På riktigt, hur kan man bara komma på idén att göra en så här fin flicka till askfat?
Varje liten del - av den gedigna, gjutna metallformen - är så utsökt fascinerande. Från fingrarna till puffärmen till kjolens klockade volang.
Kunde inte låta bli att göra en "sagoboksversion" också. Den rara flickan är ju som gjord för det, vetja! Och kantiga prickar är ju de allra bästa prickar som finns.
<3
/helena
ps Dricker C-vitamin och försöker fota lite, för framtida bruk. Men. Himlen är för mörk idag. Tyckte de sa halvklart? Oklart, snarare.
Och till er som undrar vad som hänt med "vuxensagan" Spår i gräset, kan jag meddela att ytterligare två delar är på gång. När jag skulle renskriva den första delen visade det sig att kladden var mycket kladdigare än vad jag trodde, därför tar det lite tid innan den kommer in hit. Jag hoppas den är på gång snart. Visst är det kul att försöka fortsätta med ambitionen att skriva för hand - och utomhus - men det är tidsödande, särskilt när jag behöver tiden till annat (skrivande). Men skam den som ger sig! Skam den som ger upp inför petitesser som mörker och kyla och tidsbrist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar