Något som jag verkligen tycker är spännande är att upptäcka nya delar av den lilla staden som jag bor i. Av denna första inläggsmening är det lätt att dra följande två slutsatser; Min ambitionsnivå och mina förväntningar på spänning pekar nog bara ändå mer på att jag är en typ Ö-personlighet, mer än vad vi redan visste, alltså befinner jag mig inte ens på samma karta som de som brukar betecknas som typ B - och då brukar ändå steget från B och upp till A-typerna ofta beskrivas som betydande stort. Vidare så kan man sluta sig till att förstå hur ofta jag rör mig i stadens andra stadsdelar med tanke på att jag fortfarande upptäcker nytt? efter över 20 levda år i denna lilla stad. (Eller också måste jag ha ljugit för er hela tiden när jag har refererat till min bostadsort som liten?)
Nåväl, som man säger när man har ett par år på nacken. Jag fyllde ju faktiskt år för någon vecka sedan, det måste väl börja märkas nu? Nåväl, sist jag var ute på upptäcktsfärd i den stora vida världen, a.k.a. den lilla staden, fick jag syn på den här butiken/reparatören. Så cool och självklar låg den bara där, i botten på ett högre hus. Se bara på fotot ovan! Alltså jag tror att det är ett gammalt fotografi som skymtar där längst in på väggen. I guldram! Bara en så'n sak.
Utbudet verkar dessutom brett, både Electrolux och det som jag nästan höll på att sätta som rubrik idag - en volta. Det fanns flera gamla Voltor i fönstret, men
allt kan inte fastna på bild.
Ni vet det där som så ofta står att läsa om i inredningstipsen och
reportagen, den där ordkombinationen som är så populär. Ofta nämns den i samband med
Estrid Ericson och hennes livsverk. Eklektisk blandning. Speciella, utvalda föremål,
det fanns det onekligen där - i skylten. Tydligen säljer de tavlor också. Inte bara hushållsapparater. Mitt hjärta klappar alltid lite snabbare när jag ser sådant här. Ordet opretentiös och dess innebörd får mig alltid på fall. På tal om börd, bird, se bara på den lilla vita porslinsfågeln! Jag får känslan av att den bara
måste finnas där jämte koppar-kruk-kitteln. Var annars liksom?
Men bäst av allt var nog ändå öppettider-lappen. Öppet? En hålad A4:a med sitt enkla och tydliga budskap på. Attans! det verkar som att de har stängt för veckan. Alltid är det någon som blir glad, ja, som slipper dammsuga mer denna veckan, menar jag. Men vad gör de hos reparatör'n efter klockan 09.00 egentligen? Reparerar?
Sedan gick jag vidare. Träffade en ny liten bekantskap, eller så liten var den/hen inte, det var ett praktexemplar till katt, skulle jag vilja säga. Så fin glänsande, tjock päls. Och stark var den också. - Gosa med mig! uttryckte den med hela sitt uttrycksfulla väsen. Finns det något finare än en bufflande, kelkrävande kattnos? Jag föll nästan bakåt av kelkraften hos denna katt! Kanske något att ta efter? Borde vi inte alla kräva lite mer gos, kel i vardagen? Kanske inte av en förbipasserande främling. Hm.
Men vad är det för en sten som den sitter på?
Eller är det kanske inte en sten? Den verkar bra att ta sats ifrån i alla fall.
Vänta här nu - är det inte en... Jo, men visst ser det ut som en sköldpadda? I grön cement? Mer concrete än så kan det väl inte bli. Mitt i ett svenskt medelklassområde står det alltså ett grönt urtidsdjur. ? Här är det någon som har tänkt utanför boxen, eller? Långt utanför. Far out, som någon jag känner brukar säga.
Och jämte, nedanför på marken, finns denna förklarande lapp. (klicka gärna upp den, så ni inte missar minsta vokal eller konsonant:) Nja, jag vet inte jag, om jag vill veta vad alla de föregående Intermezzona är för något? Tål att tänkas på.
Efter att ha tagit del av dessa tänkvärda 'viskande röster', slängde jag en sista blick på Hulkens kulörkompis och la verkligen manken till för att
inte lägga märke till den omatchande plastpåsen i hörnet...
...sedan försökte jag säga - Hej då! till min nygosade vän, men hen hade bestämt sig för att följa mig en bit på min vidare upptäcktsfärd. - Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa hörn, viskade den lurviga, genom de täta morrhåren. - Nä, tydligen inte sa jag.
På en av kattens grannars häckar låg en lapp. (o, no inte en till!) Nej då, inte en sådan lapp till. Bara en lapp. Inget konstigt med det. Jo, lite. Men häcken var fin.
I den mörknande skymningen dolde sig ett fint hus. Med torn! Där skulle man bo. Men det är nog inte till salu. Och min plånbok har bestämt inte växt till sig något alls i vinter. Brist på ljus och näring?
På tillbakavägen såg jag den igen. Lappen. - Nu märks det tydligt att ljuset är på väg bort, för jag ser inte riktigt vad det står...
...får nog gå lite närmare inpå - undrar om jag förstår vad det står då, tänkte jag?
Till slut på väg hemåt! Då såg jag att det lös så hemtrevligt i några fönster. Aha, någon som har öppet? Någon som arbetar? På en söndag. Jo, för visst var det på en söndag som jag och kameran spenderade lite quality time tillsammans. I en "främmande" stadsdel.
Cut it, Hårakuten, Haircorner, Chilln style Salong City, Cutting Edge, Håridealet, Bond Studio & Shop, Klippstationen, Nivå, Hair Stylisimo, Zaxzendos Klippstudio....
.... är bara några av de namn på frisörer som man kan hitta om man slår upp gula sidorna i telefonkatalogen. Jodå. Inget googlande här inte. Eller enirande.
Detta är en vintage-blogg!
Visst känns det betryggande, ändå, att veta att det finns en Damsalong som heter
Ann-Marie? Även om Hair för Dej, Hair é Marita, Hairmoni och På Håret får hedersomnämnanden i min hårresande värld.
Snipp, snapp, snut, så var den lilla rundan slut. Och jag också!
:)
/helena
ps Jag erkänner att jag ljög lite för er... det var jag som skrev lappen. Den här ovan alltså, inte den andra! För att jag vill påminna er om filmen som heter så. Som på lappen. Poesi. Med reservation för stavfel. (tror att böjen längst ner på det långa tecknet blev lite för, eh, böjd) Men filmen är så bra, så bra, så den får ni inte missa! Jag skrev lite om den här! Och här! hittar ni en väldigt informativ sida. Bara att klicka sig fram till den mängd info som är lagom för just Dig. För att just Du ska förstå - att den här måste Du bara se. Måste!
