Ni, som liksom jag, lever i loppisland, vet att man ofta stöter på de här små krukorna. De här små pastelliga krukorna med blad utanpå. Jag antar att de ska se ut som salladshuvuden eller så. Stiliserat glaserat, skulle man kanske kunna säga.
Igår skymtade ni den blå, men jag kom på att jag ville visa er den i en annan kulör också... Jo, ni har gissat rätt; Rosa, så klart. För detta är fortfarande ingen grå månad. Eller hur?
Utanför har blåsten och de gigantiska hagelkornen berövat träd och buskar deras sista kläder. Och jag tänker att det ser så naket ut nu att ha sitt bo där, i toppen. Tänk att samma träd såg ut så här, klick, för mindre än en vecka sedan.
I köket är det fortfarande stökigt. Stöket kallar mannen det - alltså köket + stök = Stöket. Suck. Nåväl, var var vi? Jo. Förändringens vindar som fortfarande blåser, tänker ni? Nja, det är väl mest kvasten som ska röja fram lite. Och så kanske lite förändring då, i mån av ork. Och prioritering. I lådorna på barnrumsbyrån ligger samma blommiga papper kvar, som min mamma la ner där för över trettio år sedan. Och det ska få stanna kvar. Länge. Hoppas jag. Andra saker, än då, ligger i den nu, förstås, men fortfarande viktiga saker. Som laddkabeln till kameran.
Det svaga, blåa förmiddagsljuset når inte riktigt ända ner till den lilla EGO-fågeln. Den som ska få använda sina vingar snart och flyga upp på väggen. För jag har just hittat en tom plats till den. Hoppas bara att den kommer att trivas där.
SylvaC ware, står det undertill. "... with a deliberate capital C at the end ..." enl. wiki.
Och jag inser att om jag verkligen hade menat allvar med att visa er hur fin den rosa engelska krukan är, och hur rosa den faktiskt är!, så borde jag ha varit tålmodigare och väntat på det varma eftermiddagsljuset. Men det gjorde jag inte.
Ikväll sänds sista avsnittet av Antiques Roadtrip (men några av de 30 avsnitten går fortfarande att se ett tag till, på tv8play om ni har missat) och jag har precis listat ut varför jag gillar det så mycket. Förutom på grund av allt det där som jag redan har nämnt vill säga. Som puttrigheten och gnabbandet och den vackra brittiska landsbygden och den anrika arkitekturen och och och. Förutom det så gillar jag programmet för att det handlar om detaljer. Småsaker. Att se det lilla i det stora. Där känner jag igen mig. Även om mina sammanhang och saker och ting kanske oftast spelar i en lite annan liga än deras. Knatteligan kanske. De gamla sakernas knatteliga. Där vill jag va'. Hurra. Nåja.
Skönt att se att någon, något trivs i det tidiga, skira, blåa ljuset. Blomman! Och den är till er.
:)
/helena
ps Jag har en i grönt också. Eller om det är två? SylvaC-kruka/or alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar