Ett vykort ifrån längesen

Minns ni den tiden när post & brev betydde något annat än e-post & e-mail?  Jag hade tre brevkompisar. Brevvänner, vänner som greppade pennorna på olika destinationer, satte blyertsspetsen mot det vita, blanka pappret och skrev. Av hjärtats lust och i barnslig iver, kan man tänka.

Anna hette hon som följde mig längst. Våra mammor låg samtidigt på BB har jag för mig och behöll kontakten, dock inte via brev. Det var nog någon av våra kloka mödrar som kom på tanken, när vi började skolan, att vi skulle brevväxla. Vi skrev nog lite om ditten & datten & Drutten & Gena.

När man hade plitat klart sitt dagboksaktiga brev. Lite kort och koncist så där. Sakligt. Kul att man har varit det någongång. Innan tangentbordets utsvävningar. En gång för längesen. Sedan fick man slicka lite på Kungen eller kanske Drottningen, Ronnie Pettersson eller varför inte en älg i motljus? Ett riktigt brev med frimärken. Skjuts ner i den gula lådan, öppna en extra gång och se att det verkligen singlade ner. On top. On the bottom.

Sedan kom den jobbiga biten; Att vänta på svar. Det kunde ju dröja både en och två veckor... innan det hänt tillräckligt mycket i en tolvårings liv för att fylla ett helt brev. Bara en sådan sak. En annan tid - indeed. *ler*

Så idag vill jag skicka er ett par vykort, brev tar ju så förfärligt lång tid att skriva och tid har man ju inte nu när man fyllt tjugo... gånger två + en. Sedär, en spontanrebus. Som sagt vykort ifrån mig till er, alla kära läsare!

Men lite särskilt till Cecilia, för att hon fyller år just idag! (eller igår om ni läser det här först i morgon, som är ganska snart;) Och för att hon skriver så bra. Kanske inte så mycket om Drutten? En hel del intressant om både datten & ditten däremot. Grattis! Så korten är valda lite extra med tanke på henne, som skriver om en matsked grejer... bl a. Jag känner henne inte, egentligen... eller jo, lite. För att jag läser hennes blogg.

• Gammal mjölk? I alla fall ett historiskt affischmotiv från Röda Korset. Jag vet att hon gillar mjölk, Cecilia och att hon har fina glas att dricka den ur. Och för att hon är så ung, fortfarande.
• En blomma med Musse Pigg-öron. Bara för att den är så söt. Och för att en annan duktig skribent har tagit kortet. I Finistère.
• Livets träd kallas paraplyakacian. Av nektaren utvinns utmärkt honung och trädet ger eftertraktad brännved. Alltid bra att ha ett extra... träd alltså.
• rue de Valcis - Paris, står det på den andra sidan och Reproduction interdite. För att det är så vackert med franska! Dessutom finns Le Sacré Coeur på framsidan. En tur till Paris? Pas problem. Eller något sån't.

så hörs vi snart.
/helena



ps Det fanns ett kort med ett litet finare träd på, liksom ljusgrönt frodigare. Det växer också i VI-skogen. Tamarind, heter det visst, men det vågade jag inte skicka, till er. På baksidan står det nämligen att dess fruktmassa är laxerande...