... och funderade och funderade och...

Känner mig som Balthazar. Förutom det professorslika då. Tänker och funderar, fram och tillbaka. Balthazar, han brukade alltid komma fram till något.

Det är inte det att jag saknar idéer eller bilder, foton, men jag hittar inte alla trådarna. Och det är så svårt att plocka upp dem när man inte ens minns var man tappade dem. Ännu svårare då att knyta ihop dem.

Så just nu har jag den dåliga smaken att bara bjuda er på trä. Träsmak. Men stolen är ju ganska fin i alla fall. Gammal och välanvänd, ungefär som min hjärna känns just nu. Patina kallas det visst. En hjärna med patina? Nja, det låter inte riktigt lika bra när det handlar om en kroppsdel. En ganska viktig kroppsdel dessutom.


Men, vi hörs, med nyslipad skärpa på den patenterat patinerade. Hoppas jag.
:)
/helena


ps Vi får väl låna ett par kloka ord istället;

"Det är först då fågeln kastar sig ut i den fria rymden, som han känner att han har vingar."
/ C. Wagner

Möte med en riktig man

På min väg hem ifrån ICA träffade jag en man.

Min lilla stad är åter igen full av skulpturer! Biennalskulpturer! Svårt ord, det där. Jag har inte hunnit kika på så många av dem än, men den här mannen stötte jag bara på. Alltid kul att träffa en ny man på sta'n. Särskilt en man som har hatt.

Och kjol!

"... I Man with hat (2010) möter vi enkelhet och naivism som är avsedd att framkalla tvivel inför, vad Baechler anser vara, akademiska konventioner och attityder inom vissa mer teoretiskt baserade rörelser inom konsten. ..."

Eller så kan man ju helt enkelt bara njuta av mötet. Konsten. Mötet med konsten. I vardagen. Njuta av ett plötsligt möte med konsten i vardagen. På väg hem från ICA. Tänker jag.

:)
/helena


Läs gärna mer om, och titta på konst av Donald Baechler här.
Läs gärna mer om årets Biennalskulpturer här. (citatet ovan är hämtat härifrån)


ps Ha, ha, hat, tänker jag vidare när jag söker på man with hat och får upp hur många kul bilder som helst. Se själva! Ha, ha, hats.

En solskenshistoria

Lycka är att ha en man som förhör en på frågesport. Eftersom frågesport är det bästa man vet.

Lycka är att ha en man som surfar upp MELANIN och MELATONIN på wiki. Eftersom man förväxlade dem.

Lycka är att ha en man som skriver ut de två artiklarna så att man kan läsa dem i lugn och ro. Eftersom man är så vetgirig. Och dålig frågesportsförlorare.

Lycka är att ha en man. Som man tycker om.




Man är lycklig över sina läsare, ja det är man. Minsann.
;)
/helena

Ramosrött och lite Torrestrött

Den målade himlen är Di Natale-blå. Balotelli-blått låter kanske bättre, men Di Natale-blå är den, det vet jag. Det känner jag. Även om Pirlo gjorde målet.

Som en optisk schackruta är Kroatiens stolthet. Mandzukic-rutig. Mm. Mario Mandzukic.

"... Sprungen ur Andalusiens karga landskap hade Ramos, med den fysiken och utstrålningen, platsat bredvid Clint Eastwood i namnen Sergio Leones beryktade spagettiwesternfilmer, inspelade just på iberiska halvön. ..."

/ur SvD


Vem har sagt att fotboll och poesi inte får plats på samma planhalva. Inte jag.

Just nu pågår Spanien - Irland. Några ser Ramosrött. Och andra sitter sjungade och njuter av äpple-Cox-grönt. Jag är lite Torrestrött. Inte alls trött på Torres och hans mål och fräknar!! bara lite vanligt sovitförlitetrött. Men Torrestrött låter så mycket bättre. Som Di Natale-blått. Fotbollsflott.


;)
/helena


ps "... Det dammar och yr när Ramos lägger beslag på bollen ..." (också ur svd) Ni vet väl att ni kan gå in på SvenskaFans om ni inte, heller, kan få nog.

Bland blodplättar & cupcakes

Kanske var det påven Innocentius VIII som år 1492 fick den första blodtransfusionen. Han fick blod från tre pojkar. Alla dog.

Hm.

Men sedan gick det lite bättre. Jag lovar. Det tog visserligen några hundra år. Men den som väntar på något gott... Ni hittar mer om blodtransfusionens historia här.

Är vaken. Trött, men vaken. Kan inte somna om. Inte riktigt än. Hörde tidningen dunsa ner för ett tag sedan. Slår upp sidan tio och får syn på en hjälte. En hjälte bland många andra. Hjältar alla dagar, i mina ögon, men med lite extra uppmärksamhet i dag. Det vill jag också ge dem. Oss. Lite extra uppmärksamhet.

Geblod.nu är inget annat än en helt fantastisk sajt. Massvis med information. Spännande om blodet. Överkurs, på engelska. Om allt runt blodet och dess beståndsdelar. - Bah, spännande, skulle inte tro det, tänker någon. - Snarare läskigt och lite äckligt, funderar någon vidare.

Jag läser lite längre ner på sidan, i min morgontidnings pappersversion, där i en faktaruta står det;

"Varje dag dör cirka tusen kvinnor i samband med förlossning. Orsaken är bland annat massiva blödningar och infektioner. Många av dessa kvinnor skulle ha överlevt om det funnits tillgång till säkert blod."

Det kallar jag läskigt!

Tittar på den lilla lilla tavlan som hänger alldeles bredvid sängen. Den med ängen och det röda torpet på. Tänker på hur skönt det är när man känner sig frisk. Det är nog den bästa känslan i världen? Ibland känner jag mig så. Frisk måste man, så klart, vara för att orka vara hjälte. Min egen, något brokiga, blodgivarhistoria kan ni läsa i inlägget, 'Botten upp'! Om ni orkar, och vill.



Sömn är viktigt för hälsan, har jag hört.
Jahaja.
:)
/helena



ps Blodgivarcupcakes! (måste bara köpa hem smör först. Och vitvinsvinäger. Och röd, RÖD, hushållsfärg!)

pps Just det. En rolig blogg som jag brukar kika in på ibland, finns här. Det har inget med blod att göra alls faktiskt. Kom bara att tänka på det för att den ligger på min morgontidnings sida. Hon kunde varit jag. Eller rättare sagt, jag kunde varit hon, om jag hade varit ung yngre idag. Skrot och skräp, det är grejer det!

En cituation

Mannen frågar mig; - Vill du ha ett citat? Ur boken som jag läser?

- Mm, visst, gärna, om det är fint och bra och så, svarar jag.

- Bedöm själv, säger mannen

"... ett ansikte utan fräknar  

är som en natthimmel utan stjärnor. ..."

Och jag blir mållös.

;)
/helena



ps 'I skuggan av ett brott' heter boken som mannen precis har börjat läsa. Av en annan annan helena, skulle man kunna säga. Helena Henschen. På baksidan står det att läsa; "I skuggan av ett brott bygger på en verklig händelse som ägde rum den 7 mars 1932. Helena Henschens mamma var då femton år och denna dag förlorade hon sin familj i det som sedan gick till svensk kriminalhistoria som "de sydowska morden". ..."
"... Tidningsskriverierna fick en genomslagskraft som kan liknas vid morden på Olof Palme och Anna Lindh, och få brott i Sverige under 1900-talet har blivit föremål för samma uppmärksamhet. För de efterlevande har händelsen varit onämnbar eftersom mördaren fanns inom den egna familjen. ..."

A new girl in town

I vår hall är det lika murrigt som vanligt. Lika mörkt vilken årstid det än är. Eller lika ljust. Beroende på hur många watt man är beredd att klämma i med. Klämma i den loppade taklampan. Den som bara kostade tio kronor och då ingick det ändå ytterligare en likadan plafondlampa i köpet. Men den har vi loppat bort för länge sedan nu. För tjugo kronor. Så ibland brukar vi säga, om den som blev kvar: - Den där lampan i hallen - ni vet - den som kostade minus tio kronor...

Lampan syns inte på just de här bilderna, mer än indirekt då. Det beror på att allt, som sagt, är som vanligt i hallen. Nästan. Förutom den nya flickan. Eller kvinnan. Hon som ser till att lysa upp lite extra, med sina citroner. Hon verkar inte alls sur. Hon tänker nog:
- When life gives you lemons...

Ibland tänker man lite mer åt det här hållet. Tyvärr.

Jag önskar att jag kunde vara lite mera som hon.


Men jag ser i alla fall till att det finns färska äpplen i hallen. Nästan alltid. Alltid något.

:)
/helena



ps Nä, det är inte soppåsar på bilderna. I den ena är det second handinköpta auktionstidningar, som luktar mögel. I den andra en dito kudde. Funderar på att lägga ut dem i bilen. Göra utflykt, läsa utflyktstidningar, sittande på utflyktskudde. Så smittas kanske mögelstanken av de ljuva sommarvindarna?