Maura Tierney! Namnet på min absoluta favoritskådespelerska. Ett av de stora skälen till att jag älskade att följa Cityakuten, ER, slaviskt under alla de år, som den likt en outslitlig amerikansk ambulansbuss, rullade fram över rutan. Hon gjorde sin Nurse/Dr. 'Abby Lockhart' så levande, med missbruksproblem, strulig exmake, ambivalenta kärleksrelationer - 'Carter' eller 'Luka'?, den ständigt spökande barndomen - med en bipolär mamma (mästerligt gestaltad av Sally Field). Och så småningom våndorna med att finna balansen mellan föräldra- och läkarrollen.
Häromveckan såg jag till och med en halvgammal halvbra thriller för hennes skull - 'Oxygen'. För all del, helt utan spänning och finess var den inte, även om omgivningen och kläderna gav filmen ett något, låt oss kalla det, daterat utseende. Men Maura, hon strålade som vanligt! Och så är hon ju så snygg också - titta bara! (Kanske känner ni inte igen henne i kort frisyr - en eftergift till följd av bröstcancerbehandlingen som hon genomgick för några år sedan - om jag inte är helt felunderättad)
Här kan ni se ett klipp, där hon pratar med ,den ständigt lika roliga ellen, i hennes show. Bl. a. om sin bröstcancer. Breastcancersurvivor! (man ska säkert inte ihopskriva hela det ordsjoket, men so what?!)
Men det går inte att förneka att hon har fått hård konkurrens på senare tid, i rutan, Miss Tierney. Jag säger bara Jennifer Carpenter och Claire Danes! Två makalöst begåvade aktriser. Ett lite slitet uttryck kanske, men jag hittar inget annat sätt att beskriva dem än att - de ÄR sina roller. Den känslostarka, uttrycksfulla Debra i Dexter och den nerviga, skarpögda Carrie i Homeland. Och så begåvade, är de båda två, eller ska vi kanske säga alla fyra...?
Ingen kan skaka, gråta, skälla, himla med ögonen, säga f-ck, springa efter bad guys, desperat försöka kommunicera med sin seriemördande blodfixerade styvbror som Jennifer Carpenter's Debra. Hon är helt enkelt fantastisk!
Jag hann dock knappt dra efter andan, av skälvande Jennifer-saknad i söndagskväll, innan Claire Danes dök upp i sitt Homeland igår. Det ska bli mycket spännande att följa denna, återigen Emmy-belönade, karaktärsskådespelerska i säsong två.
Aha, hon har blivit brädad av en massa yngre "chicks", den där stackars Maura Tierney, tänker ni nu. Då kontrar jag med; Maggie Smith (på tal om Emmy's ja) och Edie Falco! För vem längtar inte efter att få höra den fyndigste av kommentarer man kan tänka sig, avfyrad från den syrliga, men oftast ändock välmenande 'Downton Abbey'-farmodern eller efter att få se 'Nurse Jackie' försöka fortsätta att jonglera sina olika piller, förlåt bollar, i den heta, kvava och något ironiska sjukhusinomhusluften? (Har jag skapat ett nytt ord?)
Om någon lider av akut Maggie Smith-abstinens, så kan jag varmt rekommendera att slänga ett historiskt intresserat öga på 'Miss Brodies bästa år' eller som originalet heter 'The Prime of Miss Jean Brodie'. Filmen som gjordes precis i slutet av sextiotalet. Och som hon för övrigt, fick en Oscar för. Tjusig, stolt och som vanligt vältalig. Vi guidas genom mellankrigstidens Edinburgh. Precis som hon, Miss Brodie, försöker guida sina unga, kvinnliga elever genom livet. Försöker - varande det operativa ordet här.
Så de som försöker tuta i er att det inte finns något bra på tv - de ska ni inte tro på. I alla fall om ni dessutom, liksom jag, tillhör den skara som inte tycker att SVT 2 är en onödig kanal... Jag önskar ständigt att jag hann se alla intressanta dokumentärer, pjäser, Filmklubbsfilmer, Kobror och K-specialer. Jag har ett sånt sjå bara att försöka låta bli att missa ett endaste Babelavsnitt. Puh.
Men djuren och männen då, undrar ni nu. Vart tog de vägen? Får de inte plats i rutan eller? Jodå, det gör de verkligen. Men de fick inte plats i just den här texten. Ni vet ju hur djur kan vara. Och män. De gillar att breda ut sig...
:)
/helena
ps Dumburken? Så sjuttsing heller. Alltid lär man sig något. Vad man än väljer att titta på. När jag såg 'Oxygen', med redan mycket nämnda Maura Tierney, så lärde jag mig ett nytt engelskt/amerikanskt ord - Torrential. "...Filmed between torrential rainstorm on locatian in New York City..." stod det. Men det gäller att se hela filmen. För ordet hittade jag inte förrän eftertexterna hade börjat rulla. Adrien Brody är förresten också med i 'Oxygen'. Ooops - det slank visst med en man, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar