Vissa dagar är inte så speciella. De bara finns där. Och det är som det ska. Men inte så spännande eller mind-opening, kanske. Irisen känner sig lite ensam och för blå.
Vissa dagar bläddrar man bara förstrött i dag-efter-dag-boken. Slänger en blick på den invanda vardagen, på det bekanta ansiktet mittemot. Och allt är bra. Okej. Inte mer. Men gott nog.
Vissa dagar händer något. Ögat går på upptäcktsfärd, träffar en ny bekantskap. Får sig ett upplevelseskrovmål bland det redan väl genomtuggade. Ett brev, en tanke, ett ljus, en färg. Solgul. Det kan vara en frukt. Inte nödvändigtvis den sötaste. Kanske en välbalanserad sur. Och så är den dagen förändrad.
Det var bara det.
:)
/helena
ps Ibland köper jag en bok, i en mögeldoftande hög, för ett par kronor. Tänker att jag ska skära ut någon bild och fästa den på väggen. Som ett strategiskt upplyftande blickfång. Det här är en sådan bok. Wahlström & Widstrands 'VAN GOGH'. Tryckt i Milano 1975. Den har en dedikation på försättsbladet. Någon har köpt den i en bokhandel - som jag inte kan utläsa namnet på - men jag tyder skrivstilskoden till Skara och 1978 i alla fall. Och kanske är det just de, de handskrivna orden, som får mig att tveka. Jag kan helt enkelt inte skära sönder boken. Det skär för mycket i hjärtat. Det är ju ändå Vincent.
Och först hade jag tänkt skriva att Vincent hade ju gjort det, för konstens skull. Men sen kom jag att tänka på det där med hans öra och då blev det... fel på nåt vis. Så skär inte. Eller gört! ;-)
SvaraRaderaSmutron: Ha, ha, det tänkte jag inte ens på faktiskt. Komiskt hur kunde jag ens tänka ordet skära och Vincent utan att tänka öra?
SvaraRaderaSkära eller inte skära - det är alltså fortfarande frågan. I boken alltså, mina öron behåller jag nog, de faller väl av sig själva tids nog...
Tack för dina råd - de gjorde mig mycket klokare. Not. ;)
/helena
Undrar just om "smutron" också är ett sött bär? Hm.
SvaraRadera:)
/h.