Ris till Atterberg

Här sitter jag och försöker hålla ögonen öppna. Snart, snart får jag sluta dem en kort stund. För nu har killarna åkt klart. Svingat sina slimmade trikåklädda kroppar i de mest påfallande anti-g-kraftsposer. Piruetter och kvadruplar har stått som spön i... isen.

 

 

Ja, ni som följer med lite vet vid det här laget att jag älskar konståkning! Älskar.

Sitter här och konstaterar - än en gång - att; ett öga på skärmen där och ett annat öga på skärmen här - är ingen bra kombination. Möjligtvis om man strävar efter viss vindögdhet. Inövad vindögdhet. Inget att rekommendera. Men vad gör man inte när man vill hinna allt. Allt. Precis allt.

I helgen vill jag hinna hitta blåbärsris till den lilla vårflirtiga Upsala Ekebyvasen. Om jag så ska ställa mig och skotta bort snö mitt ute i blåbärsskogen så vill jag plocka lite grönt ris nu! Det känns som att särskilt den gula randen på vasen kräver det av mig, som motprestation för att jag fick den för endast en femma. Hela vasen förstås - inte bara den gula randen.

När jag stod där på garageloppisen, för ett tag sedan, och vred och vände på den lilla sötnosvasen så kunde jag inte riktigt dechiffrera signaturen undertill. Tyckte det såg lite lurigt ut. Det stora A:et var inte svårt att se, inte det lilla b:et heller, men vad var det där på slutet? Ett litet q? Nej, det visade sig att det var ett litet, lite lustigt g.

Abg alltså. Fortfarande kunde jag inte riktigt komma på vem det var. Behöver tydligen bättra på mina Atterbergkunskaper. Efter en snabb insurfning till den alltid lika informativa sidan signaturer.se så stod det klart, solklart, att de tre bokstäverna var synonyma med den signatur som keramikern Ingrid Atterberg använde sig av under de år (1944-63) som hon arbetade på Upsala Ekeby.



Och så vill jag ju hinna blogga lite. Och se på mer underbar konståkning. Och gå en lång loppisrunda. Och läsa en stump i mina låneböcker. Och gärna umgås en aning med mannen också.

Och är ett bra ord. Bara man använder det varsamt. Och lagom ofta.
:)
/helena




ps Och om ni hinner så kan ni läsa lite mer om Ingrid Atterberg här! Bl.a. om chamotte och den teknik som min våriga vas upphovskvinna kom på att hon kunde använda för att "tämja" den grovkorniga lermassan med.

Jag tänker...

... på Afrika. På strömmarna som möts utanför det goda hoppets udde, hur vi behöver det kalla och det varma.
... på de små små sköldpaddornas kamp för livet. På teorin om the survival of the fittest. På hur knasigt det känns att någon verkligen tror sig veta vad "fittest" betyder. Och på att ni åtminstone inte borde missa det senaste avsnittet, det som sändes i söndags.

... på Mandelgren. På det enorma jobb som han gjorde. På allt som han nedtecknade och beskrev, som fördes vidare till oss.
... på vilken tur jag hade som hittade den fina boken på loppisen sen. På vilket fint namn det är - Mandelgren. Nils Månsson Mandelgren.

... på när mannen ville ha hjälp med ett par svårlösta knutar i ett korsord tidigare idag, då tänkte jag inte ens på Olof P, när det stod statsminister och ordet var fem bokstäver långt och började på Pa.

... på skolresan till Stockholm, då, på hur viktigt det var att få lägga den där rosen på graven, på att tiden aldrig får stå stilla läng(r)e. Och på att vi varken har hunnit se den ena eller den andra filmen än.

... på tomatgränsen och på häromkvällen när mannen sa; - Men den här gången får du döpa det själv. Och på hur jag svarade snabbt som attan - efter att ha tänkt en millisekund på hur mycket jag tycker om färgen orange;
- Ring of fire! 

... på att jag inte visste att det kan betyda det här också.

... på vad jag skulle rädda om det blev jordbävning eller brann. Och på vad ni är räddast om?

... på hur enkelt allt kan vara, när man är frisk och stark. Och hur lätt balansen rubbas.

... på den här modige mannen igen, och på allt klokt som han sa. Och skrev.

... på citatet som börjar; "De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. ... "

... på att fortsättningen känns hoppfull - trots allt.




... för mycket.
:)
/helena

En liten, lätt dödlig, smula

Det är inte förseningsavgifterna som jag är mest rädd för. Det är något helt annat; att behöva lämna tillbaka de vackraste, mest spännande, finaste böcker man kan tänka sig - det är det jag är mest rädd för. Att behöva skiljas från dem. Att behöva skiljas från alla dessa människor som ryms mellan två små bokpärmar.

Att lämna tillbaka låneböcker till bibblan är att dö en smula. Visserligen en liten, liten smula. Men ändå.

Tur att jag bara måste lämna tillbaka en bunt med inredningstidningar idag då.

:)
/helena



ps Och så ska jag se om de har fått in några nummer av "kloka hem", för hemlån. Har ni läst den? Förra gången jag var på biblioteket så stod jag och bläddrade i senaste numret och blev då väldigt nyfiken på att bläddra mera. Gärna här hemma i soffan.

Musik till varje pris

" ... Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod ... "

" ... Du som är spår i sanden
Eldsken på stranden ... "
 

" ... Du som är lust och lek ... " 

Rösten är Monica Z's. Den evigt unika. Musiken är en annan Monicas. Orden är Lars Forssells.

Det finns så många röster att lyssna på här hemma. Flera hundra. Kanske tusen? Uttrycksfulla instrument. En del ord som lättvindigare blåser förbi och andra som stannar kvar.

För en femma, en tia, för ingenting får man köpa en skiva full med musik idag, på loppis. En del saker förändras, tänker jag.

Men jag tänker mest på allt som förenar. Som kärleken. Som när Sahara H undrar; " ... What if leaving is a loving thing ... "  Och Monica Z kontrar med Marie Bergmans ord; " ... Jag älskar dig. Därför så går jag nu ... "


När Monica sjunger Wiehe gnistrar det lite extra om orden. De om frihet, fred, rättvisa och kärlek.


Jahaja, Sahara. Efter ett par varvs lyssnande längtar jag ändå efter mera "Neon lights".


:)
/helena




ps Ikväll tänker jag inte missa Dox, dokumentären; "Jason Becker - not dead yet" Om rockstjärnan som bara var 19 år när han fick veta att han hade ALS. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna göra musik igen.

Riddaren av Tejprull(i)en

Måndagar.

Dessa dagar - alldeles för seriösa för sitt eget bästa.

Det är som att de tar sig på lite för stort allvar.

Som att de tänker att de måste göra det, bara för att de kommer först.

Som en slags veckodagarnas storasyster, som vill styra och ställa, rättning i ledet, stå i kö, i raka rader och allt annat sådant där gammeldagsigt och förlegat.

Man vill bara be dagen, med det stora och seriösa M:et, att tagga ner lite.

Softa.

Chilla.

- Don't panic, som Douglas Adams säkert skulle ha sagt.

Släpp ut håret.

Let it all hang down, liksom.

Skit i om det är lite för efterhelgentovigt.

Låt det bara vara - måndag.

 

 

Allt har en baksida. I det här specifika fallet - en allvarligt kul liten baksidestext.

Minns ni att jag sa, för ett tag sedan, att jag behövde en riddare? Jodå. Nu har jag räddat honom. Riddaren av Tejprullien. Gissar att hans vidare liv och vedertejpmödor kommer att bli något lättsammare, på vårat skrivbord här hemma, än det någonsin var på Församlingssekretariatet. Eller vad tror ni?

Tittar ni noggrant så ser ni att det står Scotch Magic Tape på den här lilla svarta armen som man fäller ut för att ladda i en ny rulle. Helt magiskt - att den låg kvar på den lilla kyrkliga garageloppisen. Tio kronor för lite västtysk nostalgisk tejpmagi. För det står West Germany på den. Vilket bevisar att den har alldeles lagom många år på nacken. Min alldeles egen riddare! Med rustning och lans och... tejp.


:)
/helena



ps Visste ni att Bodil har 32! inlägg i kategorin "Familjen Tejp"? Bodil, bara Bodil kan komma på något sådant. Undrar om hon fick familjen-tejp-idén på en måndag? Hoppas det.

En tiger som inte tiger

Och jag som inte har ätit Djungelvrål på flera månader, så sitter vi där och smaskar, med den där söta salta apan på påsen framför oss, samtidigt som Yann Martel pratar om att det i hans nästa berättelse förekommer en åsna och en - vrålapa. En vrålapa måste det väl vara utanpå påsen med det saltaste godiset i stan också, funderar jag.

Ang Lee's "Life of Pi" var nog den enda film som Oscarsgalan lyckades få mig ännu nyfiknare - och ännu mer sugen - på att se än vad jag redan var innan. Så visst var det en rolig överraskning att se författaren bakom boken bakom filmen, så att säga, i ett något kylslaget, men intressant inslag i säsongsstartande Babel.

Eller ska jag läsa boken bakom filmen först kanske? Hm. Svår fråga. Förmodligen kommer vi hinna se filmen flera gånger om innan jag har bestämt mig. Hm.

Och på tal om överraskning och Babel,  jag hade ingen aning om att det var dags för den bokstavligen bokstinna söndagsritualen att köra igång igen redan nu?! Tala om my kind of överraskning!

Är det för att man har blivit så trailerbortskämd hos de mer kommersiella kanalerna tros? Jag menar i många andra kanaler går det ju nästan inte att missa det faktum att en ny serie, eller säsong, är på G. I alla fall inte om man tillhör den del av jordens befolkning som har zappfingret redo på avtryckaren minst en gång per tv-kväll.



:)
/helena



ps Hade tänkt att låta er stifta lite närmare bekantskap med några som jag umgåtts en del med i helgen. En del fyrkantiga typer, skulle man kunna säga. Men det får bli en annan gång, för det kom en del emellan. Som Babel. Ett Babel vars tittarfråga - också - handlade om djur. Bara en sådan sak!

Ett kärleksfullt, och poetiskt, band

 - En lillasyster! Det var länge svaret på frågan om vad som var min hetaste önskan. Fast jag hade förstås kunnat tänka mig en storebror också, i värsta fall liksom. En storebror går väl alltid att klämma fram, lite i efterhand, tänkte jag.

Som jag tjatade om ett syskon! Till slut gav jag upp. Och började tjata om en hund istället. I flera år tjatade jag. Till slut tröttnade väl mina föräldrar på allt mitt tjatande och gav mig en - undulat.

Tror att jag har berättat om det förut någonstans - en skröna som är sann. Det kanske låter som ett antiklimax i någons öron, men jag älskade faktiskt min gröna sköna Putte. Heligt och dyrt, älskade jag honom. Så som bara en tioåring kan älska ett djur.

Längst upp på en hylla på Myrorna stod den länge. Tavlan med de två allvarliga flickorna på. Så fort jag såg den tänkte jag på dem som systrar. Systrar som har en hemlighet, något som bara de vet.

Åh, jag ville så gärna ha den där tavlan, spanade på den i säkert ett halvår. Gick och kollade till dem i deras tavelhörn varje gång jag stack in mitt nyfikna second handsinne därinne. Men sist jag var där, så var den borta. Snyft.

Jag hoppas så att den har kommit till ett bra hem. Till någon som åtminstone hinner slänga en förströdd blick på dem varje dag. Till någon med ett sjätte sinne för detaljer, så att denne någon inte glömmer bort att beundra den lilla flickan på broschen också. En syster till?

Men nu var det varken Putte - den gröna undulaten eller de allvarliga tavelflickorna som det här skulle handla om. Det här ska handla om Qendresa's ord. Beundransvärt träffsäkra ord. Och om kärleken till ett alldeles speciellt band.

Ett band som jag alltid kommer att få fortsätta att vara avundsjuk på. Men jag tänker mig att det finns en större betydelse av ordet "systrar" också. Något som förenar långt bortom blodsbanden. Något evigt och stort. Så kanske har jag några systrar därute ändå? Jo, så måste det vara.

Nu är det, äntligen, din tur Qendresa - kör hårt lilla syster!

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.
 

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.
 

Med henne kan du dela
både sorger och skratt...
En syster är en gåva
- en ovärderlig skatt.
 

/av Qendresa Nikqi








:)
/helena



ps Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 1: 'Det här är Charlotta. Hon gör mig glad!'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 2: 'Det bästa med poesin...'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 3: 'Poesi är aldrig ute'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 4: '(T)ankfull'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 5: 'Regnets (och Johns) onomatopoesi'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 6: 'Kort och precis poesi'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 7: 'God Ny poesi!'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 8: 'Får det lov att vara lite poesi?'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 9: 'Blink-blink blinkande poesi'