"... Stavkyrkorna finnas huvudsakligen i Norge och så kallades därför att de äro uppförda av upprättstående bjälkar (stavar) och leda sin ålder från medeltiden. Av sådana stavkyrkor finnas ytterst få i Sverige, och Hedareds har en historia som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden, enligt sägen ända från 1100-talet. ..."
Så skriver Gustaf Ewald i en artikel i Handelstidningens Veckoblad den 27 april 1910. När vi var där, på en av våra små på landet-turer - i det gröna, sköna kulturfyndiga närområdet - stod den anrika kyrkan där alldeles stilla och öde i den blåsiga sommarkvällen. Stolt som en kyrktupp tronar det lilla "pepparkakshuset" fortfarande med sina sinnrika detaljer, när vi mer än hundra år senare skriver 2017 i almanackan. Se bara på de långt utskjutande takrännorna.
Den gången bar jag inte boken om Gustaf Ewald (Gustaf Ewalds Västergötland i ord och bild - Fotografier och artiklar av Gustaf Ewald sammanställda och kommenterade av Claes-Håkan Jacobson. Skövde 1984)) med mig, då vi bara pausade här en kort stund mellan två andra utstakade mål. Därför har jag inte tagit något foto ur samma vinkel som förebilden eller så.
Fast jag vet inte, kanske kommer jag inte alltid att leta upp den exakta vinkeln, förmodligen kommer mitt projekt i GE:s fotspår mer att handla om att hitta en helt egen vinkel på saken. På sakerna. På tingen. På landskapet. På människorna. På byggnaderna. På fenomenen.
Ibland kommer jag rikta fokus på någon intressant skillnad mellan då och nu, andra gånger peka på likheterna. Eller så får det bli som det blir. Det brukar ofta bli bra, när man inte tänker efter så mycket före, utan bara gör.
Då och då kommer jag att länka er vidare, men den här gången väljer jag bort det. Bara för att man kan länka vidare, måste man ju inte alltid göra det. Det hindrar naturligtvis inte att ni själva länkar in er till Svenska Kyrkan (i Sjuhärad) och därifrån läser vidare om Hedareds stavkyrka. Om dess historia, och dess framtid.
Detaljer kommer det hur som helst att bli gott om i kölvattnet av det här projektet, för de slutar aldrig att imponera på mig.
:)
/helena
ps Det var regnet som påminde mig - om fotona på de fina regnrännorna i trä. Och det doftrika faktum att mannen blev bjuden på alldeles nybakta pepparkakor på jobbet häromdagen. Blev så avundsjuk när han berättade det. Mmm, finns det någon ljuvligare det-lackar-visst-ordentligt-mot-jul-nu-tror-jag-bestämt-doft?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar