Det är på kvällen den tjugosjätte som jag kommer på att hela spektaklet är över om en månad. Oavsett om man gillar spektaklet eller inte. Julspektaklet. Jag gillar det. Skarpt. Myset och ljuset och alla tindrande ögon. Det är stressen jag inte gillar, särskilt stressen över att inte hinna låta bli att stressa...
För om man stressar sig fram hinner man inte njuta. Njuta av lugnet. Av förväntan. Av att umgås med andra som också gillar spektaklet. Av att pepparkaksfika tillsammans.
Duns duns, där kom morgontidningen. Redan?! Och jag som inte hunnit njuta av nattens stillhet ännu. Åtnjuta stillheten som kan ge mig det jag behöver för att komma vidare i mitt skrivande. Har nog inte berättat om vad jag håller på med just nu, har väl helt enkelt inte hunnit.
En pjäs. Tror bestämt att det kommer att bli en pjäs. Den har inte kommit så mycket längre än till idéstadiet ännu, men jag känner förväntan pirra ända ner i tårna - när jag tänker på själva grundtanken. Sedan är det förstås en helt annan sak att försöka förvalta idén och få ned den på papper, eller via tangentbordet då.
Försöka duger. Idén kom till mig i en dröm. Många av de bästa idéerna kommer därifrån. Halvt medvetna, halvt undermedvetna. Behöver jag berätta att huvudpersonerna är kvinnor? Nej, jag tänkte väl det.
Har skrivit och suddat följande mening minst tio gånger nu. Meningen, som är själva anledningen till att jag avbryter mitt egentliga "nattarbete" för att komma in och "prata" allvar med er: Jag hinner nog inte blogga mer. Så. Då var det sagt. Det tar för mycket tid och kraft, och jag gillar inte att göra saker halvdant.
Vintage. Gamla saker. Mest halvgamla, men alla med någon typ av historia, kommer alltid ligga mig mycket varmt om hjärtat. Och bloggen har lärt mig så mycket. Om sakerna. Om mig själv. Om världen. Om alla människor som kämpat/kämpar för att göra världen till en bättre plats - för oss som lever här nu och för framtida generationer.
Det finns några halvskrivna inlägg kvar i utkast-mappen. Det finns många fler bilder, foton och idéer. Kanske tittar jag in med någon/några av dem framöver. Har ju till exempel inte hunnit visa er mitt senaste tavelfynd. (En tavla till av Thea T). Det borde jag förstås ta mig tid att göra. Fotoprojektet i Gustaf Ewalds fotspår, det vill ni kanske bli uppdaterade om? Och kanske, kanske hinner jag skriva in något mer här av historierna som ni har fått bli delaktiga i: Hobby-projektet Spår i gräset och familjeberättelsen om Leka och Snällisen, den som går under arbetsnamnet Ett Nytt Kapitel.
Önskar er allt gott!
<3
/helena
ps Mannen hälsar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar