liten i orden

Det är den första dagen på det nya året som jag längtar bort. Sådana dagar kommer alltid, ibland ofta ibland väldigt sällan. Sitter och tänker på hur det vore att bara få ta sitt pick och pack och sticka någonannanstans. Vartsomhelststans. Långtbortistanstans.

Men jag sitter kvar. Bläddrar lite förstrött, tittar på bilder. Funderar på hur det vore att vara någonannan. Kanske i en annan tid? Inga svar bara frågor.

Läser många inspirerande bloggar! (är för osammanhängande och ostrukturerad idag för att länka till någon speciell, men mera välplanerade surfrundor kommer och då blir det länkdags till max!)

En blå film ligger på vänt. Kanske ska jag låta det blåa ögat ta en tur dit?

Så idag sitter jag bara här - med de mentala gåbortskorna, tänkarkepsen och kommer nog inte så mycket längre än så här...


men vi hörs.
:)
/helena

UPPDATERING:

Klockan är nu strax innan nio på kvällen, mannen har åkt till ICA för att jaga & samla hem lite födoämnen... och jag måste gå ut i köket för att umgås med min vän diskborsten ett tag... Men innan dess vill jag tala om att vi såg "den blåa filmen" (se länk i texten ovan). Den var helt okej. Fint foto. Mannen kommenterade något om nya bildvinklar och jag tänkte för mig själv att den där Ryan Gosling är allt ganska easy-on-the-eyes... Men det är inte direkt en uppmuntrande film, bara så ni vet.

Och så kom jag på ett par saker som jag tycker att ni ska läsa: Tänkvärda ord av en ung man! Och tänkvärda ord av en gammal, gammal man!

ps Läs gärna om konstnären L.A. RING här!

Ängeln ljuger inte.

Det var ängeln som sa, eller egentligen mumlade hon mest, för hon är lite blyg: - Ska vi inte önska alla en riktigt skön fortsättning på helgen? - Nu när det är de allra, allra sista dagarna med julens ande närvarande, viskade hon vidare.  - Jo men det är väl klart att vi ska, svarade jag. - Självklart!

Så med hjälp av hästen...

...de djupa skogarna...

...och paret i släden som är på väg till...

...till kyrkan...

...vill Ängeln och jag önska er en riktigt skön fortsättning på helgen!



- Psst, psst! Det är den försynta med de rara lockarna igen, hon vill säga något mer:
- Ska vi inte berätta det där skojiga som hände förra veckan också? - Hm, vilket då, vad menar du? undrar jag. - Jo, du vet om Ferlin och "På spåret"... - Aha, du menar det, ja.
- Men tycker du verkligen att det är något att skriva om? frågar jag. - Ja-aa, det tycker jag! svarar den lilla vingbeprydda, något oblygt för att vara hon, funderar jag. - Okej, vi berättar väl då, säger jag.

Jo, det var så här; att förra fredagen när mannen var på konferens så spelade jag in den kvällens "På spåret", för jag tänkte att vi skulle titta på det tillsammans, som vi brukar göra, senare. Tidigare på fredagseftermiddagen gick jag runt med en dammtrasa i ena handen, jag försökte väl få det att verka som att jag skulle städa... - Ja, det såg nästan ut så, medger den guldlockiga. I alla fall; ögat var samtidigt på jakt efter något mer givande att sätta pupillen i. Det var då jag tog upp den gamla nötta Ferlinboken, bläddrade lite förstrött, hittade dikten om gränslandet mellan ljus och mörker, som jag skrev in härinne på lördagen, för att ni inte skulle gå miste om något så tänkvärt och fint. Sedan när mannen kom hem tittade vi på "På spåret" i inspelad version och gissa om jag blev förvånad när ett av resmålen var Filipstad! Och följdaktligen handlade några av frågorna om.... ja, just det: Ferlin!


- Ja, precis så var det, intygar Ängeln, som också har lite svårt att tro på slumpen ibland.


vi ses.
:)
- Vänta lite nu! ropar den lilla, du lovade ju! - Men är du säker på att det passar sig då?, tvekar jag. - Är den inte för sorglig, när vi faktiskt kom in hit för att önska trevlig fortsättning på helgen? - Näe, hävdar den rosaskimrande bestämt. Lite allvarlig kanske, men vacker:

Två människor

Min syster är i himlen, sa den lille kavat,
Guds vackraste ängel är hennes lekkamrat.

Hon kommer nog tillbaka till oss igen och bor,
men annars ska jag fara dit när jag blir stor.

Och piltens lockar glänste i ampelns bleka brand...
Och farbror strök dem, varligt,
med sin magra tunga hand.

 /av Nils Ferlin, ur en Döddansares visor.




Jag gör ett nytt försök, det går nog bra nu, för Ängeln verkar ha somnat...
vi hörs
:)
/helena





ps Nu när julen definitivt är slut, slut, slut... gläder det mig lite extra att jag hittade den fint randade Rörstrandslyktan (den till vänster), för en tia!, i en välgörenhetsbutik för ett par veckor sedan. Det finns ett ljuslykteliv efter juleljusen!

Ekorre med eksem?

"Frusen och rastlös datanörd med musarm hackar tänder och klättrar på brandväggen"

Ungefär så känner jag mig idag. Vi får se om huvudvärken överhuvudtaget låter mig skriva något begripligt och sammanhängande. Vi provar - here we liksom go:

Såg ni "Gäster med gester" igår? Gammalt koncept i ny tappning, lite charmigt glättigt, på ett bra sätt, på något sätt. Kan inte låta bli att fascineras över vissa personers oerhörda kroppskontroll - särskilt en under the weather-dag som idag. I en liten oskyldig charadrad kan det dölja sig oceaner av möjligheter att böja och bända på både orden, men framförallt kroppen!! Kommer ni ihåg Jeja Sundström, på den tiden när det begav sig? Ingen kunde åla och crawla på golvet som hon! Det finns inte ett djur uppfunnet i vår fauna som hon inte kunde gestalta. Varken förr eller senare har jag sett någon kräla runt på knäna - kobent?! Kroppskontroll! Jarl Borssén, han måste få ett hedersomnämnande, jag kommer aldrig glömma hans oförglömliga stel-som-en-pinne-återhållsamma-stil. Subtilt effektiv!

Annars tycker jag nog det roligaste i gårdagens program var när Peter Magnusson, under det att han försökte memorera sin ordrika mening, frågade programledare Olsson något i stil med: - Har detta verkligen hänt? Kul!

På tal om väder... det måste väl varit en besvärjelse att de Solstänkta ljusterapibilderna kom in hit just igår? För en så ljus dag som det har varit i dag, tror jag knappt mig ha upplevt tidigare under hela vintern?! Just idag när skallen bankar och känns svullen och jag helst vill dra en filt över huvudet. Såklart. Så klar, så klar är, var, himlen utanför det oputsade sovrumsfönstret idag. Nu verkar det mulna på igen och blåsten is back. Eller det är väl en ny vind kan man tänka. Hoppas bara att vi inte blir helt blåsta på väderkonfekten den här helgen - också.

I värsta fall får man väl stanna inne och skapa charader?!

"Ekorre med eksem skalar kottar med gummihandskar och hetsar upp kinky hackspett"

Det var en annan mening ur gårdagens charadparad. Min lilla ekorre hoppade ner från sin tallegren, nä sin hylla på Myrorna, helt utan att stuka varken ben eller sin lerrika svans, rakt ner i min djurälskande famn. Han tyckte väl att vi borde passa ihop, hm, ni vet ju vad man brukar säga om ekorrar... det är väl bara hamstrar som är "värre"?

vi hörs.

:)

/helena

ps. Sedan känns det så extra fint att tänka på att programmets originalidémakare är: Karin Falck och Lennart Swahn. Fniss. Kan de namnen verkligen vara en slump?!

Till sist: Denna tillägnar jag speciellt Mannen: "Geting i myggjagare stickar fluga av spindelväv till bisexuell skalbagge." (Nej, han älskar inte småkryp & nej, han är inte bisexuell... vad jag vet:)   

Summer time

Fick nästan sommar-spring-i-benen idag när jag fick veta att Stiftelsen Vitryssland hade loppis! Mycket fint fanns det, om bara plånboken hade varit lite tjockare. Och visst jag tog några mobilder, men det känns så tråkigt nu - en sådan här bra bit in i vintern - med alla dessa suddiga lysrörsbilder, så jag bestämde mig för att ni skulle slippa se dem.

 I alla fall idag. Snällt va'?

Kikade igenom min digra fotomapp istället och hittade Sommar'n, ja, med stort S som i Solglimtar och Smaragdgrönt gräs.

Om doftdatorn varit uppfunnen så är jag säker på att vi blivit helt drogade av insupandet av

  klöveröverfylld klorofyllmatta. Vi hade nog blivit det - helt matta alltså. Oj, jag höll på att skriva kloroform... Antagligen för att allt det gråa utanför gör att man nästan glömmer bort alla "gröna ord". Eller vad tror ni?

Så jag lämnar er här med de ljusa S-bilderna, för nu ropar mannen att kvällsmaten är klar. Vad det blir? Så osomrig mat som möjligt såklart; Risgrynsgröt!

så hörs vi snart.

:)

/helena

ps Under julmustglaset ligger dagens lilla, lilla fynd - ett nytt glasunderlägg. Hittade en förpackning med 6 oanvända för en tia. Litet och inget särskilt storslaget, men helt perfekt för oss, för vi behövde verkligen nya!

Tillfälligt avbrott

Den lilla Fragancia:n...

...lyfter på det stora locket...

...till TV-utbudet!


Har aldrig riktigt förstått mig på dem som lite surmulet, nästan tvärsäkert konstaterar;
-Det finns inget att se på TV! ?? -Absolut ingenting!! Vad är det för fel på dem? Synfel? Jag tycker att alla tablåerna dignar över av matnyttiga, intressanta, spännande, livsnödvändiga, nåja, program. Och det har jag nog egentligen alltid tyckt - om man bortser från den där dokusåpatäta tiden i mitten av nittiotalet. Baren, Villa Medusa, Big Brother och allt vad de hette. Hm, det hände väl att jag satt av lite tid framför någon av dem - man var ju ung på den tiden... I alla fall, nuförtiden känns det som att det finns mer tv-godis än någonsin att ta del av. Något för alla smaker. Ja, nästan i alla fall.

Ta bara den imponerande programuppställning som står i givakt på riktig-tv (mannen & jag kallar SVT 1 och 2 så) just nu. Under helgerna har det varit ett riktigt sjå att hinna med. Vi har inte ens hunnit se klart på Kronjuvelerna än. Puh. Vi har nästan hela sista avsnittet kvar.

Vissa serier kan jag bara inte låta bli att se, för att de är så bra! Som den här. Andra serier borde jag kanske låta bli att se, för att de egentligen inte är speciellt bra alls. Som den här. Mannen såg ett avsnitt - sen var han "nöjd", men jag vill veta hur det går. Ändå. Fast jag inte har tid.

Och den här som började (och slutade) häromdagen, måste jag hitta ett litet titthål till. Intressant historia och livsöde!

Sedan kunde jag inte låta bli att trycka på REC-knappen när den här filmen dök upp i rutan. Variation förnöjer och förhöjer? Jomenvisst.

Ibland längtar jag tillbaka till den där perioden på nittiotalet när vi bestämde oss för att vara utan "den fyrkantiga möbeln", för tänk vad många promenader vi tog, in till sta'n, för att gå på bio... men å andra sidan fanns det minst fem olika biografer i vårt lilla centrum på den tiden. Idag finns det en riktig... såattee...


vi hörs -  om vi kan hitta ett gemensamt bloggvattenhål i tablån?
;)
/helena



ps Höll nästan på att glömma den här! Med superskådisar i både manlig och kvinnlig huvudroll. Del 7 ikväll, av 12 eller 13 eller nå't sån't.. Tur att det finns PLAY.

Jag fick ett vykort...

...ifrån mig själv idag.





:)
/helena




ps Skämt åsido - så har jag haft det här kortet i min ägo i säkert minst 15 år. Tror det köptes vid en avlägsen Stockholmsvisit en gång, på Kulturhuset. Copyright "Flying Fish, Inglewood , Artpost NY" står det på baksidan. Här på Amazon.com hittade jag ett annat roligt budskap, i samma anda - klicka och kolla in! Jag tar fram det då och då, tycker fortfarande att det är lustigt inspirerande OCH snyggt!
Vardagsavväpnande är nog ordet jag söker.

Jäms med fotknölarna

Överallt finns de - bilderna. Högt och lågt. Nära till hands. Och fots.

Nästan alltid kommer de -  inspirationsbilderna - till mig second hand (som om ni inte redan visste det...) För en spottstyver. Ofta bara en halv spottstyver. Det är bra, för då kan man ha många på lager och inte ha alla framme samtidigt. Humörväxla lite. Ingen av tavlorna på bilderna ovan kostade mer än 200SEK. En av dem ropade jag in på auktion
för 5 kronor - ibland är det bra att vara ensam om att tycka om något!

Sa jag att jag ÄLSKAR bilder?!?

:)
/helena



ps
Här och var hittar man en fallen stjärna. De flesta plockar väl ner sina adventsdito i precis detta nu. Mina har tyvärr aldrig riktigt kommit på rätt plats. Den lilla fina, ljuslyktan som jag räddade från en loppis, ligger fortfarande kvar i: det-här-ska-snart-läggas-någonannanstans-än här-lite-slarvigt-i-hallen-högen... Och den fina med alla hålen hittade heller aldrig uppåt väggarna...
- Någon typ av ostform, trodde mannen i antik/kuriosaaffären, långt ute på landet, att det var. Jag fick den för en tjuga. Rosten, reporna, skevheten - ja, all patinan - den fick jag på köpet. Bra så.