Härinne har våren redan vaknat. Vitsipporna står upp för sin plats - som små, glada snödrivor. Och på det typiska 50-talstrycket samsas krokus med blå hyacint.
Hur gick det då med ambitionen att använda en något mindre röd färgskala härinne? Nja, sådär va? När halmstjärnan plockades ner efter juletid kändes den nakna LED-lampan så...naken, så då satte jag upp en röd lampskärm där i stället. Inte så jättesmart kanske, med tanke på att den tunna sladden och den bara "bulben" skulle lämna fri sikt för sakerna som sitter uppsatta på väggen där bakom. Men men, vad kan jag säga - annat än att de röda färgerna ger energi och tillsätter genuin värme.
På tal om naken ja, en del säger ju att ett hem utan böcker är ett naket hem, eller inget hem alls. Om så är fallet är vårt hem väldigt, om man säger så - välklätt.
Februari är här, en stor, traditionell bokmånad, och vi har rensat ut flera kassar fulla med bokstavsstinna rektanglar. En del har vi faktiskt slängt, riktiga hyllvärmare. Jag funderade en lång stund på hur det måste kännas att heta Liza Marklund och bara bli överflödig och sedan slängd? Förmodligen rätt bra ändå, att nästan ha funnits i var kvinnas/mans bokhylla ett långt tag. Legat där mellan Guillou och Mankell och bara myst, som en spinnande katt med strålande utsikt. Lite så.
Och hej och hå, så fick man till ett inlägg till slut ändå!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Tror vi pratar mer om vad jag har gjort sedan sist en annan dag. Och om det här med att bloggen nog är på upphällningen snart ändå. Ni som såg förra rubriken förstod säkert att den inte var satt helt av en slump. Var sak har sin tid, även om det kanske kan uppbådas en aning tid för ett och annat inlägg framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar