fredag 25 februari 2011
Jätterön från Getterön
Jag tänker lite på varmare tider när jag ser på snäckan i silver. Ni vet en sådan där snäcka som är så innerligt blå, när den ligger på stranden. Silversnäckan låg serverad på ett litet fat, när jag köpte det... på auktion. Ett litet fat som det står Magnus Gabriel De la Gardie på och Rörstrand. Det är blått, det också. På baksidan av snäckan står det Varberg och en svårtydd signatur ifrån skaparen. Smyckesdesignern. I Varberg finns Getterön, en halvö fylld av fridlyst natur, segelflygare och badvikar. När vinden gjorde mina kinder kalla och röda, på väg mellan soprum och ytterdörr, kom jag på att idag behöver vi poesi. Påminnelsepoesi. Sommarpåminnelsepoesi!
Jätterön från Getterön
syrsorna filar enträget fram sitt kvirrande
tången sköljs in mot land
kvällstidningarna redan slutsålda
döttrar skickas att köpa glass
men kommer tillbaka med fel sort
en stunds tystnad
tills en reklambil kör förbi med högtalare på taket
och fullständigt och formligen skriker ut sitt budskap
barn tjoar av förtjusningar
förskräckelser
häpnader
och glädjor
en leende flickmun mot en chokladpuck
nyfikna barnaögon betraktandes en ny och spännande värld
isglasskalla läppar möts i den ljumma sommarbrisen
seglen höjs mot skyn längre ut i kattegatt
de halvbekanta nickar försynt mot varann och låter liksom
orden fastna
dussintals bokomslag höjs mot solen tills mjölksyran når
bägge bicepsarna
kroppar färgas
helt och delvis
mer och mindre
flera s syns inte
men känns
blickar som möts korta stunder
som lika gärna skulle kunnat vara eviga
de älskade som förtvivlat letar efter avsides
som nu inte finns
två boulespelande killar skriker
pensionärsparet återvänder hem
hamstern kilar fram för att ta med sig det som går
att lägga på lager
en och annan författare förmedlar intrycken vidare
till kalla vinternätter
för var och en
som vill
ta del
Önskar er ett bra slut på vardagen och en ännu bättre start på helgen.
så hörs vi snart.
/helena
ps Den som har skrivit dikten är han som kallas Mannen härinne... och han är min. :)
Klicka gärna på bilden, i högermarginalen, som det står mannen under, så får ni se fina bilder på sommaren och... just det: Mannen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu är det väl snart dags att åka till kusten igen?
SvaraRaderaAnonym: Gärna det! Det var längesedan nu, som jag såg havet ryta i så där vilt och starkt och fritt och vackert, som bara det kan. Med lite hjälp av sin bästa vän vinden så brukar det bli riktigt uppfriskande. Och så en promenad på klipporna runt "Gubbanäsan" då? Kör du?
SvaraRadera:)
/helena