Rum för nyfikenhet

Jag kan sällan låta bli, i alla fall under någon längre tid, att tassa runt bland alla spännande rum på FABRIKEN! Det beror nog mest på att jag alltid undrar hur folk har det. Det är alltså inte nödvändigtvis de smartaste inredningslösningarna som jag tittar efter. Ibland spanar jag lite längre in. Letar efter trivsel i vrårna och kollar efter utestängd hemlängtan. Hur har rummen fördelats? Var bor drömmarna och har man gjort extra mycket plats för fantasin? Gett större utrymme för gemenskap eller har stora egon fått gå före i den personliga bostadskön?

"- Vad som slår en som förälder är den rasande nyfikenheten och ivern som ungar har i ögonen, redan vid barnvagnens kant. Hos äldre barn och vuxna är den ivern ofta borta. Hos vissa äldre finns den dock kvar och kan leda till sådant som en doktorsgrad i franska, vetenskapliga upptäckter som har med universum att göra, eller skapa vacker poesi och musik, ..."
 

Så sa Gunilla Bergström vid invigningen av 'Alfons Åbergs Kulturhus' i Göteborg, tidigare i veckan. Så klokt, så bra, så sant, tänker jag och blinkar lite åt lilla Anna där hon ligger i den gamla ärvda fåtöljen. Inte så att jag & mannen direkt har gjort några större vetenskapliga insikter om universum på senaste tiden och doktorshattarna lyser fortfarande med sina frånvaror... men vi tror på barnsligheten! Som en ständigt pånyttfödd kreativ drivkraft. Särskilt hos så kallade vuxna. Och nyfikenheten! Är det något jag tror på här i världen så är det på att inte tappa sin nyfikenhet. Den bör susa fram genom vardagen som en virvelvind eller kanske som en lagom dammig flygande matta genom vardagsrummen. Det kan vara svårt att låta bli att sätta på sig sina invanda och med åren lätt cyniskt färgade skygglappar, men jag tror bestämt att det kan vara värt besväret att försöka hålla barnasinnet levande.

"... - Livet blir intressant om man är nyfiken och vill veta saker. ..."
 

Så sa hon också, Gunilla Bergström. I alla fall enligt BT.

- Vad mycket grejer ni har?! Så kan det hända att ett barn uttrycker sig när det kommer innanför vår dörr. Med den sköna oförställda mixen av storögd förvåning och illa dold förväntan i rösten. Och jag förstår dem, för det är så jag vill ha det. Hemmet - lite som en skattkammare som aldrig riktigt kan bli fördigöppnad. Det ska alltid finnas minst en, åtminstone mental, upptäcktsfärd kvar att göra. Och tro mig när jag säger att det kan vara en stor utmaning att efterleva, när man bor på ett fåtal kompakta kvadrat.

När FABRIKEN öppnade sin temadörr till barnrummet nu i veckan, så kan ni tro att jag blev nyfiken. Här hemma har vi visserligen inget regelrätt barnrum, men vi har en hel del rum för barnslighet. Och fantasi.

Jag läste aldrig Alfons egentligen när jag var liten, så jag funderar på om det inte kan vara dax nu. Hög tid för att upptäcka denne kloke lille pojk. Eller lille och lille förresten, vi är ju ungefär lika gamla - Alfons och jag. Annars kan man ju alltid ta sig en tur till hans alldeles egna hus nu då, där man både kan fika på Mållgans kafé, plantera sitt eget busfrö och en hel massa annat skoj!

:)
/helena


ps 'KLIPPAN of Sweden since 1879' står det på märkningen på den lilla lilla Anna filten. Och design Paula Lönnqvist. Det var några år sedan nu som jag fick syn på den och bara föll för de utsträckta små armarna och den randiga charmen. Stor är den inte, men den räcker precis till för att värma benen på den här långa och lässugna tanten. :)