Triss i blått

Tänk på ett kort. Vilket som helst.

Var det det här? Som ni tänkte på?

Sorry, jag förstår om det var hjärter dam ni tänkte på. Men det här är faktiskt mitt favoritkort. Min favorit i hela leken. Kärleken. Maximalt antal hjärtan.

Med alla hjärtan i hela leken, vill jag önska er en skön start på helgen.

Sköt om er.

<3
/helena

Med näsan i vädret

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Sa vinbärssnäckan till nakenhunden.

:)
/helena

I konstens ljus. Och skugga.

Hej.

Hörde ni att det var ett korthugget hej? Inte ett glatt och lättsamt och hjärtligt. Hörde ni det?

Hej.

Tjena hej, säger jag bara.

Tjena hej vad saker och ting kan krångla ibland. Fotade tidigt, när solen befann sig bakom mörka moln, och sitter nu i gassande kvällsljus och försöker redigera fram några vettiga bilder. Det går sådär. Tvärtom hade varit bra: sol tidigt, mulet senare.

I morse funderade jag nästan på att tända ett par stearinljus och börja höstmysa. Nu, bara några timmar senare, är sommaren och solen och den envisa vinden tillbaka igen. Jaja. Tjata. Väder är väder. Släpp det. Eller inte.

Annars har jag mest Peggy på hjärnan. Och Povel.

Såg ni dokumentären om konstsamlaren Peggy Guggenheim? Gör det, om ni missat! Vilket fascinerande livsöde. Framförallt - vilken dedikerad människa! Totalt hängiven sin passion - konsten. Och till männen bakom den. I rättvisans namn måste jag påpeka att hon även gav sitt stöd till många kvinnliga konstnärer. Även om hon nästan ångrade det ibland...

Nu vill jag fara till Venedig. Pronto! Och se Peggys egen samling av modern och då helt banbrytande konst. Får nog nöja mig med att surfa här inne (orkar inte leta reda på länken åt er, men om ni söker på Peggy Guggenheim och Venedig, så kommer ni med all säkerhet att hitta rätt) istället för att åka gondol. Inte dumt det. Vilka konstfärdigheter hon hann samla på sig. Imponerande.

Art Addict. Den heter så, dokumentären av Lisa Immordino Vreeland. Lite småtorftigt översatt till Peggy Guggenheim: beroende av konst.

Och så var det Povel då. I början av sommaren, eller var det redan i våras? Då i alla fall, tog jag ut en så rolig text åt mannen. Tänkte ni kunde få ta en liten del av den. För sommaren är ju inte slut än, på långa vägar. Det bara verkar så ibland.

"...att ta en kryss runt hela världen får vi vackert låta bli

vi klarar oss med fjärden och en gyllne fantasi

på kvällen vilar båten under en tall med palmesvaj i

i en vik någonstans i vårt eget lilla blue Hawaii

korallrev har vi inga men vi har ett abborrgrund

dit vi seglar nån gång och fördriva en kärleksstund

och vår ö har inga vildar som vi krigar med ibland

där finns blott en figur som är snäll och heter Hösterman

man slipper djungelns alla faror när man somnar lugn och trygg

men istället finns det skaror av gedigna svenska mygg

och tröttar dig miljön att vara söderhavsmalaj i

är det nära till stan från vårt eget lilla blue Hawaii"

/ur Vårt eget Blue Hawaii


Kanske sjunger han Österman, men det är ju inte lika kul. Ni får ha lite överseende, jag har tagit ut texten direkt från CD:n. Hittade den ingenstans på webben. Annars finns många andra av Povels kluriga, kuliga och tänkvärda texter inne hos Povel Ramel-sällskapet.

Där hittar ni bland annat den här, ett inlägg i miljödebatten från slutet av 1980-talet. Läs den. Eller skit i det.

:)
/helena

ps Det där tyget med små elefanter och palmer på, det kommer jag nog aldrig att kunna skiljas från. Annars är planen att rensa rejält bland alla mina dukar, gardiner, tygbitar och stuvar när höstmörkret lägger sig över oss på allvar. En av "nackdelarna" med att bo i en anrik textilbygd är att det finns (fanns åtminstone förut) en mängd prisvärda textilier både på andra- och förstahandsmarknaden. Har säkert nämnt den här utdragna, segdragna utrensningsplanen tidigare, men nu är det på allvar. Tycker faktiskt att det är väldigt trist att de inte kommer till mer användning än de gör. Nuförtiden är jag inte lika flink på att byta, tvätta och stryka dukar och gardiner och dylikt, därför tycker jag att någon annan/många andra kan få nytta av dem istället. Lovar att tala om när jag har lämnat in en trave av de färgglada tygerna på närmaste second handinrättning.

Plansch för plugghäst

-Du tycker inte om hundar va? Frågade killen, samtidigt som jag backade bakåt när den nyfikna valpen glatt närmade sig mina ben. 
  
-Jo, det gör jag, jättemycket. Men...jag är rädd för hundar. Alla hundar som jag inte känner. Sa jag. Och skämdes. För den snälla blicken hos den lilla hunden avslöjade att det var helt sant som den unga hussen sa (och som alla hussar och mattar brukar säga...): 

-Han är så snäll så snäll. 

Och jag sa att jag inte betvivlade det. Men fortsatte förklara att det som har satt sig hårt i bakhuvudet - ända sedan Vodka (jo, den hette faktiskt så) hoppade upp och välte mig mitt i gatan när jag var liten - sitter där det sitter. Det gör mig försiktig. Och feg. Fast hunden ifråga kan verka aldrig så snäll så snäll. Och gulligare än gulligast.

Han förstod, för hans pappa var likadan. Han hade till och med blivit biten ett par gånger. När han var liten, om jag förstod det rätt. 

Som kompensation för min feghet frågade jag hur gammal sötnosen var och hur stor den skulle bli när den blev stor. Sedan vinkade vi hejdå till varandra, jag och valpen. 

För mannen väntade på mig. Vi skulle åka och titta på en utställning. Sommarutställningen på Bollebygds bibliotek, i den del som de kallar för Galleri Odinslund. Skolplanscher från förr. Och ganska många planscher fick faktiskt plats i det lilla rummet. Djur och växter och badande människor, bland annat. 

Riktiga konstverk är de, de nostalgiska läromedlen. Numera hett eftertraktade som väggprydnader i hemmet.

Första svenska planscherna illustrerade "De fyra årstiderna" - 1890 "Vinter på landet" och "Sommar på landet", 1893 "Vår på landet" och "Höst på landet". "... Man vet inte vem som var konstnären bakom de första planscherna men motiven blev lärarnas verkliga favoritämnen. I städerna ville man berätta om hur det var på landet och på landet talade man om hemmiljön. ..."

Har ni möjlighet, så åk gärna till Bollebygds bibliotek och titta på de rara motiven. En del är förresten inte såå rara... Men det pratar vi mer om en annan dag. Jag tog fler foton igår, visar er säkert när jag har hunnit gå igenom dem ordentligt. 

Utställningen pågår till och med 18 augusti. Men tänk på att det lilla, mysiga biblioteket och galleriet fortfarande har sommartider: 12 - 17, tisdag - fredag. På måndagskvällar har de öppet ända till 19.

:)
/helena

ps Vad gjorde flickorna när pojkarna badade då? Undrade en kvinna i gästboken. Mjölkade korna? Frågade hon sig, med en efterföljande smiley.

Alla kan inte vara stilsäkra

Alla kan inte vara fyrklövern. Någon måste vara treklövern. Treklövern, som får göra sitt bästa för att sticka ut bland alla andra. Alla kan inte vara stilsäkra formikoner. Alla kan inte vara klassiska Hortus-krukor.

Vad är det här? Det vet jag inte. Eller jo, det gör jag. Det är en underbar skapelse i glas. En kraftfull pjäs. Med tjocka väggar. Och bubbliga, glada blommor runt nederdelen. Det här är en sådan sak som verkligen gör mig glad. Inget ont om den vackra Hortus-krukan, men det här är något man inte ser hela tiden i alla inredningsmagasin. Det här är något annat. Något som stod på husgerådsavdelningen hos Emmaus second hand. Utan märkning. Utan namn.

Tycker så mycket om färgen. Liksom rökfärgad, fast utan rök. Inte så mycket färg alls egentligen. Kanske är det just därför som den kommer passa utmärkt att ha som komplement, tillsammans med andra färger. Men. Inget kan konkurrera med naturens egna färger. Inget. Allt bleknar i jämförelse. Så låt oss låta bli att jämföra.

Tycker den står sig bra på egna ben också. Visst kan jag tänka mig att blanda en fräsch sallad i den, men jag tror den kommer funka lika bra som vas. Eller kruka. Eller bara som den är.

:)
/helena

ps Någon därute som har sett en sådan här glasskål förut? Inte för att det spelar så stor roll vad den eventuellt heter och var den kommer ifrån, men nyfiken är jag ju alltid. Och vetgirig.

Slutspurt

En massa hjärtan och några fladdrande fjärilar, vill jag ge den här sista semesterhelgen!

Flera sköna second hand-besök, hann vi med. Bland annat en sista runda till sommarloppisen. Det var bara vädret som hade svårt att bestämma sig, om det ville spöregna eller solstråla. Vädret var lite både-och:igt, som vi brukar säga.

Vägarna slingrade sig, likt sommarvarma ormar.

På ett ställe hade man fyllt jämt i midsomras. Det stod 1967, på den snitsigt snidade skylten. Nu var stången brun och vissen.

Snyggt vissen.

På loppisen fann jag ett litet provtryck, från 1969. Signerat Henry Andersson. Det är så fint. Fullt av fantasifulla krumelurer. Solar och hjärtan och fjärilar. Och amöbor, kanske. Blekt och gulnat om vartannat, men ändå fortfarande förhållandevis färgstarkt. Annars köpte vi mest med oss praktiska saker: julservetter, engångstallrikar (enda gången jag kan köpa engångsartiklar utan dåligt miljösamvete är just second hand), spelkort och ett ouppackat kuddöverdrag från IKEA.

På hemvägen stannade vi till i en snårig urskog. Nåja. Tog en maklig promenad till ljudet av en porlande bäck. Sniffade skogsluft och spelade en jobbig - vokallös - omgång Scrabble på en miniäng. Någon hade tältat där nyligen, för det långa gräset låg ner i en perfekt fyrkant. Hoppas att det reser sig snart. Ställer sig upp i en helt "operfekt" gräsgivakt.

:)
/helena

ps Idag tittar vi på spännande friidrott och stryker. Igår hade vi en skön - nästan - skärmlös dag. -Men jag hade ju keps på mig, sa mannen...

Jag såg en ekorre och fotade ett föl

Haha, fast jag inser - ändå mera nu än när stoet varnade mig för att komma för nära hennes urgulliga avkomma - att det nog mer ser ut som att jag fotade en ekorre. Hihi.

Ekorren å sin sida, sprang upp i ett träd precis vid mina fötter. Nästan. Vet inte hur många ekorrar jag har sett i år. Många. Finns det extra mycket kottar i år, eller? Igelkottar däremot, det verkar det vara ont om. Har knappt sett en enda. Och jag som älskar igelkottar. Fast föl är också fina. Särskilt när de är små som ekorrar.

:)
/helena

ps Det där översta - som min snabba, spontana skogsbukett står i - ska vi kika närmare på. Vid tillfälle, som man säger.