Åh, min skalle!

Här hemma firar vi inte Halloween. Egentligen. Vi tänder mest ljus och väntar på att alla de så kärt saknade helgonens helg ska börja.

Så pumporna på ICA får allt ligga kvar, hur dekorativt lockande de än ser ut. Men å andra sidan skulle man kanske leta reda på ett recept på paj. Eller soppa. Det sägs ju vara väldigt gott. Har ni provat?

Sedan tänker jag att det kanske går att kombinera lite grand? Halloween + Allahelgonahelg = lite svart, lite orangeaktigt, lite kusligt och mycket ljus och värme. Det borde gå. Så jag plockar fram min guldigaste bricka, den som jag hittade någonstans i second hand-världen för ganska små pengavärden. I sin originalkartong. Tänk vad mycket vackert det finns där ute. Min ljusa, skimrande bricka. Skimret är i alla fall helt äkta.

 

Kattguld! De sägs ju vara lite skrämmande, de svarta katterna, ha med magiska krafter att göra och så. Men ni som följer med härinne vet att för mig kan en svart katt aldrig betyda otur. Hur många vägar den än går över. Eller hur många ljusbrickor (och skrivbord) de än huserar på. Fast det är klart - min lilla lurviga vän hade ju en liten vit fläck under hakan (som Husse brukade kalla för skraplotten:) så det kanske inte räknas då? Med en vit fläck så blir det kanske inga kalla kårar? Bara mys och gos. Hur som helst, så saknar jag min lilla vän.

Tillbaka till ljushalloweenbrickan. (Ja, jag älskar ihopskrivningar!) Vi adderar en styck drakljusstake, för det rätta skrämmande stuket. Ett auktionsfynd. Förmodligen en asiatisk souvenir eller så. Inget dyrbart. Men lite fin. Och kul. Jag hade tänkt att ta med min ormtjusarpytonljusstake också. Men den ville inte ringla ner ifrån sin uppvärmda plats på sovrumshyllan. Den tyckte att det var för många saker i vägen, att kringelikroka sig förbi. Och jag kunde inte annat än att hålla med. Det ÄR fortfarande lite för stökigt här hemma. På vissa ställen. Men brickan är i alla fall blank och skinande.

En dödskalle måste vi så klart ha! Ett kranium. Ett riktigt ljushuvud, i form av Ludvig Löfgrens läckra ljuslykta; 'Skull' i serien 'Still Life'. Den fick jag i present för några år sedan och den får komma ut från prylgarderoben och lufta sig lite då och då. Vid speciella tillfällen, som nu. Eller lite närsomhelst när man får lust att ställa sig de enkla frågorna. Att vara eller inte vara... en dödsläcker värmeljuslykta? Det är frågan.

 

Et Voilà! Sedan är det klart för att mysa. Och rysa. Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Typ.


:)
/helena



ps Nu måste jag läsa klart om Halloween, det var faktiskt riktigt intresssant. En lång historia, skulle man kunna säga. Innan det kom till USA. Och Sverige. Allt började tydligen på Irland och Skottland. Visste ni det?