Det första som jag ser när jag vaknar nu, är en fågel. Om jag inte har glömt att öppna dörren till köket kvällen innan förstås. Om den vill kan den säkert flyga över till lampsladden istället, funderar jag. Ombyte förnöjer. Det ser i all fall ut som att den vill dyka, rakt ner på mig. Kanske vill den slå sig ner en stund på min ännu inte helt vakna arm.
I köket är det redan lördag, den nittonde, för lappen med den artonde på, den saknas. Det är rätt skönt att kunna hoppa över en dag eller två ibland. Bra med gamla nötta almanackor, där tiden inte bara har stått still - utan också har vänt sina nu ganska slitna blad många, många gånger om.
Plockar lite. Pillar lite på känslan av vår. Fingrar särskilt kärleksfullt på prylgarderobens senaste blåvita tallrikstillskott. I bästa benporslinet. Josef Ekberg ritade motivet 1911. Älskade sirliga, slingrande, jugend-tid! Drömmer jag mig bakåt - är det ofta dit. Älskar hur T:na är så stora och att s:en sen är så små, i Gustafsberg. Och hur det ryker flitigt ur de höga fabriksskorstenarna. Den snart 40-åriga tallriken hjälpte tydligen till att fira 150 års jubiléet. 1825 - 1975.
Samtidigt som den ditpenslade evighetstulpanen blommar vidare på byrån - den som flyttade från mitt barnrum till vårt kök - så utövar någon vintersport i vårt vardagsrum. God tur är bättre än otur. Den tvåfärgade Rio-jackan då, undrar om den var vinterfodrad? Vänder man blad så blir man allt lite paff, för över ena sidan rullar en grå Daf. Den ser ut att ha ett så piggt gult tak.
Katter letar sig alltid in. Det är kanske för att de kan spinna. De kan konsten att visa när de är nöjda också, tänker jag. Bra för dem. De tänker säkert inte så ofta på att det behöver dammas. Heller.
Och så den andra fågeln då, den som skiftar färg från djupaste blått till ännu djupare blått. Utom i ett visst ljus, ur en viss vinklel - då ser den lila ut. Och när man håller den så här så syns det nästan inte alls att det är en jultallrik. Kanske den finaste och ojuligaste jag någonsin sett. Lite stiliserat vinterkal, vinterkall, är den allt. Men den uppburrade fjäderdräkten värmer säkert.
Annars tänker jag mest på att den verkliga handlingen nästan alltid verkar ske strax utanför bild.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar