Med trumf på förhand

 Politikerna har sagt sitt för denna gången och jag kommer att tänka på en staty.

Man skulle kunna tro att det beror på hennes namn. Lachesis - en av de tre ödesgudinnorna. Hon som tilldelar människorna sina respektive livslotter.

 Lachesis betyder tydligen ungefär - lotta ut.

Livet som ett lotteri. Där skulle man lätt kunna göra en parallell till politiken, men det var inte heller därför som jag kom att tänka på denna, något stela, men mytologiskt intressanta bronslottokvinna.

Visst ser hon hemlighetsfull ut? Hon verkar inte riktigt vilja visa trumfen. Hon håller på sig. Hon vill väl att korten ska ligga rätt. Lagt kort får ju oftast, som bekant, ligga där det ligger sen. Enligt alla spelets regler. Men det var inte därför som jag kom att tänka på henne.

Att mannen precis i detta nu lägger patiens, här alldeles bredvid mig, var inte heller det som triggade min hjärna åt den kurviga croupierkvinnans håll. Bara nästan.

För det var mannen som sa något, ett par ord, när vi gick där i den vackra parken bakom henne.

Han sa att han hade bestämt sig, redan?, för vilket parti han skulle rösta på nästa gång.

 - Det där, precis framför dig, sa han.

Jag snurrade runt, först åt höger, sedan åt vänster, men jag fattade och såg fortfarande ingenting.

- Höftpartiet, såklart. Sa mannen.

:)

/helena

Don't blame it on the sunshine

Lite varstans den senaste tiden, har det gått att läsa om den fallande olycksstatistiken. Positiva siffror. Statistik man bara måste gilla.

Man har sökt förklaringar i väderleken. Stuckit både näsan och fingret rätt upp i vädret och sagt; - Det är regnet som har dämpat trafiken, farten. Därför har trafikolyckorna blivit färre hittills i sommar, än föregående år, påstår de som vet.

Men jag vet bättre. Såklart. Det är min nya, gamla, ljuslykta och jag som med hjälp av värmeljusens kraft har skickat ut en regelrätt besvärjelse. Tror ni mig inte? Jo, till och med när vädret har varit som vackrast så har vi utövat våra mest trafikmagiska krafter och tänt på, trots gassande solsken. Persienner är till för att fällas!

Vi har tänt ett ljus för alla som har gått över ett övergångsställe någon gång...

...och alla bilister. Särskilt de med keps.

Nu i semestertrafiktider ska vi, värmeljushållaren & jag, tända ett par extra starka ljus för all tung trafik därute. Särskilt för dem med långa släp. Så att inget händer någon av er, oss, ute på de många gånger vackra, men vältrafikerade sommarvägarna. Simma lugnt. Och låt gaspedalsfoten få lite lagom semestervila, den också.


:)
/helena




ps Gissa om jag blev glad när jag hittade en ljuslykta till, i den här smäckra, läckra formen. Och förvånad, för jag hade ingen aning om att den fanns med det här, mycket speciella, inpräglade mönstret. Någon slags reklam måste det väl vara. GTF står det på en sida och Stora Holm på en annan. Förutom bilderna på Herr Gårman, bil och bilförare och lastbilen med släp då. Jag vet att det finns fler än jag som har fattat tycke för de här små Rörstrandslyktorna. Nu har jag en riktig samling, FYRA stycken. Ni minns kanske den fina med julmotiv och den enkla snurriga turbinmönstrade? Ni hittar dem här i inlägget, 'Ängeln ljuger inte'. Dessutom skymtar de förbi här i fönstret på bild no 6, om ni är sugna på ljuslykteöverkurs, i sommarvärmen. Tyvärr var den lite dyr, 30 kronor, men vad gör väl det, när pengarna går till välgörenhet, Emmaus?

pps För er som inte, enbart, litar på min och min lyktas förmåga så hittade jag lite tips här.

Nä, ingen titel alls faktiskt

Idag hade jag tänkt att berätta om något helt annat, men när det tar mer än fem minuter för mig att försöka komma på en titel till texten jag vill skriva, då vet jag att det inte är någon bra dag för skrivande. Flödet finns inte där. De bra dagarna hoppar titeln ner på tangentbordet med ljusets hastighet. - Jag har sagt till mig själv att sluta överdriva, säkert en miljooooon gånger, vid det här laget. Hm.

Och jag vill inte lägga mig ner på mina bara knän och böna efter orden. Man får så ont i knäna då, eller blir blöt om dem om man skulle råka befinna sig utomhus... eller dammig om dem, om man befinner sig innanför husfasaden.

Så idag säger jag, nästan, bara; trevlig helg! Hoppas att vi "ses" i helgen, för nu var det längesedan jag kikade runt till alla er sköna satelliter där ute i bloggosfären. Hittar jag orden så skriver jag nog en rad eller två härinne också.

Vad ska ni göra i helgen?

Kanske att det hinns/orkas med en liten loppistur i morgon, vi får se. Hemmet känns i starkt behov av TLC efter en vecka med tre, TRE, auktionsbesök. Inte så mycket köpt dock, priserna ligger på en annan nivå nu på sommaren, billigt är det för all del alltid, men inte alltid tillräckligt för den hårt åtstramade sommarbudgeten. För att uttrycka sig lite, ofrivilligt, Borgst. Borgiskt? Ja, ni förstår.

En god bok behöver å andra sidan inte kosta ett endaste dugg. Allt som behövs är lite tid, ro att läsa och gärna ett lätt ackompanjemang av regn mot rutan.
Sorry, all you fun-sun-lovers därute.

:)
/helena


ps En hel hög med gamla vykort ropade jag i alla fall in. Och några konstböcker. Bildbevis dyker säkert upp, snart, på en blogg nära er.

Ladybugging me

Någon viskade, nästan ljudlöst, i mitt öra;
- Nu är sommaren här, på riktigt.
Som om jag ville höra.
Vad göra?
Vända andra örat till!
Som om det skulle hjälpa.

:)
/helena



ps Ssscchhh, säg det inte till någon, men det händer att jag gillar ett och annat smått och gott med sommaren, sssccchhh.

pps På latin heter hon Coccinellidae. Ladybird kallas hon i vissa delar av världen. Och lady cow. Huh? Kärt barn har många namn. Enligt Wiki.

Happy Birthday

Det var nog bara det. Och att jag aldrig kan låta bli att tänka på den där läskiga filmen, just idag. Born on the Fourth of July. Det är inte många bra filmer som jag inte kan tänka mig att se om igen, men den här var för hemskt. Har ett starkt minne av att jag satt med ett konstant illamående i maggropen, hela filmen igenom. Magstarkt.

Förresten såg jag en annan film alldeles nyss som jag inte kan tänka mig att se om. Det beror å andra sidan på något helt annat; att den var dålig. Trist. Inte speciellt rolig alls. Jo, en scen skrattade jag faktiskt gott åt, jag säger bara 18 lager kläder... Om ni nu ändå skulle välja att se den. För Ryan Goslings vältrimmade mages skull. Magstarkt, på ett helt annat sätt.

En av mina kvinnliga favoriter är faktiskt också med, Julianne Moore. Hon gjorde som vanligt ett bra jobb, eller så bra hon kunde under dessa filmiska omständigheter.
Crazy, Stupid, Love. Se den ... inte.


vi hörs.
:)
/helena



ps Bilden ovan hittade jag på auktion för ett par år sedan, för den berömda spottstyvern. Det är en litografi, vet tyvärr inte vem som är konstnären, Ulf någonting ser det ut som på signaturen, där i högerhörnet. På auktionen igår hittade jag ett par små bilder igen. Helt andra bilder. En av dem av misstag, den låg under en hög med kasettband!?! Inspelningsbara C90:s. Trodde inte att det fanns någon som använde sådana band längre. Det gör det. En. Mannen.

Ängeln i vardagsrummet

Det är inte ett program som jag skulle längta till. Gå hela veckan och längta, trängta, vänta och tänka - Åh, på tisdag då får jag bara inte missa... På tisdag är det dags! Så skulle jag nog inte tänka.

Men om det skulle hända sig som så att jag vaknade en natt och tryckte på fel, eller rätt?, knapp på en maskin som förmedlar bilder och ljud och fick syn på en ängel, En livs levande ängel, då kan det hända att jag inte knäpper av på ett tag.

Kanske skulle jag bli som förstenad, liksom trollbunden av denna unga ängel och hennes röst. Så begåvad. Så uttrycksfull. Så säregen och speciell är denna sångerska. Fullfjädrad artist. La, la, la, Laleh sjunger det inombords. La, la, la, Laleh. Långt efter att jag tryckt på knappen igen.


 :)
/helena



ps Kanske tittar jag ikväll ändå, om jag tappar kontrollen, slinter med fingret. Om jag nu inte har något bättre för mig, som att åka på auktion. För på auktion kan man t.ex. hitta en hel hög med CD:s nästan gratis. Kanske kan man få så många som 30 stycken för tjugo kronor? Jo, så är det. En salig blandning för 20 kronor! Några ska någon annan få, för Enya har vi redan. Några skivor kanske ska loppas bort. En del stannar här hemma. Mozart får snällt stanna hemma. Some die young.

Klockan te

- Gomorron!, hann jag knappt säga. - Gott te!, hann jag inte säga alls.

En scarf hann jag köpa, men det var precis. - Nu stänger vi om fem minuter, ropade de ut i lokalen strax innan sju, där och då, på Emmaus.

Slänga ett par ögonkast på den unge Oliver Tate i 'Submarine' (här tog jag mig tid att länka till en recension i SvD också;) och höra honom säga; - Kiss me! till flickvännen hann jag precis. Kvällen lät mig pusta ut en liten stund och se ett avsnitt av det oefterhärmligt vältaliga 'Downton Abbey' i repris.

Men skriva någonting vettigt till er, det hann jag inte, fast att jag försökte röra mig lika snabbt, smidigt och vigt som en katt över tangentbordsklaviaturet.



Och snart är det dags att dricka te igen.
:)
/helena



ps Imorgon är en annan dag, som han sa, Christer Björkman. Eller faktiskt redan idag.