Medan jag sitter här och försöker övertyga mig själv om att det inte finns något dåligt väder, bara sönderblåsta paraplyer, så känner jag mig bortskämd och egoistisk. Här sitter jag och klagar på det gråa utanför fönstret när det finns de som skulle ge vad som helst för att orka gå ut - i vilket väder som helst.
Oktober är dessutom ingen grå månad. Den är rosa!
Sorry Mireille, att jag inte har vikit ut dig ordentligt, men jag hoppas att du vill vara med mig här och illustrera denna nyans som ligger oss så nära hjärtat just nu. (Klockan är inte åtta än, när jag skriver det här, och jag har redan börjat prata med en bit papper...) Kommer ni förresten ihåg, de där stora planscherna som fanns i vissa LP-album på den tiden då det begav sig?
OBS! Planschen på Mireille valde jag bara p.g.a. nyansen och för att hon är snygg, inte för att hon har någon speciell anknytning till ämnet ifråga, vad jag vet.
I alla fall. I våras hittade jag de här glada vykorten på loppis, de visade sig ha sålts till förmån för 'Unga Johanna', en avdelning av Bröstcancerföreningen Johanna, en avdelning för de som drabbas av bröstcancer när de är lite yngre. På hemsidan finns också en flik som talar om bröstcancer för män. Alla kan drabbas. Och hur hemskt det än är att konstatera, så känner nog de flesta någon. Någon som har fått diagnosen.
Själv har jag en granne. Hon är på bättringsvägen, men jag har inte slutat att hålla mina tummar lite extra hårt för henne ändå.
Min mormor dog i cancer när hon bara var 44 år. Alltså ett bra tag innan hon egentligen blev min mormor. Hon hann aldrig bli min mormor. Hon hann aldrig träffa något av sina åtta barnbarn.
Även om utvecklingen, forskningen, har gått enormt mycket framåt sedan min mammas mamma dog, så ung, så känns det bra att det nu är den rosa tiden på året igen. Alla kan göra något. Åtminstone något litet. Många - rosa - bäckar små, ni vet.
Jag behöver i alla fall en ny disktrasa.
Sköt om er.
:)
/helena
ps Ja, jag vet att den där knappen kan verka lite förmäten. Men det fanns ingen som hade texten: 'Jag är schysst och ödmjuk'. Så då fick det bli så här. ;) Ni är säkert också schyssta, misstänker jag.
Vilket bra inlägg.
SvaraRaderajag har själv två kvinnor i min närhet som har fått detta hemska besked.
Jag håller med föregående talare! Bra inlägg, och jag skulle kanske behöva en disktrasa jag med? Lindexprylarna var utsålda, rubb och stubb!
SvaraRaderaOch knappen är asfin!!!
SvaraRaderaOch så himla bra att jag slapp ordverifieringen. :-)
Lybtar: Tack! Ja, det måste verkligen vara hemskt att få det - beskedet. Tänker bara på den där veckan som man väntar innan svaret på mammografin kommer. En pärs, även om man inte är direkt orolig, så är ändå själva väntan orolig.
SvaraRaderaKul att du tittar in förresten.
Smultron: Tack & bock! Nu när man ändå inte kommer undan att använda disktrasor här i världen, så kan man ju passa på att använda en rosa ett tag. Färg piggar upp, säger de som vet. De som säger det har nog aldrig stått vid min diskbänk en glåmig oktobermorgon klockan 06.00. :)
Skämt åsido, redan slut på Lindex? Vad bra, får man väl ändå tänka, fast att månaden knappt ens har börjat. Bättre tjuvstarta "det rosa" tidigt, tidigt, än att behöva se en endaste tomte innan - november. (utom på MIN blogg då, där tomten trippade fram bland inläggen redan i juli...) Egentligen skulle jag vilja säga december, men det är väl som att svära i kyrkan nuförtiden? Hur hamnade jultomten i en kommentar om det rosa bandet egentligen? Ja, jag vet då inte. ;)
Inget, inget ska få hindra en schysst kommentar från att nå in hit i fortsättningen. Hoppas jag.
/helena