lördag 27 oktober 2012

Om man låter utemöblerna stå kvar och struntar i att gå ut med hunden...


...så sparar man kanske en timma. Eller hur det nu är man brukar säga?


Vad skulle jag inte ge för att få några timmar tillbaka. Det kan kännas lite grand, ibland, som att tiden är skyldig mig det. För alla minuterna som man har väntat på bättre tider. För alla varv som visarna har gått runt mig, men bara passerat. För all tid som tiden tänkte på annat. O.s.v. in i all oändlighet.

Det är lätt att hamna i den typen av funderingar när man har en kropp som inte alltid orkar hålla tempot. Men det hjälper inte, tro mig. Ibland har jag legat och grubblat mig blå över alla 15 minutes helt utan fame. Men inte blev jag kändare för det (tro nu inte att det är något jag eftersträvar - jag raljerar här - om nu någon trodde något annat) eller klokare. Bara ännu mera i tidsnöd. Så ligg inte och grubbla för länge. Eller spring inte runt och vela - då tappar du det hela, som de 'galna & aftershavande' mackmekande bröderna Roy & Roger sjunger. Velat har jag inte heller orkat göra så mycket, även om jag skulle ha velat. Så att säga.

Å andra sidan hur mycket tid hade jag inte sparat på att låta bli att "springa" runt på diverse loppisar och spana på - hundar? Med hål i ryggen?

Häromdagen sprang jag runt en god stund, inne i mitt huvuds djupaste minnesgångar, och kunde konstatera att jag nog har sex eller sju salt- och pepparset nu. Precis så många som man bara måste ha, med andra ord.

Hm.

Men om man aldrig tog sig tid, att göra det som man tycker är roligt, så sparar man nog ingen tid alls. Funderar jag. Inte minsta sekund faktiskt. På second hand sparar man i alla fall på miljön - och pengar. Åtminstone om man bara köper precis så många som man behöver - av varje sorts pryl. Eller hur det nu var?


Egentligen ville hundarna och jag bara påminna er om att vi får en timme tillbaka i natt. Alltid något liksom.
:)
/helena



ps Kommer ni förresten ihåg när vi hittade de galet söta scarvesförsedda vovsingarna? Klicka här annars. Eller rättare sagt, när de hittade oss, där bland Spidermother, Jordgudinnan och andra sagolika, trolska ting?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar