Under the Dome

Vad gör man om man känner sig lite för mycket som en Bukspolsnäcka om magen och hellre skulle vilja få lite Hasselmus-spring-i-benen? Jo, man bestiger ett berg. Människan, ensam mot berget.

Fast vi var förstås två, så det var kanske lite fusk? Och berget var bara precis så där lagom stort. Med en liten, liten sittbänk längst upp på toppen. Toppen!

Men när vi äntligen hade besegrat det gigantiska berget, hm, och skulle njuta av den magnifika utsikten, så var det någonting i vägen. Hade vi hamnat i en Stephen King-thriller? Eller? Någon sa att det såg ut som en vanlig j-a ostkupa...

 

...men det visade sig vara fel. För när någon annan vände på den så såg man genast att det stod någonting att läsa där. Brittmarie - Peter och ett datum.

 

 



Även om den verkar fungera alldeles utmärkt som kupa så kan den också användas till skål. Den står ganska så stadigt på andra hållet också. Men detta märkliga och multianvändbara fenomen hade jag aldrig upptäckt om inte de där två namnen varit ingraverade, så att säga upp och ner. 

 

 

Sedan var det dags att gå ner för berget igen. Så Mannen Jätten spanade ut över sina ägor en sista gång, lyfte upp den mer 27 år gamla glaskupolen och la tillbaka den över den lilla staden igen.

 

 

Det var så nära att vi hade kommit alldeles lyckligt hem igen, om det inte vore för att jag nödvändigtvis skulle fånga den här skylten på bild.

 

 

Precis efter att jag tog det här fotot så flög nämligen en till "plog" med gäss förbi. Alldeles ovanför mitt huvud. Men då var minneskortet fullt. Precis då. Och jag som stod så nära under dem att jag nästan kunde känna vinddraget.

 

:)

/helena

 

ps Funderade ett tag på att skriva Tack Brittmarie och Peter! som rubrik, men sedan kom jag på bättre tankar. Det skulle nog bara blivit för mycket. Den senaste tiden har jag haft både Hasse P och Gunnar W i rubriken, om Brittmarie och Peter också hade fått en egen rubrik hade det nog inneburit att ingen under 45 hade fortsatt att läsa härinne. Alltså inte ens jag själv.

 

pps En tråkig sak här och en lite roligare. Först vill jag be om ursäkt för att bildkvalitén svajar så mycket på vissa foton just nu, det har tydligen något med Google att göra. Läste det här inne hos Sofia. Får se när jag orkar ta tag i det. Det roliga var det Jätten Mannen som sa, när jag funderade på varför den fina kupan hade hamnat hos Borås BiståndsCenter; - De skulle väl skilja sig, och kunde inte bestämma sig för vem som skulle få äta torr, gammal ost i fortsättningen. Men det är ju ingen ostkupa! Basta!

Guds tutte!

Sprang in på biblioteket idag (ja, jag vet inte vad det är - kanske en ny fredagsrutin?) för att lämna tillbaka en film som vi såg förra helgen och låna om en annan film som vi förhoppningsvis hinner se den här helgen.

Då passade jag på att läsa den här mysiga artikeln i Tidningen Vi. Om Flickmamman och Tantdottern. Om mor Billgren och dotter Billgren. Kul intervju och lite allvarlig också. Extra kul med deras skildrade meningsutbyten angående vilket motiv de skulle skapa för årets Rosa Band.

- Fågelbajs?!? utropade Elsa tydligen vid ett avgörande tillfälle under diskussionerna. Kul som sagt. Här kan ni läsa artikeln, intervjun som Karin Thunberg gjort för Vi.

:)
/helena


ps - Titta, Guds tutte! sa jag till mannen när jag hade tagit det här fotot, på en av stans statyer, med hans mobil. Nu har han den på mobilens display. Lite kul.

En bild säger mer, ibland

Visst, det var tillräckligt ljust en stund idag för att ta ett par bilder på den där runda glassaken som jag nämnde tidigare. Men ögonblicket måste ha varit så kort så att jag hann blunda precis då. Så, tyvärr inga bildbevis idag.

Och sherapin är tydligen inte så effektiv när det gäller det som händer en gång i månaden, eller så. Men vi skulle kanske kunna trösta oss/mig med lite poesi ur "papperssaken" som jag också nämnde.

Jag vet inte riktigt vad Bo Setterlind skulle tyckt om att få några av sina rader illustrerade av dagens foto. Men ibland har nöden ingen lag, när det gäller att hitta bilder som illustrerar hur en dag har känts. Förmodligen skulle han tyckt att det var en sann ära att få trösta en kvinna i nöd. Visst?

Jag är inte så bevandrad i Setterlindland egentligen. Kanske finns det lite för mycket tro, gudar och himlar bland raderna för min smak, men jag ska ge den här "nya" boken en chans i alla fall. Kärlek och hopp är det ju hur som helst svårt att få för mycket av.

Här kommer ett par strofer, kanske lite tunga, men ibland behöver man lite extra tyngd för att orka tänka de lätta tankarna. Man behöver väl ankra tankarna ibland, innan man lägger ut igen. Eller nåt.

Sorgen och Lyckan

Sorgen kom till Lyckan i sin slitna rock:

Får jag bli Din dröm, min Hjärtanskär?

Inte blunda men bli ett med Dig!

Vad vi ser, kan lysa upp oss här.

Det är allt av liv min själ begär.

Får jag bo på Dina ögonlock?

Se den verklighet som strålar där?

Lyckan svarade: Välkommen, stoft! 

/Bo Setterlind
ur Dikter 1948 - 1984
Den svenska lyriken, Bonniers

:)
/helena 

Bara lite sherapi

Det var igår morse när jag slog upp ögonen och strax därefter morgontidningen som jag såg det välpatenterade anti-depp-tipset.

Nä, jag är inte deprimerad, men lite shoppingterapi fungerar alldeles utmärkt mot en liten lätt släng av höstblues. - Sherapi, som mannen sa.

Lika många kassar som Blondie, hade jag förstås inte med mig hem. Jag hade dessutom samma kasse med mig hem som jag hade med mig dit...

Nänänä, ni får inget veta nu, men kanske lite senare. Det vill säga om kameran får något ljus alls att jobba med - i så fall lovar jag att avslöja vad det var som gjorde att den regniga, blåsiga höstkvällen plötsligt såg lite ljusare ut.

Ett par ledtrådar kan ni få; något i glas som jag letat efter länge och något i papper. En rund sak i glas och många, många papperssidor med vackra ord på. Så, nu säger jag inte mer. Nu.

:)
/helena

ps Ett Stort Grattis! kan nog vara på sin plats, för i år är det tydligen exakt 80 år sedan Blondie gifte sig med sin Dagobert. De är verkligen ett mycket välbevarat par som hänger med sin tid. Tänk att de har platt-TV. Det har inte vi.

Mmmetallic

Visst är den fin - ramen? Det sitter en massa prislappar på baksidan. 99.50 står det på en. 69.00 på en annan som är röd. Sedan lite längre upp sitter det en vit som det står Kr 30-. på. Det var den summan som jag betalade. Brass står det också på baksidan. Och Indiska. Men det var förstås i en av vår lilla stads välgörenhetssecond handbutiker som jag hittade den. Den helt oanvända ramen.

:)
/helena

ps Då återstår bara frågan vem som ska få äran att sitta där då, bakom glas och ram. Förslag?

Tidsfönster

Tänker på ord. På gamla ord. Som vindöga. På nya ord. På en del nya gamla ord som jag nyss lärt mig. Tänker på att jag missade Babel igår. Tänker på underbara uttryck som; window of opportunity. Tänker på att förra veckans Babel var så bra. Tänker på att det är så mycket vardag överallt. Och tänker på oss, alla vi som behöver så mycket annat, också. Tänker på att jag tog tillfället i akt att skriva ner de här raderna till er. Under a short window of time.

:)
/helena

Enkel ekvation

En tillräckligt varm höstdag + vackra träd + vackra löv + ett varmt hjärta + något lite rosaskimrande + rätt adress + flaxande kraxande vänner som tycker att det är väldigt bra att det var kanelbullens dag nyss = en dag som skulle få vilken pensionär som helst att sucka. Av ren och skär avundsjuka.

:)
/helena