Attans! Som i: Attans, vad svårt det är att blogga sporadiskt! När jag tittade in till er varje dag föll sig det mesta naturligt, som det här med vilka av mina foton som skulle hamna här inne - och vilka som skulle ut på andra konstnärliga äventyr. Nu är det mer diffust och jag måste ta aktiva beslut för att inte göra bort mig och lämna ut någonting i förväg. Skulle så gärna vilja visa er sommarens (hittills) bästa bild till exempel, men det går inte. Den är lite för bra för att bara hamna här inne, tror jag. Sorry. Känns som jag dissar er - och så är det naturligtvis inte. Men. Det var ju faktiskt ett av skälen till att jag slutade blogga dagligen - att jag vill hitta mer koncentration till mina konstnärliga foton.
Men hej, nu kör vi ett litet sommardoftande inlägg, va? Tror ni kommer bli ganska nöjda ändå, med det ni bjuds på här och nu. Rosens dag kom och gick, men jag valde att föreviga något mer beständigt och ristat i sten.
Även om inget slår den spröda, starka, underbara äkta varan förstås. Har faktiskt fotat en hel del blommor.
Både ute och inne har det fotats blommor. Några mer spontana uttryck, andra mer inplanerade. Det här är en av mina favoriter bland egna vintage-vaser, den ska få figurera och stoltsera i ett viktigt sammanhang framöver.
Regnet har fallit när jag fotat. Och solen har stirrat rätt in i linsen andra dagar. Älskar att fota i regn, men vad ska man göra när vecka efter vecka består av torr-väder. Det får ju gå det med. Förresten - läste ni att väder är ett passerat ord, åtminstone i vissa franska TV-kanaler. Jo, de har liksom slutat att bara berätta hur vädret ska bli, de berättar mer om varför det ska bli - och blev - som det blir. Klimatrapport, istället för att bara prata väder och vind. Bra grej. För vädret är ju ingen lek längre.
Visst är det harens år? Eller är det kaninens? Anyway. Föll för de har skuttiga sakerna inne på Plantagen. Skulle säkert passa finfint i en gräsig vrå - i alla fall om man har en mysig jätteträdgård eller så.
Och den här då! En sådan regnsamlande groda kan man säkert få plats med i en liten täppa, tänker jag. Analog regnkoll, hur mycket charmigare än en regnvåt app? Får man köpa nya saker då? undrar den som fortfarande försöker följa den här bloggen på grund av att den i första hand sysslar med second hand. Nej, det får man inte. Inte slentrianmässigt och huvudlöst. Men med eftertanke och kärlek till praktiska och härligt designade saker får man såklart köpa nåt nytt nån gång. Nån gång. Men jag köpte ingen groda, för mig ska det mycket till innan jag väljer nytt framför bättre begagnat.
På tal om bättre begagnad... Hehe, min söta man. Han läser ur en second hand-bok här. Sommarens tämligen lättsmälta högläsningsbok är fylld av solrosor och cirkusartister, bland annat. Snart har vi läst ut den, berättar kanske mer sen. Nån gång.
Sprakande, soliga dagar i all ära, men...
...inget överträffar smattret av efterlängtat regn.
Och ingen syn är väl intressantare än konst som finns tillgänglig för alla?
- Titta, jag har nog blivit lite solbränd i alla fall... Haha. Ja, om man jämför sig med en väldigt ljus blomma, då ser man ju lätt lite rostad ut. Mannen alltså.
Men självklart är det mest den vackra vintage-krukan som hamnar i fokus.
Grönskan. Den frodiga. Som vi älskar den. Bäst att njuta av den medan man kan. Innan öknarna breder ut sig ytterligare och isarna smälter och smälter och allt det där hemska som ni säkert hoppades att slippa höra här och nu. Men det är här och nu som vi måste agera i rätt riktning. För klimatets skull. För framtiden. Även om vi naturligtvis ska unna oss att njuta lite grand också.
Njut gärna i en gammal T-shirt. En sådan som överlever tvätt efter tvätt. Inget är så slösigt som att köpa onödigt nytt. Särskilt det stora klädkontot tär på miljön. Köp det mesta second hand, använd länge. Lappa och laga och älska dina gamla paltor. Då kommer klotet att vilja krama dig, länge länge.
Det blev ju några foton över till er också. Hoppas ni blev nöjda. Fotot är mitt bästa uttryck just nu, även om jag tänker mig att måla på också. Bilden överträffar allt. Särskilt när orden tar slut inför så mycket nuförtiden. Det finns inga ord för dumheten som breder ut sig i vår egen regering, och i många andras. Det finns inga ord kvar.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps If Beale Street could talk. Och Summerland. Två filmtips från mig och mannen till er. Kärlek och magi i båda. Men också obehaglig verklighet. Se se se. Och visst ja: Penguin Bloom. Verklighetsbaserad och bra. Jobbigt bra. Med Naomi Watts, bland andra. Sedan såg vi en till med henne, av bara farten liksom: While we're young. Har några år på nacken nu, men vi har inte sett den förut. Kul. Och eftertänksam. Och Ben Stiller. Och mycket spy.
Länkar inte, är för lat. Är ju bara en slashasig då-och-då-bloggare numera. Men jag är säker på att ni hittar dem, där man streamar som bäst.
Annars fortsätter vi med Öppet Arkiv på SVT Play. Någon Molin blev det inte, men däremot Rosenbaum. Från början av 1990-talet. Svedelid och Silbersky bakom pennorna. Allt går så långsamt. Allt flyter på i en takt som livet gjorde då, innan allt blev digitalt.
Nej, jag längtar inte tillbaks. Ingen unken nostalgi här inte. Men det kan vara bra för dem som inte levde då, att veta att det finns fler sätt att leva än det som matas fram på en slags unison storbild hela tiden. Det går att gå långsammare. Det går att leva i sin egen takt - också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar