Men först lite suddigt från den ostökiga delen av köket

Är det ens möjligt? Att uppbringa en suddigare, tråkigare bild? Svaret är förstås nej.

Men hej ändå! Här är jag ju! Och hoppas att ni mår bra. Och har saknat mig? Eller det kanske ni inte har hunnit? Decembers stök rivstartade med adventsmyset och jag började som vanligt i fel ände... Först julpynta lite, sedan adventspyssla en aning, och sist och minst damma och städa - om det blir någon tid över för det.

Någon kanske upplever det som att jag förespråkar att ha det ostädat, så är det förstås inte, även om jag själv trivs i mitt stökiga kök. Vad jag däremot förespråkar är att inte låta städningen bli en börda och ett påhäng. Städa mycket och gärna - om det är vad DU vill, men inte för att man SKA eller BÖR göra det. Städa så att DU trivs. Städa inte för att någon konvention säger si eller så. Det är bara DET jag säger. Så det så. :)

Vårt så kallade köksbord är stökigare än på länge, för det är här de flesta av mina bilder arrangeras. Kvar står rekvisita-leftovers. Ska bara göra det här och det här först, innan jag stökar tillbaka sakerna på sina mer undanskymda platser i prylgarderob och skåp. Ska bara, mitt bästa mantra. Häromdagen skulle jag bara vattna min minsta växt - och det slutade med att jag klippte ner den (så att den blev ändå mindre), diskade krukan, bytte till en annan kruka, konstaterade att det inte såg klokt ut, bytte till ytterligare en kruka. Och nu är jag nöjd. Så kan det gå när man bara ska ta en minut på sig för att vattna och sedan hamnar i en utdragen procedur som slukar en hel timma av ens dyrbaraste liv - det enda. Det var det så kallade ska-bara-syndromet det.

Kommer snart in med ytterligare ett inlägg. Eller kanske till och med två? Men först ett par ord om solen. Hur vågar den ens visa sitt ljusa, glada ansikte på en måndag? En måndag full med administration och goda skrivarambitioner? Modig jävel alltså, den där solgula saken. Känner nästan för att ge den en rak höger, där den så obekymrat silar sin väg in genom fällda persienner och smutsiga fönster.

Kommer ni ihåg de här julstrumporna? Hittade dem i somras på Myrorna. Eller var det redan i våras kanske? Hursom, nu är de uppe! En för mannen och en för mig. Vi har båda varit supersnälla hela långa året, Kära Tomten...just saying...

Tror bestämt att några amerikanska barnbarn har köpt de här strumporna till sina blågula mor- eller farföräldrar, för inuti låg en etikett med två namn som är vanliga i de något äldre generationerna och en dollarsedel. EN dollarsedel, med han Washington på. Den andra kanske morfar köpte sig något fint för? Kul. Med lite mer vintage-historia på fötterna, skulle man kanske kunna säga.

:)
/helena

ps Julkort is strax coming up. Och kanske lite bilder på staken.