Bara lite saker...

 

... som jag tycker om.


:)
/helena



ps Hur många av föremålen, på fotona ovan, som är vintage egentligen, undrar ni? I procent? Låt mig se... De ärvda möblerna. Plus alla saker & bilder som är inköpta i diverse välgörenhetsbutiker, fyndade på auktioner och loppisar. Plus något litet älskat ting som jag hittade mitt i en stor hög med gamla vykort. Plus favorittavlan med apan på, den som jag fick av en mycket god vän. Plus... Det är nog lättare att svara på  -  hur många procent av sakerna som inte är second hand. 5% kanske. Max.

Svaret är fritt (och friskt)

Minns ni, att jag nämnde häromdagen, att jag hade hittade en hel utställning i kamerans minnesbank? En utställning som jag nästan hade glömt bort. Ni kommer säkert att få ta mera del av den så småningom, men det kanske dröjer ett tag till. Idag tänkte jag att vi kunde börja med en mjukstart. Det känns som att just idag, är en dag som gjord för lättsamma saker (men på blodigaste allvar förstås...), så då kör vi Museum light, eller så. I frågesportform. Huh? Lugn, jag undrar bara: Vad är frågan? Om svaret är:

 

Alla svaren är så bra. Även om jag gillar...

 

 

...den här lite extra.

 

 

Ibland behöver svaret inte vara mer komplicerat än så här. Eller vad säger jag? Kan det finnas något, överhuvudtaget, i hela världen, som är mer komplicerat än det här?  

 

   
Och kan det finnas några klokare svar än de här? Någonstans på hela jorden? Det är bara att konstatera, om än lite motvilligt, att man nog aldrig mer kommer att bli lika klok som... ...ett barn. Heja!

Oavsett vilket svar som är just ditt, så önskar jag dig en mjuk start på helgen. Glöm inte att äta mycket! Och att såva.
:)
/helena



 ps Alla dessa eftertänksamma lappar fanns/finns? att beskåda på Medicinska muséet, här i vår lilla stad.

Jag log med Fredrik i natt

Jag låg med Fredrik i natt,
somnade med huvudet mot hans 

bekännelser.

Vaknade upp mitt i natten,
med munnen sådär osexigt öppen,
lampan var fortfarande

tänd.
 

Låg vaken ett tag till,
med mitt finger pekandes mot hans
 

Drömvåning;

" ...  Det är förstås helt
naturligt.  

Hur ska jag kunna hitta en lägenhet
när jag egentligen vill bo i en fransk film?
En sådan långsam 

där handlingen är
mycket enkel och kameran förälskar sig
i förbipasserande kvinnor i körsbärsröda kappor ... "
 

Jag har en bekännelse.

Jag log med Fredrik i natt.
 

:)
/helena


Illustrationer, boktexter och citat hämtade ur Fredrik Lindströms;
'Evolutionen och jag
kommer inte överens'
Bekännelser
Bokförlaget Atlantis AB 2010
Omslag och grafisk form: Jens Westerberg

ps Någon har ätit på den fina Gustavsbergstallriken, man kan känna små små spår i ytan. En gång i tiden åt någon något gott? på den. Husmanskost? Kanske redan på stämman då, 1958. Jag hittade den på loppis 2012 och tyckte den var så grafiskt vacker. Och så står det ju Konsum på den. Konsum, min allra första riktiga arbetsplats. Någon gång precis i slutet på åttiotalet. Det var på den tiden när man slutade gymnasiet ena dagen och började jobba, i kassan på Domus, nästa. Nästan i alla fall.

Fåglar & författare

Rummet var så där intimt och instagramskumt. Peter Törnqvist läste, bl. a., ur sin senaste bok. Och illustrerade hur behändigt den gick att stoppa ner i sidofickorna på "finbyxorna". Recensenten i GP verkar ha varit måttligt road av bokens göteborgska innehåll. Jag tyckte mycket om texten om alla dessa takboxar "takbåxar" som finns på alla bilar nuförtiden - utan att folk ska åka på semester. Som en stor keps ovanför folks huvuden, eller som en tankebubbla...

På scenen framträdde bara män. Men ur mysbelysningen framträdde en och annan kvinna.

Hus.

 Bil. Båda signerade med O.O. i hörnen. O. O. som i Ove Ottosson.

Tomas Bannerhed var lite orolig innan han skickade in sin "fågelbok" till förlagen. - Finns det några förlag som är intresserade av att ge ut böcker som handlar om något annat än bokstavskombinationer numera, raljerade han? HBT? KBT? ADHD? ABC? Det visade sig finnas några som fortfarande var intresserade av en mer jordnära natur- och karaktärsskildring. Trots att både Moberg och Martinsson legat lågt ett tag. (vila i frid, ni naturens och miljöns ordväktare!) Oron var obefogad. Fyra, fem förlag hade gärna velat ge ut 'Korparna'. - Många är kallade, få är utvalda, sa Bannerhed.

Båtar. På tapeten. På parketten. Konstnären heter Kili Siimes. Siimes stod också bakom den här...

...skulpturala kvinnan? Fint, två bröst och ett öga, vad kan man mer behöva, tänkte jag. Föga!

 Bannerhed, han läste och läste.

Och vi, lyssnade och lyssnade.

Andäktigt. Det handlade en del om skam och skuld. Det handlade mycket om Småland och...

 ...och om skator. Eller vad sådana där gula fåglar nu kallas? :)

Jag gillade särskilt beskrivningen av faderns mentala tillstånd. Som när han kom och bar på en stor, mycket tung säck. Alldeles för tung för att bära. Och onödig att bära. Men det verkade som att han hade glömt bort, att han hade traktorn, just då.

Sedan var det slut.

Folk minglade runt.

Författarna signerade sina böcker. Forum för poesi och prosa kan vara nöjda. Även om det var lite synd att det inte blev något uppträdande från Poetry Slam-föreningen, den här kvällen. Glömma är mänskligt. Och de poetiska drömmarna går säkert i uppfyllelse en annan gång.

Kameran och jag konstaterade att det är allt bra skönt ändå, när konsten får komma ut ur de finaste salongerna och in i hjärtat. Trots bristen på ljus.

På vägen hem vinkade vi till Palme.

Tackade den stumma åskådaren, gjorde vi också, på vägen mot bilen. Klockan klämtar för oss, tänkte den kanske, där den stod utanför fönstret hela kvällen.



- Kom, kom och ta min hand, ja du är min! citerade jag för mannen.

- Det saknas lite värme, svarade Uno från bilstereon. Jag höll inte med.



:)
/helena



ps Nej, jag har inte gått och blivit religiös på gamla dar. Hm. Men jag tycker att det finns så mycket vackra kyrkor överallt runtomkring oss. Och Uno Svenningsson? Han har rösten, som når ända in. Fortfarande.

pps 'Kioskvridning 140 grader' heter förresten Peter Törnqvists romandebut. Den kom ut för ett par år sedan och handlar om -  Småland! Och det skulle inte förvåna mig om en eller annan pippi spankulerar fram mellan boksidorna även där. DN:s recensent var lyrisk; "... Sverige har fått ett nytt stort ordkonstverk. ..."

Fatta!

Det här med att vara människa alltså. Leva i nuet och allt det där. Jag brukar vara ganska bra på det. Att inte alltid vara helt frisk lär en en del om det, om inte annat. Jag skulle kunna sagt tvingar en, men hur negativ som helst vill man ju inte va.

Fast att sommaren inte alls tillhör mina favoriter bland mina fyra favoritårstider, så saknar jag den nu. Kanske för att den knappt hann säga hej, innan den försvann?

Det här med att vara människa alltså.


:)
/helena



ps Säcken full med: filmtips, fina saker, viktiga saker, böcker, möten med bokmänniskor, möten med stora små människors tankar och en massa annat tänkvärt. Behjärtansvärt. Ligger här i bloggvassen och lurar. Och så skriver jag om väder och vind. ?! Det här med att vara människa alltså.

Hallå Afrika!

Titta vad jag hittade, när jag skulle försöka vaska fram lite ledigt utrymme i kameran. En hel utställning om Afrika! Om bistånd. Om vårt sätt att bunta ihop en massa länder till ett enda ord - Afrika. Och om sjukhusutrustning genom tiderna. Inte illa va'? Så jag hoppas att ni vill gå på utställning, här inne hos mig - så småningom.

Just nu har jag bråttom. Ska lyssna på ord om en stund. Kloka ord om allt går som det ska. Lovar att berätta mer sedan. 


:)
/helena



ps Tack för de fina orden om mitt rosa inlägg här nedanför! Jag lovar att svara mer personligt senare. Kommer tid, kommer ord, ni vet.

Rosa, inte bara på bal

Medan jag sitter här och försöker övertyga mig själv om att det inte finns något dåligt väder, bara sönderblåsta paraplyer, så känner jag mig bortskämd och egoistisk. Här sitter jag och klagar på det gråa utanför fönstret när det finns de som skulle ge vad som helst för att orka gå ut - i vilket väder som helst.

Oktober är dessutom ingen grå månad. Den är rosa!

Sorry Mireille, att jag inte har vikit ut dig ordentligt, men jag hoppas att du vill vara med mig här och illustrera denna nyans som ligger oss så nära hjärtat just nu. (Klockan är inte åtta än, när jag skriver det här, och jag har redan börjat prata med en bit papper...) Kommer ni förresten ihåg, de där stora planscherna som fanns i vissa LP-album på den tiden då det begav sig?

OBS! Planschen på Mireille valde jag bara p.g.a. nyansen och för att hon är snygg, inte för att hon har någon speciell anknytning till ämnet ifråga, vad jag vet.

I alla fall. I våras hittade jag de här glada vykorten på loppis, de visade sig ha sålts till förmån för 'Unga Johanna', en avdelning av Bröstcancerföreningen Johanna, en avdelning för de som drabbas av bröstcancer när de är lite yngre. På hemsidan finns också en flik som talar om bröstcancer för män. Alla kan drabbas. Och hur hemskt det än är att konstatera, så känner nog de flesta någon. Någon som har fått diagnosen.

Själv har jag en granne. Hon är på bättringsvägen, men jag har inte slutat att hålla mina tummar lite extra hårt för henne ändå.

Min mormor dog i cancer när hon bara var 44 år. Alltså ett bra tag innan hon egentligen blev min mormor. Hon hann aldrig bli min mormor. Hon hann aldrig träffa något av sina åtta barnbarn.

Även om utvecklingen, forskningen, har gått enormt mycket framåt sedan min mammas mamma dog, så ung, så känns det bra att det nu är den rosa tiden på året igen. Alla kan göra något. Åtminstone något litet. Många - rosa - bäckar små, ni vet.


Jag behöver i alla fall en ny disktrasa.


Sköt om er.
:)
/helena


ps Ja, jag vet att den där knappen kan verka lite förmäten. Men det fanns ingen som hade texten: 'Jag är schysst och ödmjuk'. Så då fick det bli så här. ;) Ni är säkert också schyssta, misstänker jag.