För kärleken

Nynnar på något strålande klart. Saknar dem - stjärnorna. När molnen hela tiden skymmer dem. Som stjärnor små på himlen blå... Taube. Kära Evert. ET. Alla visskattälskares ET. De vinka till varann... Evert och hans musa Astri. Jag nynnar till minne av det konstnärliga paret Astri och Evert.

Stretchar ut alla krumma julmuskler och energiladdar med nötter och korinter (mest mandlar och ett par russin och en nyöppnad chokladkartong)) inför en annan pepparkaksgubbe: Bergman. Fem timmar med den excentriske och hyperbegåvade Herr Bergman. Fem timmar, puh.

Men igår spelade vi spel och mysläste nästan hela långa dagen, nåja såå lång var den väl inte, fick i alla fall en fråga om Taube, som jag kunde och så vann jag i kasta gris. Så det så. Annars har jag pyntat lika mycket som vanligt. Och lika bakvänt. Hängt upp stjärnor när stjärnorna traditionellt ska tas ner. Bara för att jag tycker så mycket om alla mina vintage-stjärnor.

Och så har jag printat ut och "pyntat" med mina egna bilder. Det vore allt lite konstigt om man inte alls uppskattade sina egna alster, menar jag. Blev inspirerad av en bild i en inredningstidning. Med prickar på. Röda julprickar är ju hur fint som helst! Och så hittade jag några sköna prickar i foto-arkivet. På pricken! I köket hamnade något rostigt.

Årets finaste julkula skulle jag förstås fotat och visat er, men fotovädret är ju fullständigt bedrövligt. Kanske blir det ändå tid till det, för året läckraste julkula räcker ända till nyår. Eller den har kanske egentligen mer karaktären av en nyårskula än en julkula. Hm. Kryptiskt? Jovars. Men fin är den. Riktigt fin faktiskt. Med kvinnlig fägring på.

-Säg hej till Jansson! Sa mannen, när han nyss klev in genom ytterdörren. Jansson-overloaden är total här hemma, sedan vi upptäckte Dafgårds frysta. Bara att ha inne i ugnen länge, för upptiningen och tillagningens skull. Hur god som helst! Rekommenderas varmt. Etthundrasjuttiofem grader varmt, eller så. Han har köpt nytt batteri till den lilla granslingan också, för oj vad den drog ström. Får ransonera ljuslinge-fasonerna en aning framåt här nu då, tydligen.

Fanny och Alexander. Tror inte jag har sett den sedan den var i princip ny, alltså för väldigt länge sedan. Har definitivt aldrig sett den så kallade långa Directors cut-versionen tidigare. Mannen tror inte att han har sett den alls. Ska bli kul att njuta av all gammaldags, härlig inredning - om inte annat.

Tittar ut över en grön, plaskvåt vy, som inte direkt andas julstämning. Nynnar vidare. På tredje versen. Som skyar små på himlen blå...

Blink, blink, för de är väl där bakom molnen någonstans?

Och vink, vink. Till er.

För kärleken. Till stjärnorna. Och till varandra!

<3
/helena