Ibland skrämmer det mig

Ibland skrämmer det mig att jag är så rädd för allt som är rätvinkligt, strömlinjeformat, slätstruket.
Rädd för det coachade, smarta, slipade.
För det putsade, spikade, klubbade.
Rädd för det tvärsäkra.
För det tränade, proffsiga.
Rädd för det likriktade.
För det utjämnade, välsmorda.
Det inställsamma.
Ibland skrämmer det mig att jag är så rädd, för allt det.
Men oftast får det mig att skratta högt.
HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA...
Och länge.

:)
/helena

Min häst!

Med lätt krackelerad glasyr och blygt nedslagen blick, står den så stolt i fönstret. Mellan den second handinköpta vasen och den second handinköpta lampan. (Allt på bilden - utom den långa lampan och de båda lampskärmarna - är förresten second hand. Även gardinerna. Och solspegeln som aldrig någonsin verkar komma upp på någon lämplig vägg...).

Ser ni den? Min lilla häst. My little pony? Nä, det är nog ingen ponny, bara en liten häst. En liten porslinshäst.

Close-up!

Självklart skulle jag inte tacka nej till någon av Stig Lindbergs läckert mulliga springare, eller till en långhalsad Lisa Larson-giraff. Och naturligtvis skulle jag tacka och bocka extra djupt om någon ville skänka mig en grön Argenta-drake (maffig bild i full storlek!). Helst skulle jag nog vilja ha en av Wilhelm Kåges silverglänsande drakdekorer välplacerad på en av de vackra vaserna. Men jag är glad över min lilla Rosa Ljung-häst. Så länge? För alltid? Nja, jag vet inte. Vet bara att jag tycker om den. Mycket.

:)
/helena

ps Någon gång mellan mitten av 1970-talet och mitten av 1980-talet är min lilla häst tillverkad. För det var då som Deco fanns i Helsingborg. Tidigare, och senare, hade företaget ifråga andra namn.

Solflirt & tango

Stan, på sitt bästa vinterhumör. Solen flirtade och vi åt en varm äppelpaj i bilen - utan att spilla! Skrittade sedan in en sväng på Emmaus. Travade ut därifrån med en häst. En liten en. En ponny, typ. Mannen hittade som vanligt musik för sköra öron. NTO, samma initialer, men inte visste jag att New Tango Orquesta bytt namn till New Tide Orquesta. Fast på vår nyfunna CD - Vesper (2009) - betydde T:et fortfarande Tango.

Time Lapse Variation. Om du har sex och en halv minut över så; lyssna. Så avslappnande och vacker. Känns nästan som att jag flyter nu. Eller flyger. Eller som att jag galopperar över en äng med håret flygande i vinden. Om det inte hade varit en sådan uttjatad klichébild, och min häst varit så liten. Och håret så skitigt.

:)
/helena

Fritid i närbild 2

Fritiden. På sidan där bokmärket har stannat finns den, det - konstverket som heter Fritid. Hyllning till David, står det också. Konstnären heter Fernand Léger.

Dammet. Jag ler lite, när jag tänker på alla fina konstböcker som har hittat sin väg hem till oss via en lätt höjning av armen. På auktion, live-auktion förstås, har jag ropat in flera högar med böcker fulla av fantasifulla, färgrika alster, till ingen kostnad alls. Många surrealister och kubister finns där. Jag skrattar lite högre (för mig själv) när jag inser att jag nästan bara öppnar dessa böcker när jag dammar. Eller när jag försöker undvika att damma. Men nu ligger bokmärket i alla fall där, som en tyst uppmaning att bläddra vidare. Bläddra vidare utan dammsugarens inblandning.

We Decor Life.  Jag tog mig faktiskt tid att titta igenom alla veckans vintervita bidrag, där inne hos Tina & Weronica. Min blick stannade hos en vit katt. Såklart. Sakerna i all ära, men djuren. Djur. Katter!

Vera Nilsson. Hennes värld är fullständigt underbar! Jag vill se mer! I Halmstad pågår en utställning, med hennes skönt "osminkande" konst. På Mjellby Konstmuseum. Där går det också att köpa/beställa boken/utställningskatalogen om Fernand Léger, för 100 kronor plus porto.

Sockerskålen. Sockersöt är den. Den kommer ni säkert att få se mer av.

Sportlovet. Tänker mig att ett besök bland Halmstadgruppens spännande verk, deras liksom ständigt bändbara verklighet, borde vara som klippt och skuren för barn i alla åldrar.

Snön. Hur länge får den stanna denna gången?

Solen. Imorgon sägs det att den har audiens här hos mig. Påven är förstås också välkommen, om han vill. Inte för att jag är så himla religiös av mig, utan för att han verkar så vettig. För att vara påve alltså.

:)
/helena

ps Läs gärna mer om Vera Nilsson-utställningen här.

I ett annat fönster

"...

Den plötsligt väckta mänskan har ingen världsbild alls, inte ens livsrutin eller vana. Hon reser sig ofta upp på armbågen och ser förskräckt ut, undrar var hon befinner sig. Hon måste lägga huvudet på kudden och ta in verklighetens art, återställa den, orientera sig. Jag vet knappast något mera gripande än denna blick av hemlöshet ur en plötsligt väckt mänskas ögon.

..."

/av Harry Martinson
ur Förmiddagen, från Det enkla och det svåra



:)
/helena

Kära Yara. Och Bobby.

Vet inte hur lång en sådan är. Eller kort.
Men idag gick mina tankar från ytan till kärnan på en sådan.
På en nanosekund.
En enda nanosekund.
En nanosekund mellan tanken på smutsen i fönstrets mellanrum till tanken på ett barn som inte längre finns.

<3
/helena

Våren är på väg

 

Åtminstone härinne, åtminstone i ett hörn. Är den på väg alltså. Våren. Här ovanför syns en liten detalj från det som är på väg att bli en något mysigare arbetshörna. Lite mindre mängd synlig teknik, är det tänkt att bli. Men just nu är det mer teknik... Diverse sladdar slingrar sig längs golvet och dammsugaren står förstås framme i paradposition, mitt i alltihop.

Det är delvis därför som jag ryggar inför sådana här ommöbleringsprojekt. Inte för att det är ett så stort åtagande egentligen, inte för de flesta. Men för mig som har begränsad ork kan det hela lätt sluta mitt i. Som nu. Fast nu ska jag inte vara negativ, för vi fick faktiskt rensat en hel del i helgen (var kommer alla dessa "viktiga" papper ifrån, ni vet de där som man bara måste spara?). Som sagt, en massa papper rensades bort, tre pärmar tömdes. Puh. Och både återvinningscentralen och second hand-affären fick sin beskärda del av väl bortvalda saker. Nu ska bara en otymplig, överflödig IKEA-hylla hitta sin väg till Myrorna också, så ska det nog bli bra det här.

Och min fina, fina lamptavla ska äntligen få komma upp på väggen!

:)
/helena

ps Sorry, om det kändes som att jag övergav er helt i helgen. Det berodde inte bara på vår utrensning här hemma, utan var mest en följd av att tekniken på bloggen krånglade. Försökte faktiskt titta in en sväng redan i lördags, men bildredigeringen bråkade bort alla mina bloggambitioner. Vi får hoppas att det löser sig framöver. Idag kunde jag i alla fall få in ett par foton, innan det låste sig. Håll tekniktummarna nu!