Allt började med att jag hittade den där galgen i garderoben. Vet inte riktigt vad den kommer ifrån egentligen. Men det står soltork på den. Soltork - ett ord som smakar krispig sommarvind och snabba väderomslag. När åskaregnet står som spön i backen knyter klädnypan sitt hårdaste grepp om strecket. Eller torkvindan. Sedan torkar alla plaggen fort ändå. Trots det oinbjudna regnet. För solen bor bara strax bortom nästa moln. Galgpoesi. Det visste ni inte att det fanns va? Nä, inte jag heller.
Soltork 1934. Kanske var det en kemtvättsinrättning?
Det var galgen som gav mig idén. Att jag skulle göra en liten improviserad modefotoshoot. Sådant mode som jag gillar så klart - Vintagemode. Second hand-mode. Fast ny second hand.
Eller mode och mode, det är ett par jeans och en skjorta. Jeansen är inropade på auktion. Dödsboauktion (ni vet vad jag tycker om det ordet - inte alls) Men i alla fall, det är kanske inte något alla tänker på, att ibland lämnar någon efter sig ett helt nytt plagg, eller kanske en i stort sett oanvänd garderob full med kläder. Eller så är det kanske en hel liten manufaktur/affär som säljs ut. Och på så vis kan man hitta splitter nya kläder på auktion, ibland.
Tror att mannens jeans, kostade ungefär sjuttio kronor. Skjortan är köpt på välgörenhetsloppis - också i helt nytt och oanvänt skick. Ouppackad. För fyrtio kronor eller så.
Bilderna fotade jag förra hösten, strax efter att jag gjorde mitt tre månader, något ofrivilliga, långa blogguppehåll. Så de hittade aldrig in här då. Men nu så.
Kom att tänka på dem alldeles nyss, fotona, när jag stod och vrängde jeansen, inför några välbehövliga varv i tvättmaskinen.
De är fortfarande lika snygga, även om de inte är riktigt lika mörka längre. Tänk om man kunde åldras som denim, slitas med värdigheten i behåll. Bara få ett par fransiga kanter eller så. Det verkar ju inte så farligt.
:)
/helena
ps Jo, det var en sak till. Som påminde mig om de här fotona. Galgmuséet i Olofström. ? Jo, det är sant. Det finns tydligen bara ett enda galgmuseum i världen. Det ligger i Blekinge och innehåller ungefär tusen olika galgar. Av alla de slag. Dit kan man åka om man vill lära sig "allt" om galgens historia. Hundra år gamla historia. Ungefär. Här kan ni se ett klipp från regional-tv om det, om ni vill.
pps Vad blir det när cirkusclownen hänger upp sina färgglada kläder på kvällen? Galghumor. Hm.
Angående kattfotografier:
SvaraRaderaJodå, namnet är bekant.
Almquist & Cöster i Hälsingborh var stora på vykort och verkade under 1920-talet fram till 60-talet.
Almquist hette Salfon i förnamn.
Salfon Almqvist, född 1880, Jonstorp, död 1975, Helsingborg, startade fotoateljé i Helsingborg på Sundstorget 5. Ca. 1916 flyttas ateljén till Kullagatan 8 -10. 1917 startar Almqvist tillsammans med R. Cöster Sveriges första vykortsfabrik.
Skaffaren: Aha, här kommer jag in och tror att någon kanske har varit och besökt det där galgmuséet och så osar det katt härinne istället. Skämt åsido, vad kul att du tog dig tid att lämna så intressant information om kattvykortets ursprung, upphov!
SvaraRaderaDen söta, uppstoppade? (Femtiotalsjakten-Eli's gissning. Själv vågar jag inte ens tänka tanken...) katten har alltså tryckts på Sveriges första vykortsfabrik. Nu tycker jag ändå mer om den lilla "oskulden".
(Bilden finns i högermarginalen, vid min mailadress, om någon undrar vad tusan vi snackar om.)
Som sagt, tack för fin info och om tid inte var en bristvara så skulle jag uppsöka alla kunniga och intressanta bloggsidor mycket oftare. Men det händer att jag kikar in hos dig ibland, det gör det. Nästa gång lämnar jag kanske ett spår efter mig.
:)
/helena