Mannen som...

"... Är de ens gamla, fast åren har gått? Vi får bland andra träffa 91-åriga Elisabeth Ralf som inte tycker om soffor... " Nu har jag beställt födelsedagsboken som ska göra mig på gott humör (det är jag i och för sig redan): Patina. Vilken titel skulle kunna passa bättre, när man precis har rört sig bort från att kunna kalla sig 40-ish till att börja kalla sig 45-ish? Jag bara undrar.

Långa liv och årgångshem, lyder undertiteln på boken av Petter Eklund (Patric Johansson, Marja Pennanen. Bokförlaget ARENA). 

Bjuder er på en något ovanlig helgbukett. För här ser ni mannen som lämnade in Nasse. Och Puh. Och Co. Till Erikshjälpen häromdagen. Och en Rörstrandskanna, med just det - patina. 

Hoppas att de tar en ganska rejäl peng för dem, för de är i himla fint skick. Inget barn har fått leka med dem - bara jag. Men nu så var det dags att låta dem få åka vidare i det ständigt rullande återanvändningshjulet. Jag har ju min stora Nalle Puh-bok kvar. Och örhängena där han sitter med huvudet långt ner i burken med honung. Och så fick jag ju med mig ett fint ex av Torgny Lindgrens Hummelhonung därifrån också. Vilket betyder att summan av honungen ändå är konstant.

:)
/helena

ps Läste/såg ni det här? Mannen som klev ut genom lägenheten och försvann. Hittade artikeln i Leva & Bo (Expressen), när jag skulle läsa om något helt annat (husmorstips om hur man tvättar mattor i snö. Tur att jag inte ägnade lång tid åt den artikeln, nu har ju nästan allt smält bort igen...). Alltså, bilderna, prospektet, objektet eller vad vi ska kalla det kommer tydligen från Hemnet och handlar om försäljningen av en lägenhet som påstås ha lämnats vind för våg med ett halvt urdrucket saftglas och en halväten muffins (tycker i och för sig att det ser mer ut som en mazarin?) kvar på vardagsrumsbordet. Med nyligen hämtad kemtvätt slängd i en fåtölj. Och ett påbörjat brev i skrivmaskinen. Alltså, på riktigt, tror ni på det här? Är inte det här ett av århundradets bästa PR-trick? Någon, stylist eller mäklare eller både och, har kommit på världens idé: Vi stylar en lägenhet så att den ser helt ostylad ut. Så ostylad så att det ändå ser stylat ut på något sätt. Kan inte riktigt slita mig från fotona tagna i lägenheten. Måste verkligen ge dem en eloge, de som har kommit på den här briljanta idén som triggar igång fantasin på alla cylindrar - för inte tusan kan det vara sanning och verklighet vi talar om här. Den där bonaden ovanför sängen, till exempel, hur tänkte "han" där? Ödslighet är inte ordet JAG vill känna när JAG ska somna. Kanske kan den upplevas meditativ? Och boken vid sängkanten, vilken var den allra sista meningen han läste innan han klev ut? Ja, titta själva. Hoppas länken fortfarande funkar.

Helt Ferdi

Jobbigt att fylla år ju. Måååååånga år. Fast Ferd'nand är faktiskt lite äldre än jag. Lite. Lite mycket. 

:)
/helena

ps Nädå, inte så värst farligt alls att fylla år faktiskt. Så kul var det, att jag tänkte fortsätta fira i några dagar till. Har bland annat önskat mig att få gå hit, gärna i sällskap av trevligt sällskap. Vill så klart se både EWK:s belysande bilder och annan seriekonst. Gillar namnet på utställningen som har Lasse Åberg som curator: Konstnärer blir dom som inte kan bli serietecknare! Hehe.

Gettin' some fun out of life

Läser en salig blandning av texter nu: 

• Det handlar om 1960-talets hemmafruar, de som knäskurar trappor med skållhett vatten och putsar sina krukväxters blad med mjölk (?), och sedan belönar sig genom att ta av förklädet en stund och lösa ett korsord med en kopp kaffe i andra handen. 
• Det är texter om att lära sig förstå vår omvärld bättre genom att lära sig lyssna inåt. 
• Talspråk, skrivet så inkännande - och humoristiskt - mitt i allt det skitiga, kalla, torftiga, påvra. Ord som beskriver hur det var att leva som fattig småbonde i ett småländskt stenrike i slutet av 1800-talet. 
• I en annan bok läser jag om en vilsen ledare. Eller, vilsen var han väl mest på fritiden, på dagtid ledde han FN. I de lediga pauserna skrev han, dikter bland annat. 
• Det är meningar av en människa som överlevde förintelsen, och dennes funderingar om livet överhuvudtaget kan ha någon verklig betydelse efter det som hände. Om konst kan kallas konst längre, om solens strålar kan kallas solens strålar längre. Om något överhuvudtaget kan kallas, och förstås, på samma sätt som innan all den meningslösa, metodiska, mordiska utrotningen skedde.

Det är högt. Det är lågt. Det mesta rör sig, som vanligt, där emellan.

Sätter på Billie, Amanda och Beyoncé. Holiday, Jenssen och Knowles. Listen!, säger Beyoncé. Så då gör jag det. Laddar sedan i Sahara Hotnights. Och Dusty Springfield-skivan jag fick av mannen - det sena 80-talet pulserar ut genom högtalarna och tillbaka in i mina öronsnäckor igen.

"If I'm going to sing like someone else, then I don't need to sing at all." Sa Billie. Säger jag. Borde alla kvinnor säga. Så skulle jag sagt till mitt 14-åriga själv om jag skulle gett henne ett gott råd inför framtiden. Och att för fasiken se till att ha kul! Nu! Jag menar, vad är poängen med att vara en duktig flicka om man inte är lite snäll och duktig mot sig själv också? Va?

Läser en massa om Billie Holiday. Vilket liv! Tala om högt och lågt. "She sees the truth behind the lies", sjunger U2 i sin hyllning: Angel Of Harlem. Hon sjöng sig in i hjärtat på folk, samtidigt som hon tvingades ta köksvägen, när den övriga - vita - delen av orkestern tog stora entrén. Hon hade en hund, som ser ut som en pitbull på bilderna. Visste ni det? Han hette Mister. Hon älskade gardenior, hade dem ofta i håret. Hennes barndom lämnade mycket i övrigt att önska. Hennes kärleksliv lämnade mycket i övrigt att önska. Trösten fann hon i flaskan och i andra droger. Hon dog mitt i. Fyrtiofyra år gammal. Hon hann ändå med en hel del, discografin är lång, så lång.

Nu låter vi Billie berätta något viktigt för oss: Gettin' some fun out of life. Missa inte de fina fotona i videon. Älskar glöden hon utstrålar!

<3
/helena

ps Alla har vi varit små. Såå söt.

Hej Hå Hej Hå, till Gruvan vi...

...åkte en sväng. Till Erikshjälpens Second Hand i Skene alltså.

En alldeles lagom lång efter-jobbet-utflykt, särskilt nu när eftermiddagsljuset dröjer sig kvar en extra stund över de öppna fälten närmast vägbanan.

Ska snart gå och lägga mig och börja bläddra i böckerna jag hittade. Först av allt ska jag långsamt njuta mig igenom Hus & Hem från 2015 någon gång. Lite fördröjning passar mig bara utmärkt, som ni vet.

Mannen hittade en pin, med en kyrka på. Och jag fick med mig ett par djur hem också. Surprise liksom. Inga långhalsade svanar dock, några andra fina, med lite påsktema, skulle man kunna säga.

Mysig butik att gå runt ett par varv i, och hade jag haft den tjocka plånboken med mig kunde bilen lätt som en plätt proppats full med saker. Såg bland annat en vackert bemålad kista och en grön, långhårig ryamatta, som skulle passa hur bra som helst här hemma. Synd bara, att ryorna så ofta fäller, dammet fastnar lätt på sockarna och förs sedan runt över hela hemmet. Hände med en röd rya vi hade. Undrar om den inte finns kvar i förrådet någonstans? Kanske kunde vara dags för lite rött damm igen. Eller inte.

I alla fall. Om man är riktigt snäll och lämnar in/skänker något som de sedan kan sälja vidare, kan det hända att de bjuder på en kopp kaffe som tack. Himla mysig fikahörna har de också, som ni ser.

:)
/helena

ps Om ni tar fram luppen så ser ni tuppen. I fönstret, ovanför den svarta väggen dekorerad med tallrikar och svanar, står en sådan tupp som jag pratade om häromdagen. En Guldkroken-tupp. Av den typ som ofta inte kostar mer än en tjuga eller så. De blir, som sagt, superfina att dekorera påskbordet med. Tror i och för sig att jag råkade kalla dem för hönor då, häromdagen. Hm. Blir ju lätt så när man har en blogg som handlar en hel del om kvinnor. Kvinnor kan ju en hel del, menar jag. Kvinnor kan ju också ha tuppkam. Så det så.

Born this way

"... In this world

In this world

There's a love that's unspoken

Letting go

Reaching out

Then it's time to search your heart

It's time for you to learn to love yourself

Respect yourself

Say - that's the way I am"

/ur Born This Way
skriven av: Geoffrey Williams & Simon Stirling
från Dusty Springfield's album Reputation (1990)



<3
/helena

Lite som jag vill hinna med

Förutom The usual stuff: Äta, sova, skriva, göra research, fota, läsa högt ur Mobergs utvandrarepos, blogga, leka med mina vintage-saker, pussa på mannen (och smygtitta på teve) - ska jag slutföra mitt superviktiga uppdrag som jurymedlem i vår lilla, lokala poesitävling för unga. Ser mycket fram emot att sätta mig in i deras små, storartade texter. 

Skämskudden åker fram när jag tänker på att jag lovade publicera föregående års tävlingsbidrag och att jag misslyckades med det. Bortförklaringar finns dock en hel del och faktiskt en och annan giltig förklaring också. Får säkert anledning att återkomma till det. Men vi kan väl säga så här: Det handlade om att jag fick någon kommentar om ungdomarnas alster, någon kommentar som jag inte alls tyckte om. Åsikter som ventilerades som jag inte alls tycker om, åsikter som jag vill skydda ALLA våra unga människor ifrån. Bara så att ni vet att det inte handlade om lathet eller nonchalans från min sida, det här med att jag inte publicerat dikterna som jag först utlovade. Vi får väl se hur det blir här framåt, när årets tävling är avgjord.

Sniffa på blommorna. Även om det mesta verkar gömt i snö just nu. 

Sy. Varje vecka tänker jag: Nu ska jag sy. Sy i en knapp, javisst, men lite annat också. Förvandla diverse lämpliga tygbitar till kuddfodral och sådant. Varje vecka slutar med att jag inte har sytt, varken i några som helst knappar eller något annat. Men hoppet lever.

Gå på auktion. Vanliga, ovanliga, mysiga och oslagbart roliga slagauktioner. Har varit svårt att komma iväg på några som helst auktioner de senaste åren, som ni säkert förstått. Men nu så. Eller? I vilket fall som helst har vi hunnit med EN auktion i år. Det var kul. Det är nästan alltid kul, oavsett om det finns något man vill ha - eller behöver - eller inte. Hihi. Blir lite fnissig när jag tänker på den fina korgen som auktionerades ut, och på det auktionisten sa, typ så här: Den här kan ni ha till matsäcken och handarbetet och kattungarna. Jag tror inte att han sa eller, utan och, och det är därför jag fnissar. Kan liksom inte låta bli att se smörgåsar, äpplen, garnnystan, stickor, svansar och morrhår och termosar blanda sig med varandra huller om buller i en och samma korg. Ja, jag är lättroad.

Fortsätta jakten på det perfekta skåpet. Det perfekta skåpet till några av mina småsaker. Det perfekta skåpet som har rätt look och rätt storlek och rätt pris och rätt allt möjligt. Har visat sig vara svårt att hitta just det skåpet som har allt det. Dessutom verkar det vara många som är på jakt efter just små, fina skåp. Stora skåp finns det alltid gott om. Men plats att ha dem på, det verkar det däremot vara väldigt ont om.

Gå ut med hunden. Önskar bara att jag hade haft någon...

Önskar er en alldeles lagom fullspäckad vecka, gör jag. Fullspäckad med en massa skojigheter, och lite allvar.

:)
/helena

ps Fotona tog jag för någon vecka sedan, inne på Åter i Bruk.

Sofarsogood

Vi gjorde en liten utflykt.

Jag frös om händerna.

Och om fötterna.

Men det gjorde inget för mina favoriter i På spåret vann ju! (Oops, hoppas jag inte avslöjade för mycket nu, om ni inte hunnit se ännu...). Frågorna var svårast någonsin, retade mig så på att jag inte klarade filmfrågan. Eller sportfrågan. Filmfrågor borde jag ju alltid klara, tycker jag. Och sportfrågorna. Klarade en naturvetenskaplig fråga istället, känns bra.

De här två, små, gulliga verkade inte frysa alls. Varken om manke eller hals.

Utsikten över sjön var fin.

Utsikten inne på Citygross var finare. Kanske inte finare - färggladare.

Nog bäst att inte byta däck riktigt än i alla fall.

Helgen hittills. Ganska bra. Himla bra faktiskt, när jag tänker efter. Mannen viskar hurra i mitt öra då och då, vi tjuvfirar min födelsedag lite i förväg. Känns bra. Har fått en kexchoklad. Och en korv. Haha. Och pussar!

Hoppas att ni också har det bra.

<3
/helena

ps Just det, gjorde ju ett varv inne på Myrorna också. Ett produktivt varv. Nyfiken? Nyfiken i en strut får allt stanna kvar i struten ett litet tag till!