Tack för ... allt!

 

https://www.bris.se/

https://unicef.se/

https://www.wwf.se/

https://alphem.se/

Näst sista inlägget

Vi har strax kommit till vägs ände, go' vänner. Men Helena ville inte att denna blogg skulle raderas, så alla är välkomna att återkomma hit och låta sig förfäras, förtjusas och förvånas i repris.

"Vad är en repris?" "Det får du veta senare!" (replikskifte ur Tillbaka till framtiden)

Här får ni veta lite mera om vad hon tänkt skriva vidare om under hösten/vintern:

* Kompositören och pianisten Jean-Philippe Riopy

* Nadav Lapid (se dikten i PS:et)

* Utveckling av tanken, och jag citerar: "För korkade har jag inte längre tid. Alibi för att inte leva?"

* Hyllning av Agnes Hjalmarsson, Helsingborg

* Hyllning av Tony Andersson i Karlskrona

* Erika Bjerströms kommentar om detta:

Läs f.ö. gärna sista sidan här 

* Att flera har dött på medelhavet än på sex år, att dessutom Ryska Wagnergruppen har med detta att göra!

* Att vi förlorade den ukrainska prisbelönta författaren Victoria Amelina i en rysk missilattack

* Konstnärsparet Gipp/Olsson och deras kamp för upphovsmannarätt

* Utställningen "Vad är ljudet av ett hem?" som öppnade i Paris i juli.

Nu får ni nöja er - precis som jag - med att spekulera i hur Helena skulle resonerat, filosoferat och förhållit sig till ämnena ovan, men ni kan säkert tänka er...

Som skrivet; Det blir ett till inlägg från min sida - därefter låter jag kontaktuppgifterna ligga kvar en tid, till nyåret, kanske, innan de upphör att användas.

Konstverken - de ännu osålda - ställs för närvarande ut på Hultahuset i Borås. De kommer därefter (8/8) att finnas kvar till försäljning för dem som samtidigt vill bidra till välgörande ändamål (WWF).

Kontaktuppgifter till mig är kulturbo@telia.com och +46767688819

vi hörs, syns och allt däremellan

/bosse

PS: Anna, vakna och kom ihåg

Ensamhet är tid

tillbringad med världen

Här är rummet med alla i

Dina döda vänner passerar genom dig

som vinden genom ett vindspel

Var inte rädd, Anna

Slutet av vägen är så långt bort

Det är redan bakom oss

Us and them - del oändlighet

 Här följer en hyfsat sanningsenligt återgiven dialog oss emellan för inte så länge sedan:

”Om jag skulle åka utomlands över helgen, tror du att du skulle få hem mig på måndag?” frågade hon mig.

”Jag vet inte, skulle jag?”, motfrågade jag så där småtyket som jag brukade ibland.

”Nej, just det.”

”Vad föranleder frågan?” Jag tittade på henne över glasögonbågarna, och lät korsordet falla till knäet.

”Se här, notisen på SVT. Det har lyfts ett förslag till riksdagen, att människor som inte har ID-handlingar ska kunna stoppas vid gränsen”.

”Och?”

”Har jag ID-handling? Min gamla letimigation har inte förnyats på snart tio år, och passet… Vet du var det är”?

”Tja, jag såg det häromdan, när jag letade efter något annat. Men det….

”Det har också gått ut, ja. Jag kan inte lemigitera mig. Det kanske är det smartaste sättet att emigrera på. Ordna så att man inte FÅR resa tillbaka.

”Hmmm, du är något på spåret där. Men... heter det inte 'egirmera'?” 

Jag påmindes om detta replikskifte när jag såg Helenas sparade anteckning om stadsministerns nationaldagstal. Sverige har urholkat det svenska medborgarskapet, var huvudrubriken – åtminstone på just den av henne sparade delen av talet. Hennes vidareutveckling av tanken, kanske på denna blogg, hade gissningsvis varit;

Vilken tur att det är Sverige som gjort det, och inte något annat land.

T.ex. Turkiet. Eller - ”Gud förbjude” - Ungern.

Även kriminella har lätt kunnat bli svenska medborgare, fortsatte den mäktigaste (?) av oss svenska medborgare. Utan att någonsin, sedan dess - så vitt vi förstått – fått motfrågan om det inte i ännu högre grad varit så att svenska medborgare lätt har kunnat bli kriminella. Men det kanske inte är lika intressant att belysa; då kanske vi skulle tvingas se systemfelet, vad detta beror på, i vitögat.

Svenska språket sägs vara vägen in, inte bara av Kristersson, och jag kan inte annat än att hålla med. Den dagen du kan förstå din omgivning kan du så mycket lättare bli en del av den. Men frågan jag och Helena ofta ställde oss i det sammanhanget, handlar om i hur hög grad den ”dåliga integrationen”, som är en betydande del av nämnda språkproblematik, i själva verket bromsas av dem som skriker högst och mest om hur dålig den är.

Puh, det är tur att vi har mycket kultur, som inte kräver något gemensamt talspråk. Här, t.ex

och här:

Vi hörs, syns och allt däremellan

/bosse

Tankar en vanlig, ovanlig lördagsmorgon

Helena. Jag köpte din favoritchoklad häromdagen. Frukt & mandel.

I måndags tog jag två annonsblad för att kunna lämna in tävlingskupong i både ditt och mitt namn.

Idag blev det en burk pepparkakor, Nyåkers, våran sort.

Och Trocadero på det. Vad hade du sagt om årets variant; ”Trocamust”. (Jag tror du hade blivit sur, eller åtminstone skeptisk…)

När jag scannar in våra konstverk till Photoshop och använder snabbkommando trycker jag dina initialer.

Kommer mitt liv att vara så här länge till? Och har jag så’n tur – eller otur – att du vill att jag ska gå genom den här manshöga havreåkern resten av livet, oavsett vad jag ställs inför att göra?

Ändå; när jag kontrollerade mig själv på hitta.se visade det sig att det inte längre bodde någon tillsammans med mig.

På apoteken finns det ingen fullmakt, vare sig från dig till mig, eller i motsatt riktning.

Så det var det bråttom med. Vissa andra ärenden måste man själv ligga på som en grävling – ja, jag skrev det för att du blev omkullsprungen av en sådan en gång - för att något ska hända.

Men, jag tackar dig från djupet av hela mig för att du låter mig sova gott på nätterna. Drömmarna skulle kunna vara lite mindre skruvade, men jag vill inte begära för mycket. Och tack extra mycket för att jag får återgå till min naturliga dygnsrytm, utan att du blandar dig i det. Du minns väl hur jag klagade; ”förr var jag så himla kvällstrött, nu är jag bara trött hela tiden…”

Jag gjorde två drafts på annons för dig idag. Utsåg två oberoende testpersoner, som bägge spontant tyckte samma var snyggare.

Jag och min rådgivare har utsett, åtminstone preliminärt, en dag att ta farväl av dig. Det blir på platsen du själv hade som favorit, ganska nära hästarna, en bra bit från avgaserna. Och nu har jag fått till det här med att ta waranet med ordning varje kväll. Men det får du gärna fortsätta påminna mig om ändå.

/bosse

Konstnärlig frihet...

 ... är väl något som vi bekväma nordbor hittills bara tagit för givet, som en självklarhet. Jag kan inom mig höra Helena engagerat gå upp i falsett över hur betingelserna skiljer sig mellan olika delar av vår värld. På en sparad anteckning från i någon gång i våras kan jag läsa, och jag citerar (för det gjorde hon): "eftersom vi lever i en globaliserad värld tror jag att det är viktigt att komma ihåg att något som sker i en del av världen, påverkar en annan del av världen" Det handlar om Shahidul Alam, fotograf och aktivist från Bangladesh som fängslats för att ha spridit bilder från en demonstration, och kritiserat regimen i en TV-intervju. Han menar att konstnärlig frihet handlar om rätten att finnas till.

Inom psykologisk forskning är det allmänt känt att vi människor är olika på så väldigt många olika sätt, vilket i sig borde få vilken makthavare som helst att inse att det inte fungerar ens på speciellt kort sikt att kväsa människors olikheter på det sätt man har försökt - och fortfarande försöker - i så många länder.

Men...

än så länge kan vi åtnjuta rätten att finnas till i vårt land. Kan vi hjälpas åt att försvara den mot krafter som vill begränsa oss? Såklart vi kan!

Enligt teskedsordens-principen bidrar jag och Helena fortsatt med våra gemensamt framarbetade alster. Här är ett exempel:

är själv osmakligt nöjd med dessa 400-meterslöpare...

Vi hörs, syns och allt däremellan!

/bosse

Det är vår fredag!

Ja, så brukade vi utropa, ibland i kör, jag och Helena. Under den bästa perioden i mitt arbetsliv jobbade jag fyradagarsveckor - lediga fredagar var regeln med få undantag. Då myntades, upprättades detta uttryck i vår gemensamma tillvaro. Kanhända har detta redan berättats i något av Helenas alla inlägg (över 3800 stycken, jisses!) men jag har det som ingång till dagens rader ändå.

Har tittat igenom lite av hennes sparade urklipp, och anteckningar inför kommande inlägg, och kommer lite fortsättningsvis att redogöra lite för planerna hon hade. Ett handlar om Lars Stjernkvist, eller snarare; en av hans betraktelser i en krönika. Jag citerar hela ingressen: "Den avgörande skiljelinjen går inte mellan onda och goda, väst och öst eller höger och vänster. Den går inte heller mellan israeler och araber eller muslimer och kristna, utan den går mellan de som har humor, och de som saknar humor".

Helena skulle ju såklart, som hon brukar, möjligen ha satt in det här i ett annat sammanhang och vävt ihop det till en ytterligare tänkvärd och mustig text. Jag nöjer mig med att knyta an till min dags jobbuppdrag; musikstund tillsammans med ett gäng underbara individer där jag tog mig rätten att avsluta timman med Hasse Alfredssons "Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen". (alternativa titlar finns om någon blir förvirrad)

Dagens konstnärliga alster: 

(om någon av er känner igen något av dem är det inte konstigt, de presenterades härinne ibland när färgen precis torkat)

är dessa:

Jag upptäckte precis att D5 ju skulle vridits 90°. Det gick lite snabbt där...

Vi hörs, syns och allt däremellan

/bosse

A propos musique

 Jo, Helena var ju mycket bättre på franska än jag någonsin skulle kunna få förutsättningar att bli. Men jag var å andra sidan bättre på musik...

I våras fick hon idén att vi skulle gå igenom vårt digra musikbibliotek. (digra = i vårt fall runt 525 CD:s) "Vaddå gå igenom" undrade jag. "Lyssna på alla, ställa tillbaka dem i bokstavsordningen, eller rensa bland dem?" "Alltihopa det du sa", blev hennes respons. "Inte nödvändigtvis i den ordningen" *

Sagt och gjort - Återvinningsstationen (inte second handlarna, tyvärr) fick ta över ett sextiotal som vi avgjorde vid blotta anblicken att de aldrig skulle komma tillräckligt högt upp i någons lista för att bli aktuella att hamna i en spelare. Resten blev kvar, ståendes ännu mer huller om buller än det var redan innan, och förblev så, till nyss. För ni förstår kanske hur prioriteringarna fick byta plats med varann, Helenas hälsa och välmående fick detta och väldigt mycket annat att sättas på vänt. Jag har i alla fall börjat lite smått nu, har hunnit till en mix av Björn J:son, Bo Kaspers, Broder Daniel, Bruce och Black sabbath...

Nåväl; dagens presentation av konstverk följer nedan. C1-C8

Kontakta gärna om frågor och önskemål! Mail eller SMS går lika bra.

Vi hörs, syns och allt däremellan

/bosse

*/ett citat från Marcus Birro som vi ofta, glatt och gärna återanvände i våra egna liv!