Hängigt & uppåt

Försöker muntra upp mig. Bläddrar bland mappar, lappar, suddiga blommor och diffusa pappersblad.

Hittar några fler av de där lapparna, där människor fick sätta upp sina svar på frågan; "Vad får dig att må bra?" Bra svar.

Jag kommer att tänka den där morgonen när jag hittade så mycket bra att läsa, och att det var alldeles för längesedan nu som jag tog mig en riktigt lång läsrunda bland alla bloggfavoriterna.

Och så tänker jag på den där kvällen när mannen fick hundskit under skorna. J-a skit. Ursäkta språket. Men fikan efteråt var god.

 

Sedan hittar jag lite andra bilder. Inomhusbilder. Jodå, vi har både fåglar och solglasögon inomhus.

 

Såg ni den lilla hängande trädgården hos Pernilla och 2 gånger Taylor? En sådan skulle man ha. Med anor ända från antiken. Skulle tydligen minska kriminaliteten i närområdet också. En bra bonus från blommornas värld.

 

Och boken med stora hål i, den vill jag berätta om, någongång. Jag vill tala om varför jag köpte den. Det var inte p.g.a. alla revorna och hålen. Inte bara.

 

 

Bläddrar lite i den gamla randiga humorboken. Hittar badmode och perfekta Beach 1872-kroppar.

 

Tänker på att det var roligt att läsa något av Hans-Eric Hellberg igen - min ungdoms stora litterära idol. Han skrev så roligt, tyckte jag då. Om allvarliga saker också. Så när jag fann boken med den rätta retrokänslan - och rätta, rutiga kepsen - på framsidan!, så slog jag till. Men det var ett bra tag sedan nu, som vi läste ut den. Vi läste den högt för varandra, ibland är det kul att läsa något tillsammans.

 

Funderar på att le med Fredrik igen. Inatt. Även om just "Kontrarevolutionen" nog är mera eftertänksam än rolig.

 

 

Som sagt, försöker muntra upp mig, fast det är svårt när man bara tänker på en sak. Eller två. Bara ben, tänker jag på. Bara som i endast alltså. Långa & korta & gamla & färgglada & bara & unga & orakade & kurviga.

 

 

 

Men mest tänker jag på friska ben.

:)

/helena

 

 

 

ps "Det här är bara ett av många projekt, det vi besöker nu, viskar evolutionen mycket diskret. ... " Så börjar den - Fredrik Lindströms lilla kontrarevolution. Hur den slutar kan ni läsa jämte grävlingen här ovan. Men det som finns där emellan, och alla andra fina, roliga, underfundiga, eftertänksamma dikter/bekännelser i boken - får ni hitta själva. Här, till exempel.

Och Ilon, hon illustrerar så bra

"Att formulera en aforism är som att trampa fel och
ta ett danssteg för att inte falla omkull."
 

/av Horace Engdahl
ur "Cigaretten Efteråt"
Albert Bonniers Förlag 2011

:)
/helena


ps Såg ni honom i senaste Babel? Han pratade om citat.

"...som en krans av vita rosor..."

Det blev inte jag som ropade in den där kantiga sekelskiftesläckra Prinsdesignade-krukan, ni vet. Då, på auktionen förra torsdagen. Ni minns kanske att jag nämnde det. Och att en nyproducerad sådan stor kruka kostar en bit över 800 kronor.

Varför det inte blev jag som ropade in den? Dels var det en ganska lång spricka i den - visserligen hårfin, men ändå genomträngande - och sedan blev priset alldeles för högt för det skicket, tyckte jag. 450 kronor blev det slutliga klubbslaget. Att auktionisten dessutom presenterade krukan som varande i helt perfekt skick, gjorde mig inte direkt sugnare på att höja armen...

Men jag ropade in en bok - såklart! - istället. Eller en hel hög med böcker egentligen, men det var bara en, alldeles speciell, som jag ville behålla själv. Jag tänkte skriva ner ett litet stycke ur den. Tänkte testa er lite, om det är något ni känner igen?

" ... Den tredje vintern i stockstugan hade känts för Kristina som om den skulle räcka evinnerligen. Kölden trängde skoningslöst in till dem. På innersidan av stugans grova dörr satt en rundel av stora, grova spikhuvuden, som ständigt var täckta med frost. Spikarna som lyste där på dörren som en krans av vita rosor var tecknet på vinterns herravälde över människorna därinne: De hölls som fångar i sitt eget hem, innelyckta av kölden. Värmeelden från spisen förmådde inte smälta bort frostrosorna från deras egen dörr.
 

Mörkblanka, blottade spikhuvuden i träet blev det första synliga varslet om befrielsen: Kylan var utdriven över stugtröskeln. Och vilken glädje förnam inte Kristina, när hon vaknade en natt och hörde ljudet av rinnande smältvatten utanför: Takdroppet hade börjat. Det rann och plaskade hela natten och hon hade svårt att somna igen, så glad var hon. I sitt hjärta gladdes hon åt varje vattendroppe, som därute föll från takåsen till marken. ... "
 

Nå?
Författare? Bok?
Någon?
:)
/helena



ps Ett par ledtrådar? Okej. Ursprungsboken gavs ut 1956. Författarens initialer är V.M. och hans ursprungliga modersmål talas ibland med en del ord där man inte markerar bokstaven r särskilt mycket. Så är det. Jag vet.

När tiden vänder i dörren

Samma gamla lampa.
 

Vrider mig. Igen. Grannarna borrar. Grannarna slipar. Alla slipar på något. Och jag vill slippa. Samma gamla visa. När alla bara vill se om sitt eget. Hus och hem och allting annat. Försöker vända andra sidan till. Igen. Slumrar en stund.
 

Vaknar. Vrider mig. Rätt. Ser att inte allt är snett. Längre. Nu.
 

Samma gamla vinklar. Mörka vrår. Älskade vrår. Vickar på ett par tår. Hopp. Men ett litet ett. Stopp.
 

Står. Står! Mår. Sådär. Okej. Samma gamla lampa! Hej. Mörka vrår. Mörka ringar. Och en smilgrop. Hej!

Men den där babyrosa slipsen - när ska han ha den egentligen?
:)
/helena

Det blåvita guldet

 

Bilden på sidan 179, där Steve McQueen och Jean Shrimpton tittar varandra djupt in i ögonen, är vackrare än något jag sett på mycket länge. Fotot är taget av Richard Avedon till februarinumret av 1965 års Harper's Bazaar. Tiffany Style heter boken. Som handlar om yta, bling-bling av den högre skolan, och en innerlig kärlek till vacker design. Finns även att låna på biblioteket. I alla fall om några veckor...

...när jag har lämnat tillbaka den.
:)
/helena 

ROGGBIV

Det är den tiden nu - när jag gärna umgås en stund med Rickard Sjöberg.

Även om jag är mer än smått uttråkad av hela fenomenet TV just nu. Det blir lätt så när man har "tvingats" att umgås med varandra under flera dagar. Alldeles för många dagar. Men vad göra när kroppen håller en soffgisslan?

Ibland kan man ändå ha lite extra tur med dumburksutbudet. Som igår när det gick en fransk film. Först tänkte vi; en fransk film - orkar vi? Sedan såg vi den och förbluffades över hur bra den var!

"Deux Jours A Tuer" hette den. Heter den. Från 2008. Eller "Ödesdigra dagar" på svenska. Om en man mitt i livet, som synbarligen verkar ha allt och ändå verkar missnöjd.

Låter det standard och trist? Det var det inte. Varken standard eller trist. Jo, lite trist i den franska betydelsen kanske. Men bra. Så bra. Se den. Den bygger på boken med samma namn, av Francois Depenoux. Film som bygger på bok = nästan alltid sevärd.

Sedan, på natten, när sömnfrånvaron visade sitt blekaste ansikte, då träffade jag en gammal bekant. Fast i den nya tappningen. Testbilden! Så fin den är. Fast tyvärr inte på mina bilder. Vanlig tjock-tv + vanlig kamera = en inte helt lyckad kombination.

Jag såg ett inspelat avsnitt av "Bukowskis" medan jag väntade på att John Blund skulle komma hem. Det handlade om mattor, bland mycket annat. Fina mattor.

Och då kom jag att tänka på att testbilden skulle bli ett väldigt tufft mattmotiv. På t-shirts har jag sett det tidigare, men aldrig på mattor. Så jag googlade och fann - mattor med testbildsmotiv på. Förstås.

Allt är redan gjort. Men det var bara dörrmattor jag fann och de var slut i lager. Kanske är inte stora golvmattor med den grafiska, färgglada, underbara bilden gjorda än? Vem vet? Inte jag. Men visst skulle det vara läckert - på en stor matta. I rätt rum, på rätt plats.

Den har ju så många roliga detaljer (mute-knappen ska nog inte vara med på mattan, men den hindrade de där högljudda pip- & brusljuden från att förstöra nattens välbehövliga tystnad). Gillar särskilt den där runda saken, nere till höger, som rör sig fram och tillbaka hela tiden. Blir lite svårt bara, att fixa det där rörliga på en matta. Det får kanske bli en digital matta då? Fast det är säkert, också, redan gjort.


Vi avslutar väl det hela med en frågesportfråga; Vilka färger ingår i regnbågen? Kan ni?
:)
/helena



ps Gå gärna in här! på denna franska filmsida och titta på lite bilder - rörliga och andra - ifrån den franska braiga filmen. Det är konstigt, fast min skolfranska är mer än rostig så känns det ändå som att man förstår. Det måste ha med kroppsspråk och mimik att göra. De uttrycksfulla ansiktuttrycken. De små gesterna. Och de stora.