Kära läsare, och andra. Helena, som drivit och skrivit här inne nästan dagligen sedan - för att vara exakt tretton - många år har försvunnit från oss. Hon tog sina sista andetag strax efter att jag - Bosse, hennes man - varit hos henne på lasarettet med gitarren och rösten i högsta hugg. Det kändes som att hon uppskattade det. Det enda budskapet hon klarade av att ge mig var ett "ja" när jag frågade om jag skulle ta en till låt innan jag packade ihop. För övrigt var hon så illa däran, så hon inte förmådde kommunicera alls. Jag tror det blev "Två av oss", en av hennes många favoriter jag lärt mig just därför.
Det var "The big C", som hon själv brukade uttrycka det, som ryckte henne ifrån oss.
Det var mycket som förblev osagt, många frågor jag hade velat ha svar på av henne.
Till exempel om hon ville att jag ska fortsätta skriva här inne i hennes frånvaro. Nu chansar jag vilt, eventuellt hämnas hon på mig för det, hoppas det blir den lindriga sorten i så fall...
Vad som däremot stod klart, var att vi en gång för alla skulle se till att bidra till välgörande ändamål (BRIS och UNICEF var väl de som stod högst i kurs) med en av de gärningarna vi kan; vår gemensamma konst. Som hon för övrigt varit inne på i flera inlägg här bakåt i tiden: Jag anfaller ett A4-papper med min blyertspenna. Hon tar över när jag utmattat mig tillräckligt med uppgiften, fyller i med kulspets och - framför allt - färg där och hur hon tycker det behövs. River sönder/av/bort där hon tycker det är motiverat. Till slut (när hon också blivit slut) kan det se ut så här:
Fast större, såklart. Jag skrev väl A4? Dessa - och ett sjuttiotal(!) till kommer att finnas till öga-mot-öga-beskådande inom kort.
En dikt till Helena - som visserligen skrevs för ganska länge sedan, och i samband med en annan närståendes bortgång - finns på youtube, tillsammans med en annan av hennes favoritlåtar (Bocturne, titeln var hennes förslag). Fungerar inte länken så sök på "Växer tanter på träd?" så hamnar ni på rätt account, det är f.ö. en av sagorna hon skrev när hon var i ett av sina essen. Den och ytterligare en hittar du på samma kanal.
(Essen, finns det ordet ens, man kan nog bara vara i ett åt gången...)
Vi hörs, syns och allt däremellan
/bosse
PS: Till den som undrade: "halva mitt liv" anspelar på
vårt förhållande (32 år) och dess relation till min ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar