Tidens tecken

Något som jag håller extra kärt är de här gamla almanackorna. Lite fult kan det förstås kännas att titta in i en främlings kalender, men här handlar det mest om praktiska ting. Att klippa av ett hörn av bladet för att följa tidens gång. Så. Nu. Ja. Det var det det. Nu är den dagen lagd till handlingarna. Tillryggalagd. Tillgodogjord. Lite den känslan.

Tror bestämt att jag har visat er några av de här små fickalmanackorna förut, men de här blåvita tål definitivt en extra skärskådning. Blått och vitt. I kooperationens sanna anda. Fulla av snusförnuftiga "statements" och knökfulla av praktisk information. Och härligt belamrade med sitt charmigt daterade språk!

1946. Vi rör oss lite fram och tillbaka på fyrtiotalet.

Baksidorna är lika fina som framsidorna.

Som små glada - hoppfulla - konstverk. Se bara på de skönt stiliserade stjärntecknen.

Jodå, baksidan fullföljer zodiaken runt. Och så lite kloka ord på det.

Oj, här hamnade visst "baken" först.

Så där ja, rättvänt igen. Jubileumsåret 1949. Nu ser vi framåt, tänkte man säkert redan då.

"Allmänna regler för flaggning". Bara en av alla informativa punkter som får plats innanför de mjuka ryggarna. Bläddrar lite extra i 1948. Kollar in vad som var The Shit för exakt 70 år sedan. Orkar inte läsa den minimala stilen så länge, men hinner ändå fastna för några goda råd på sidan 31. Tänkte att vi kunde avsluta med dem:


"Tio råd till lomhörda och döva:

1. Var inte generad för att Ni hör illa.
2. Isolera Er inte.
3. Låtsas inte förstå, när Ni inte hör vad som sagts.
4. Tappa inte modet.
5. Var inte misstänksam.
6. Gör Ert allra bästa i Ert arbete.
7. Begagna utan skygghet de hjälpmedel, som står den döve till buds.
8. Besök Hörselfrämjandets apparatsamlingar och avläsningskurser.
9. Akta Er för humbugsmedel. Fråga Hörselfrämjandet till råds.
10. Varje döv bör stödja de dövas egen förening. ..."

Haha. Inte särskilt schysst att skratta åt handikappade, förstås. Men åt de här gamla, välmenande råden måste man väl ända få lov att dra lite på smilbanden? Råd fyra och fem är ju bara obetalbara, och behöver jag nämna att ordbehandlaren höjer avsevärt på sina digitala ögonbryn inför ett ord som humbugsmedel.

Vi tar väl de tio råden till den övriga befolkningen också:


"...Tio råd till hörande:

1. Betrakta den döve på samma sätt, som Ni betraktar andra människor.
2. Låt ej den döve stå ensam i sällskap.
3. Vänd Er till den döve, då Ni talar, och laga, att Ert ansikte är belyst.
4. Antyd från början i få ord, vad samtalet skall röra sig om.
5. Tala långsamt och tydligt, men utan att göra överdrivna läpprörelser.
6. Skrik icke, framförallt icke i den döves öra.
7. Om den döve ej förstår, upprepa icke samma ord utan begagna en omskrivning.
8. Visa Er icke otålig och skratta aldrig åt den döves missförstånd.
9. Visa den döve till Hörselfrämjandet för att få upplysningar om lämpliga hjälpmedel.
10. Stöd de dövas förening."

Ettan är ju inte så dum förstås... Det betyder alltså att den gyllene regeln gällde även i samröre med dem man dåförtiden kallade för döva. Hm. Där ser man.

:)
/helena

ps Läser på första uppslaget att den sjuttioåriga almanackan är tryckt av Almqvist & Wiksell och att "exemplar säljes häftat och skuret för 30 öre."