Skumtimme

Skymning

Skymningen sveper sin stillhet
runt våra ensliga hus,
gråa och ensliga hus - -
Snart skola dunkla stjärnor
springa som blommor av ljus...
--- --- ---
Heden sover därunder,
heden sover i stjärnljus snart -
längtan går och jag vet ej vart...
Men det brusar av tyngd och sekler
så ödsligt och underbart.

/av Nils Ferlin
ur: En Döddansares Visor
Stockholm Albert Bonniers förlag 1950



fint.
:)
/helena


ps Skumtimme är ett gammalt begrepp som rör sig mellan skymning och mörker. En mytomspunnen och magiförklarad stund. Visst är det något speciellt med tiden när ljuset byter riktning, oavsett om det är i morgonrodnadens regi eller skumtimmens.

RÖD DAG och lite grön och en gnutta blå

Mannen ringde just, han är på konferens. Ja, idag. Norrut. Han berättade att han fått trerätters..

Jag berättade att jag "fått" treburkars. Sardiner (även om latinet har mer humor...), Oliver och Dumburken. Mmm.



vi hörs.
:)
/helena

ps Den lurviga vännen fick ett nytt matunderlägg idag. Hemlagat. Husse har både tagit fotot och laminerat. Hon verkade nöjd. Hon också.

Det börjar bli lite trångt här hemma...

"... Ögonen är små, öronen stora och solfjäderlika. ..." "... De stora öronen fungerar framför allt som ljudfångare men också som fläktar och flugsmällare. ..."

"... Känsligheten i snabelns spets är stor - djuret kan gripa även mycket små föremål, som ett mynt, en tändsticka o. dyl. ..."

"... Elefanterna är störst bland landdjuren, med en mankhöjd över 3 m och vikt omkring
 4 ton. ..."

"... Kroppen är trots den stora vikten förvånansvärt rörlig - en elefant kan springa med en hastighet av 40 km/tim. ..."
"... De väldiga, ofta upp till 2 meter långa betarna är egentligen framtänder. ..."

"... Hjärnan har stor volym, och elefanterna hör till jordens intelligentaste djur. ..."
"... Med sin välutvecklade hjärna är elefanten mycket läraktig och har gott minne. ..."

"... Den tjocka hårfattiga huden är grå, ..."

"... Elefanter är skogsdjur, men de vistas också på savanner och stäpper, ständigt stadda på vandring efter föda och vatten. ..." "... Födan består av löv, kvistar och gräs ..."
"... Luktsinnet och hörseln är väl utvecklade, synen däremot ganska dålig. ..."



"... Elefantens historia börjar för ca 50 miljoner år sedan med en förfader av ungefär en hunds storlek. Närmaste släkting till den nutida elefanten var mammuten. ..."

Alla faktacitat i detta inlägg kommer från min gamla trotjänare; Bonniers Stora Lexikon del 3.
1985 Bonnier Fakta Bokförlag Stockholm. Helt ogooglad kunskap, det ni!

".... svansen slutar med en tofs. ..."

och en Jie-etikett.  THE END!



vi hörs.
:)
/helena


ps Intressant läsning om Jie Gantofta hittar du här! Kan du till exempel se skillnaden på en äkta och en "falsk" etikett? Jodå, den i min rosa Dumbos bak är äkta. Så det så!

som bortblåst

Idag när det blåser lite grand - obs! årets hittills största understatement - kom jag att tänka på en dag i höstas. En dag som alla andra kan man kanske tycka, med lite lagom vitmulen sky utanför. Där innanför stod moi funderandes, säkert på någonting viktigt som vanligt - obs! årets hittills största självironiska reflektion - i alla fall, allt verkade vara precis som vanligt på båda sidor persiennerna. Så plötsligt...

...var den bara där! Mitt i synfältet. Strax ovanför skolan, fritidsgården, ICA:t. Granne med hustaken och trädtopparna... Sedan tittar jag bort en kort sekund och...

...då är allt som vanligt igen.

 Bor jag i en synvilla?




Dagens snusförnuftiga eller sedelärande om ni så vill; Plötsligt händer det!
Eller för att uttrycka det lite mer klichépoetiskt; Alla dagar kan vara vanliga eller inga.

Jojo, det var nog bara det.



så hörs vi senare.
:)
/helena

Blog out Blog in

Nu när jag både bloggat ut det gamla och in det nya året så känner jag hur kul det är att vara tillbaka!! Här i min lilla bloggbubbla vill jag stanna!

Det är bara lite osäkert hur tiden och orken ska räcka till...? - Kan du inte helt enkelt dra ner ambitionsnivån en aning? undrade mannen lite försiktigt - då i höstas när bloggandet fick stryka på foten. Hm, jag är inge' bra på det där tyvärr, det där med att göra allt lite lagom och vara nöjd med det. Men det finns nog ingen annan väg att gå är jag rädd. - Du måste kanske inte göra ett inlägg om dagen? fortsatte mannen - å, kanske kan allt bli bra och fint och lagom (hm igen) unikt ändå - utan så många länkar? Ja, kanske det. Vem vet? Den som som lever får se...och alla andra gamla klyschor man skulle kunna kasta in här.

Jag vet bara att det är superkul att skriva och fota till detta mitt lilla utrymme i cybervärlden igen! Och jag ska göra mitt bästa för att komma in hit och umgås med er så ofta det går. Kanske är 2012 året då jag äntligen ska lära mig att bli nöjd med lagom?!? Kan gamla hundar lära sig sitta så... ska väl inte jag vara sämre. (Och snälla måtte användandet av ordet JAG - under det nya året - hamna på en något måttligare nivå än i detta inlägget, snälla)

Så måtte (det är tydligen mitt nya favvoord?!) det nya året bli bloggbra, som skrivet -  inga andra löften från min sida än att göra mitt bästa. Hoppas att det blir bra nog, så att ni inte flyger in hit förgäves. 


Jag är inte trött - jag kan blogga!
Jag är inte trött - jag kan blogga!
Jag är inte trött - jag kan blogga!


vi hörs.
:)
/helena



ps Ni känner väl igen Gary Larsons underbara värld: The Far Side ? Den översta rutan är min absoluta favorit - ever! Hittade den mitt i en hög med osorterade papper häromdagen, den påminner lite om hur mitt 2011 kändes... (fast Mannen heter inte Lennart, hm, men nära nog:)

Happy New Murrig Måndag!

Precis nu, just precis i detta nu, visar sig en liten, liten blå strimma på himlen. Nu borde kanske dagens bilder tagits? Då hade vi sluppigt dessa suddiga vardagspixlar. Nedtonade, i svagt förmiddagsmotljus. Men jag tror inte att det var en ren slump att kameran plockades upp just då - när ljuset fick kämpa som allra mest mot de dovare krafterna, mot jordskorpans mörka reflektion. Nej, tänk om vi skulle ta och hylla murrigheten just idag? Kanske till och med sjunga dess lov - eller åtminstone nynna det lite lågt. För hur många dagar på året är inte just murriga? Ganska många om ni frågar mig och det vore väl ändå synd att radera ut dem helt? Det skulle bli så stora hål i almanacksgapet om vi skulle sudda ut alla de gråare dagarna.

Så medan de vältummade kalenderkorten byter plats -  dagar, månader och siffror -  i den gamla almanackshållaren -  får fotona vara precis som de är, jag vägrar tillsätta dem ett endaste litet artificiellt lux! Leve murrigheten! Låt de starka färgerna i den nytvättade trasmattan få vila sig ett tag till, tids nog kommer ju sprakandet tillbaka.

Även om jag inte kan låta bli att pilla lite extra på det där blanka partiet, det där det glänser så fint, där bakom alla de svunna dagarna.




vi hörs.
:)
/helena



ps Nä, alla årets inlägg kommer inte att bli lika flummiga...tror jag. En dag ska jag i alla fall skriva om de där fynden jag gjorde i mellandagarna. Nyfiken i en strut? Här kommer en liten sneak-peak:

...men jag tar nog lite fler bilder en annan, ljusare, dag.

Gott Nytt Ord!

En sak som vi roade oss med under julledigheten - jag och mannen - var att försöka skriva twittermeddelanden på ett speciellt tema. Och hur kommer man på en sådan idé då? Jo, man tittar på TV just i det ögonblick som Jonas Gardell sitter i samma soffa som Ebba och berättar om sin nya bok. Aha, tänker man sedan under en snabb hybrissekund, hur svårt kan det vara egentligen? Att få till en liten text på max 140 tecken? Hm. Ganska svårt och lite räknepilligt visade det sig. Men ett par små "alster" blev jag faktiskt riktigt nöjd med. Som den här:

Låta pennan smeka pappret,
fjäderlätt - mot tungt vägande argument.
Gåspennan lättjefullt, lättsamt
kråkspretande över vita arket.

 Inte så pjåkigt va'? Eller lider jag bara av en svårartad släng av attitydinkontinens tros?


vi hörs.
:)
/helena



ps "Det enda nyårslöfte jag ger är att aldrig ge några nyårslöften" hörde jag någon säga en sen decemberkväll. Kloka ord.