eviga kvinnor-vintage

fredag 18 januari 2013

Och i bakgrunden pågår livet

Det första som jag ser när jag vaknar nu, är en fågel. Om jag inte har glömt att öppna dörren till köket kvällen innan förstås. Om den vill kan den säkert flyga över till lampsladden istället, funderar jag. Ombyte förnöjer. Det ser i all fall ut som att den vill dyka, rakt ner på mig. Kanske vill den slå sig ner en stund på min ännu inte helt vakna arm.

I köket är det redan lördag, den nittonde, för lappen med den artonde på, den saknas. Det är rätt skönt att kunna hoppa över en dag eller två ibland. Bra med gamla nötta almanackor, där tiden inte bara har stått still - utan också har vänt sina nu ganska slitna blad många, många gånger om.

Plockar lite. Pillar lite på känslan av vår. Fingrar särskilt kärleksfullt på prylgarderobens senaste blåvita tallrikstillskott. I bästa benporslinet. Josef Ekberg ritade motivet 1911. Älskade sirliga, slingrande, jugend-tid! Drömmer jag mig bakåt - är det ofta dit. Älskar hur T:na är så stora och att s:en sen är så små, i Gustafsberg. Och hur det ryker flitigt ur de höga fabriksskorstenarna. Den snart 40-åriga tallriken hjälpte tydligen till att fira 150 års jubiléet. 1825 - 1975.

Samtidigt som den ditpenslade evighetstulpanen blommar vidare på byrån - den som flyttade från mitt barnrum till vårt kök - så utövar någon vintersport i vårt vardagsrum. God tur är bättre än otur. Den tvåfärgade Rio-jackan då, undrar om den var vinterfodrad? Vänder man blad så blir man allt lite paff, för över ena sidan rullar en grå Daf. Den ser ut att ha ett så piggt gult tak.

Katter letar sig alltid in. Det är kanske för att de kan spinna. De kan konsten att visa när de är nöjda också, tänker jag. Bra för dem. De tänker säkert inte så ofta på att det behöver dammas. Heller.

Och så den andra fågeln då, den som skiftar färg från djupaste blått till ännu djupare blått. Utom i ett visst ljus, ur en viss vinklel - då ser den lila ut. Och när man håller den så här så syns det nästan inte alls att det är en jultallrik. Kanske den finaste och ojuligaste jag någonsin sett. Lite stiliserat vinterkal, vinterkall, är den allt. Men den uppburrade fjäderdräkten värmer säkert.

Annars tänker jag mest på att den verkliga handlingen nästan alltid verkar ske strax utanför bild.

:)
/helena

torsdag 17 januari 2013

Sen you rita

Jag tänkte att det kunde bli det nya här nu - att jag kompenserar oss som inte hinner se alla intressanta program som går på TV - genom att göra ett inlägg istället. Tja.Nja.

Häromdagen var det idrottsgalan, idag var det Konstkuppen. Ja, jag missade förra avsnittet också förstås, men idag hade jag verkligen tänkt att försöka hinna se det.

Det lät så kul - den konst-iga, komiska och mycket göteborgska konstnären Peter Apelgren skapar jättedjur i sin svärmors hemstad Osby?! Och så Lena Ph som sidekick och programledare. Men jag hann inte hem. Vi var ute och sladdade en stund med bilen.

En sladd på sammetgatan och en sladd på sidenvägen eller vad de heter. Ni har säkert inte missat att vi bor i en textilstad? Jo, en sladd (helt ofrivillig förstås) på Damastgatan också. Sedan hittade vi vad vi sökte. Till slut krönte vi hela den snöiga vinterkvällen med att åka till Maxi och köpa... glass. Därför hann vi inte riktigt hem i tid.

Så nu kompenserar jag oss genom att visa några fler bilder från Helene Billgren-utställningen som vi var på för ett tag sedan. Verket ovan hann jag inte fånga namnet på, förmodligen för att jag blev alldeles för fascinerad av de stora svettdropparna. En av alla anledningar att tycka mycket om Helene Billgrens konst - detaljerna! Detaljerna som blir viktiga för helheten. Är viktiga för helheten.

Efter de ymniga svettdropparna får vi ta och kyla ner oss lite grand med lite Island.

Dessutom fanns det en så fin gran nere i hörnet på den här tavlan. Jag tänker särskilt på er som kanske saknar julgranen lite nu.

Ytterligare ett skäl att tycka om Helene Billgren. Titlarna! Jag säger bara "Sen you rita". Fast helst vill jag bara att hon ska "rita" mer. NU!

Men ännu fler foton från utställningen som vi var på kommer säkert in på en blogg nära er, så småningom.
:)
/helena

ps Först trodde jag att det var Lovikka-vantar som han hade i händerna. Men det var innan jag förstod att det nog är en flamenco-dansare på bilden. Hm. Klicka in er här! om ni vill se mer från när vi var där - på The End.

onsdag 16 januari 2013

En alldeles för kort stund

Kommer att tänka på Vilhelm Moberg. Det var något med det där engagemanget. Det är svårt att inte undra ibland om något sådant engagemang alls existerar idag. En författare som stred för demokratiska rättigheter. Och brydde sig om miljön.

Han är en av de där männen som jag skulle vilja lära känna lite närmare. Han & Harry Martinsson. Två som stred för miljöfrågan långt innan den i modern mening egentligen fanns. De såg vad som höll på att hända, redan då.

När jag städar bland alla mina papper på skrivbordet, så hittar jag inte bara det tråkiga pappret med det ännu tråkigare telefonnumret på - som jag letade efter. Jag hittar den stund på jorden då jag var på en originell uppsättning av Mobergs, "Din stund på jorden". Jag tänker ofta på den. Stunden. Den korta stunden. Hur snabbt den slinker förbi. Särskilt de dagar då allt går trögt och det känns som att inget vettigt alls blir sagt eller gjort.

Pjäsen fick mig att gå och låna boken. Alltid bättre att läsa boken efter filmen, eller hur? Eller efter pjäsen då i det här fallet. Berättelsen som pendlar mellan den fattiga - men natursköna barndomens småland och ålderdomens eftertänksamma minnesstunder på ett hotellrum i en kustnära stad i USA. Berättelsen om en älskad bror. Berättelsen om Sigfrid, vars stund på jorden blev alldeles för kort.

Så i juli 2012 satt jag och läste om en helt annan julimånad hundra år tidigare.

Men någon recension får ni inte. Dels för att det här inte är någon recension, dels för att mannen av misstag lämnade tillbaka boken utan att vi hade hunnit komma till slutet. Men mest för att det här egentligen handlar om att man borde gå på teater oftare och för att jag önskar att jag inte bara hade varit tre år gammal när han dog - Mr Moberg.

:)
/helena

tisdag 15 januari 2013

Vad är väl en sportgala...

Om ni, liksom jag, av någon anledning missade idrottsgalan igår, så tänkte jag kompensera er lite nu.

En sen kväll i senhöstas åkte jag förbi Myrorna, eller åkte nästan förbi, för när jag såg deras skyltfönster så var jag tvungen att tvärnita, lyfta mobilen och skjuta av. - Oj, oj, oj, vilken rolig idé, tänkte den nuförtiden något slumrande fönsterdekoratören i mig. Låta spelarna i Elfsborg skapa konst och sedan sälja deras alster! På Myrorna! Och dessutom skylta upp hela fönsterytan i färgerna som nu, kanske mer än någonsin, ligger så nära våra klappande fotbollshjärtan - gult & svart!

Ni som har några helt andra favoritfärger får helt enkelt ha lite tålamod och överseende med våran rådande lokalkulörspatriotism. I ärlighetens namn är jag ju inte speciellt fotbollsintresserad egentligen, det finns idrotter som ligger mig varmare om hjärtat. Som alpint. Det kanske inte låter så varm - men jag lovar, under en filt i soffan, med en lagom svart kopp kaffe i handen, så är det något av det varmaste man kan göra en vintersöndag - se Myhrer, Olsson, Byggmark, Bäck, Olsson, Hargin, Larsson, Lindell Vikarby, Borssén, Swenn-Larsson, Hansdotter, Pietilä Holmner, Wikström & co köra ur. Eller stå överst på pallen. Lite beroende på vilken söndag det är. Eller lördag. Eller tisdag då, ibland. Och på snön. Allt hänger visst på snön, säger de.

De flitiga Myrorna hade verkligen ansträngt sig för att hitta allt som går att hitta - i de nämnda fotbollsfärgerna. Det var gulsvarta böcker, svarta muggar, gula jackor, en gul månhalva, svartgulrandiga halsdukar, så klart. Och mycket, mycket annat. Allt kryddat med en härlig dos guldglänsande second handsaker på toppen av det skyltkreativa berget. Jag gillade särskilt att man kunde köpa sig en egen pokal, om man ville. För 45 kronor - som hittat liksom.

Don't quit your day-job. Det var några ord som for förbi i min elaka skalle när jag såg konsten som var till salu. Jag förstår inte varför? Nä, skämt åsido, vilket skönt initiativ och vad schysst av spelarna att ställa upp! Fram för fler sådana speciella second handidéer, tycker jag. Men jag har glömt att fråga om de var lättsålda - tavlorna? Om konstspekulanterna stod på kö eller så? Nä, nu börjar jag igen. Borde kanske skaffa mig en stadig hjälm för att hålla alla mina ostyriga tankar i styr? Jo, så får det bli.

Men jag gör ju redan det, jag lovar. Älskar återanvändning. Både på längden.

och tvären!

Så vad säger ni? Det får väl bli en gul/svartstass i vår va? Med ett par gyllene skor till.

:)
/helena

ps Ni vet väl vilka som vann fotbollsallsvenskan 2012? Jag tänkte väl det.