En nyanserad trailer

Ibland verkar det som att hela min omvärld är färgmatchad. Se bara på boken, filmtidningen och mitt gamla kära förkläde. Det med de söta fåglarna på. Är det jag som har blivit hjärntvättad till att inte kunna låta bli att låta just de här föremålen, med just de här kulörerna, 'leva' tillsammans? Eller är det en sammansvärjning ifrån den ständigt uppmärksamhetspockande, grafiska omvärlden? En konspiration som pågår bakom min rygg och som sedan nästan obemärkligt smyger sig in i min tillvaro, hela vägen in bland soffkuddarna?

Häromdagen kom det ett så fint kort i brevlådan. Och som om en osynlig hand styrde min, hand, så var jag bara tvungen att ställa kortet i soffan. För att det passade så bra där, tänkte jag. Ingenting konstigt med det. Ställ ett vykort i soffan bara. Som ni säkert förstår så kan det inte handla om något annat än en färgmatchningskonspiration. Av den högre skolan. Eller skalan då kanske? Färgskalan.

En dag för ett ganska bra tag sedan nu, hittade t.o.m. tre loppisfynd, med otäckt matchande färgskala (det syns kanske inte jättebra på just den här bilden men...), hem hit på samma gång. Ifrån samma ställe. Men det var faktiskt inte bara mitt fel. Det var mannen som köpte CD:n. Så det så.

Vems fel det är att mannen dessutom verkar passa som nyanshanden i kulörhandsken, här hemma - det har jag faktiskt ingen aning om.



Ursäkta denna lilla inläggsbagatell, i avdelningen/kategorin: Att göra ett inlägg på en spik. Det bidde inte ens en tumme. Jo, kanske precis då. Men fotokvalitén är visst inte heller något vidare. Inomhus åtminstone. Lite för oktoberglåmigt, nästan på gränsen till novembermurrigt, för min färgbestämda smak. Sorry.

:)
/helena


ps Men detta var ju ändå bara en trailer. Alla "föremålen" på bilderna ovan kommer att dyka upp i tre helt andra - nyansrika och substansfulla inlägg - framöver. Jodå, jag lovar. (Tur att ni inte kan se rakt genom skärmen och in bakom min rygg just nu, för där ligger nämligen två små, men mycket kelsjuka, fingrar omlott. Kors då!