoset - Antiques Roadshow  på tv8!

För ni har väl inte missat att torsdagar är alla antik-, vintage- och second hand-nördars alldeles egna tv-julafton. Nä, jag tänkte väl det.

pps (När jag surfade runt så hittade jag en etikett för J H Fabrikerna här! inne på Bukowskis Market, under en av brickorna på ett underbart litet ihopfällbart serveringsbord - som jag förresten inte skulle ha haft någonting emot att lägga vantarna på, eller kanske snarare kaffekoppen på då...)